Paris: Dag 2, Julmarknad, fisheye-selfies och godaste mungrejen

Så vaknade man upp fredagen i Champigny, och trots att Lorenzo varit hemma lite över halv tre så somnade jag inte förrän vid fyra. Han har ju helt ställt om sitt dygn på grund av sina bartender-tider, och då blir det lite knas med en svenskas rutiner. Här nedan ser ni min gestaltning av Graciös Törnrosa vilar ögonen bredvid en klubbad italiensk säl.

Men när jag någorlunda kommit på benen vid tio-tiden, så tog jag mig ut för att köpa frukost. Italienaren snusade gott kvar i sängen.

Ute var det 19 grader och helt otroligt skönt. Min halsduk var fullständigt umbärlig.

... Och sedan kom jag på att det vore lite trevligt att göra en liten videoblogg, där jag pratar lite på franska. (Jag har fått höra att jag får så ljus och gäll röst när jag byter över till franska.. Stämmer det?).




Snart var jag däremot hemma och lagade frukost. Det blev baguetter med stora flagor parmesan, rökt skinka och sallad, samt croissanter med nutella och pain au chocolat.

Sedan tog jag lite smyg-selfies medan Lorenzo gjorde sig i ordning.

Till slut var vi ute ur huset och inne i staden. Vi började med att promenera lite längs gallerian Lafayette....

... och titta på juldekorationerna. Åh, vilket jädra pyssel det måste varit att ordna allt så metikulöst.

Sedan traskade vi vidare i Paris i riktning mot öster.

Lorenzo gjorde något högst oetiskt.

(Eller fick det att se ut så, i alla fall).

In till fina små passager...

Och vips, så var vi inne på Champs Elysées julmarknad. Det luktade jul överallt, och det fanns stånd som sålde allt mellan halsdukar, mössor, juldekorationer, inredningsprylar, ost, kött, bröd, crêpes och våfflor, fyllda munkar och rostade kastanjer...

Där trängdes vi en bra stund och kikade in vad som fanns att locka vinterturisterna.

Men till slut fick vi ont i benen, så vi åkte till ett outforskat café - Le dernier bar avant la fin du monde; översatt: Den sista baren innan världens slut.

Där var atmosfären otroligt chill, interiören onekligen cool, men kyparna rätt jädra otrevliga.

Lorenzo och jag beställde dock varsin förfriskning, vilade benen och Lorenzo tog selfies med sitt nya fisheye-perspektiv.

Sedan traskade vi söderut - vi skulle hälsa på våra gamla kollegor på PAUL, och sedan Lorenzos vän på GROM. Det var så himla trevligt att se alla igen, ge bises och få inbjudan till att gå ut och ta en drink på söndagkväll. Ja tack, sade jag då! (Dessutom var det något så underbart med att känna hur han höll om mig framför alla).

Men vår slutdestination var något helt annat; nämligen mitt favoritcrêperie. Åh-åh-åh-åh, så jag längtat efter att få gå hit och besmaka mina drömmars crêpes.

Lorenzo försökte ta en bild på mig men precis då kom kyparen och ville ha beställning. Då blev bilden såhär. Jag kallar den "Emelie beställer".

Och som middagssällskap hade jag Jesse Pinkman.

Nä, skojaba. Det var faktiskt bara Lorenzo (hihi).

I vilket fall fick vi båda kvickt in våra galetter; min favorit med purjolök, crème fraîche och stekt sidfläsk, och Lorenzos med sallad, nötter, skinka och ... lite annat gojs.

Lorenzo var alldeles för mätt efteråt för att orka äta desserten, men säger det att jag går inte dit om jag inte får äta dessert.
Desserten är hjälten. Desserten är syftet. Desserten är allt.

ALLTSÅ OMFG, världen godaste grej jag någonsin stoppat i munnen någonsin ().

Under middagen berörde vi ämnen som var lite halvt obehagliga, vilket gjorde att vi fick lite dålig stämning. På vägen hem var vi båda jättetrötta efter en dags traskande, jag hade huvudvärk och var så mätt att jag trodde jag skulle spricka, men allt blev bra när vi till slut kom hem och lade oss och tittade på Micke och Molle på italienska.

Jag förstod typ ingenting men det var så himla mysigt ändå. Dessutom somnade vi efter halva.