Ensam crêpes-middag

I måndags slutade jag som vanligt lite innan klockan slog 21, efter att ha träffat pojkarna efter långhelgens uppehåll. Åh, så fint att se de små tottarna igen, och de betedde sig i princip felfritt hela dagen! (Förutom Adrien som blev jättejättejättearg på mig när han inte fick leka med svärd istället för att sova. Inte precis en såndär "okejrå, ikväll kan du väl få leka med svärd istället att sova varför inte YOLO"-grej).

Vanligtvis brukar jag och fransosen dejta på måndagar, men eftersom han denna vecka är bortrest på semester, så bestämde jag mig för att lyxa till det lite själv. Jag tog således métron till "vårt" crêperie, där jag direkt blev igenkänd och satt till bords!

Jag beställde min sedvanliga galette med ost och skinka, och fick till maten gratis dricka! Först var det en svartvinsbärs-grej, men när jag frågade om det var alkohol i så bytte de direkt till en äppeljuice. Snälla servitörer alltså! (Jag börjar verkligen bli stammis).

Som vanligt är tantfaktorn hög och korsordet offentligt tillkännagett.

Och så höjdpunkten med besöket: Favorit-crêpen (❤) 

Jag vet inte hur länge jag satt, men jag vet att det var länge nog för att slutföra mitt svåraste kryss!!!

Efter middagen var klockan närmare 23, regnet öste ned utanför och jag var glad att jag hade tagit med mig mitt paraply. Jag tackade servitören och kocken så gott, betalade alla cent värda och några extra för dricks.

Sedan sade jag "à bientôt!" (på återseende) och försvann ut i regnet. Somnade senare gott med karamellpannkaka i magen.