Selfie-mania et lasagne végétarienne

Emsi anlände på eftermiddagen på torsdagen, alldeles lagom till att jag hade hämtat pojkarna från skolan och vi hunnit till parken. När jag såg henne komma traskande med sin svarta rullväska mötte jag henne utanför parkgrindarna, och det kändes både surrealistiskt och naturligt på en och samma gång.

 Det hela urartade då till en selfie-session på parkbänken, med pojkarna plirandes i bakgrunden och oförstående till våra ytliga bestyr. (Blev även fotobombad av Valentin, vilket kan synjas i vänster nedre bild).

Om det är något jag ska säga om Emsi, då är det att den tjejen kan posa. Wow. 

Efter att pojkarna lekt ruset av sig och klockan börjat närma sig baddags, så gick vi hemåt; badade, klädde pojkarna i pyjamas, lagade mat åt dem och matade dem. Emsi var en hjälpande drottning under hela perioden, som med sin angelika närvaro inte bara gjorde att pojkarna höll sig från dumheter - utan också diskade.

Men vid halv åtta var jobbpasset över och vi traskade mot middagsrestaurang. Det är ett litet bistro inte alltför långt från där jag bor, som jag faktiskt varit förr, med Diana.

Emsi och jag synade menyerna; maträtten var oklar, men vad som för Emsi var glasklart (både bildligt och bokstavligt talat) var vinet!

Efter ett tag hade vi bestämt oss - jag tog en favorit-i-repris; vegetarisk lasagne, och Emsi tog lammkotletter med portobellosvamp och rosmarinsky. Både rätterna var välsmakande, ska jag säga er!

Medan vi åt delade vi på den franska brödkorgen, beställde in mer och mer smör, uppdaterade varandra på livet just nu (det var ju i april förra året senast i sågs!) och berättade oaptitliga historier.

När vi sedan ätit upp och jag betalat så fortsatte selfie-manian utanför. Det blev många minuter av enträget "veto på den", fnissattacker och håromställningar. Men ni kan andas ut - till slut fick vi en bild till och med värdig facebook.

Sedan fortsatte jakten på dessert - Emsi var fast besluten att finna en av sina favoritgodsaker som inte är så frekvent förekommande i Sverige; Kinder Bueno White.

Och nog hittade vi det allt - och lite till!

Kvällen avslutades med en fransk, mysig film, kakor och te, med näsorna halvt i mobilen (älskar ha vänner man kan ha det så med, avslappnat och kravlöst), halvt i korsord och i filmen. När klockan slagit över midnatt var vi båda så trötta att vi kröp till kojs och skedade till sömns.