Promenad i 7e arrondissemanget

En alldeles makalöst solig dag i mars, så var jag ute och trampade på Paris gator. Eftersom luften luktade semester och frihet, så kände jag för att ta stråket i 7e arrondissemanget, kring Eiffeltornet. Inspireras lite av alla semestrande turister. Se dem köpa crêpes och fotografera nationaltornet, glädjas över att inte behöva stå i en av deras köer eller betala hutlösa priser för en lunch.

Fast känner man mig rätt så tröttnar jag rätt snabbt på det, och letar mig in på lite mer privata smågator.

Sjunde är allt ett centralt och propert arrondissemang. Dessutom ser man Eiffeltornet ur alla vinklar möjliga.

Och som vanligt kunde jag inte hålla kamerafingrarna i styr, så fort jag fick en glimt av toppen på det. 

Det är något som är så fasligt kittlande med att ta "vardagsbilder" av Eiffeltornet. Sådana som inte är precis under, i precis rätt vinkel, i precis rätt ljus, utan sådana som... Tas snabbt, på ett ögonblick, i stunden, bara för att visa... Här är jag nu. Och jag behöver inte stå fem minuter för att justera kameraperspektivet, eftersom jag fångar vardagens verklighet.

Som att leka att Eiffeltornet liksom är en naturlig del av mitt liv. Inget som behöver propsas upp "snyggt" på ett foto, utan som finns med på ett hörn här och där, rent av sig självt.

Jag är allt en romantiker, va.