Bland annat traskade jag igenom Jardin du Luxembourg.
Och runt Île Sant-Louis...
Vilket var skamligt vackert.
Gick runt lite i 11:e arrondissemanget, och sedan genom 3:e, 4:e, 2:a, 8:e.... Såg massor av fina byggnader jag inte kunde hjälpa än att spara i kameran.
Hela vägen hem till 16:e gick jag, och suckade drömskt lite då och då. 4,5 timme med suckande.
Speciellt andlös var jag under solnedgången, som jag helst beskådade på fasaderna.
Under en tid, i övre delen av parken vid Champs-Elysées, så stannade jag helt upp i mina steg. Jag såg hur höstlöv långsamt singlade ned från träden, hur småfåglarna kvittrade, och jag andades. Varmt, härlig höstluft och lycka. Så kändes det.
Jag andades in lycka.
Så sade jag högt för mig själv. "Emelie. Just i detta ögonblick, i november 2014, så går du på en höstpromenad i Paris. Det är varmt, det är underbart, och du är så lycklig. Du kommer alltid minnas den här stunden, för det här är magi. Det här är verkligen magi."
Vackert beskrivet. Sådana ögonblick av lycka är sköra och flyktiga, det gäller att fånga dem, så man får en stor samling genom livet!
SvaraRaderaDet är sa häftigt da de momenten kommer. Det är inte ofta, men da det väl händer, aah vad det är underbart. O du verkar verkligen kunna den konsten, att ta vara pa dem alltsa. Egentligen borde man ha en bok där man listade dessa stunder allt eftersom. I Wien är det ocksa galet varmt! Ska pa julmarknad idag, känns lite knasigt da det är typ 15 grader varmt ute.
SvaraRaderaÅååh, vilka förtrollande vackra bilder! Så fint!
SvaraRadera