Magblottande promenad med min franske vän

Bara dagarna efter glassdejten snörade jag på mig mina promenadskor och den minsta lilla tröjan jag kunde hitta (alltså det var en magtröja okej?) och tog mig ut i härliga sensommar-Paris. Dessutom var jag på ypperligt humör, för jag skulle träffa samma nyfunna franska vän!

Tyckte faktiskt att jag såg redigt tuff ut. Och det får man tycka, ibland.

Så vi möttes upp vid tunnelbanan, han och jag, och gick hem till honom för att se på film. För första gången fick jag se hans lägenhet, se på Chat Potté och senare bli bjuden på pizza på restaurang, av samma franske herre.

Därefter promenerade vi. I flera, flera timmar.

Vi gick förbi denna ståtliga byggnad i centrala Paris, och han vet mycket väl hur jag är (efter bara två dejter!)...
"Je sais que tu veux prendre une photo maintenant..." (jag vet att du vill ta ett kort nu...)

Man kan inte annat än att tycka om vänner som accepterar ens små finurligheter och besattheter. 

I alla fall så promenerade vi timvis, till dess att solen gick ned och det blev mörkt. Därefter gav han mig en stor överraskning, när han tog mig till en älskad plats jag varit på förr. Som jag helt glömt bort var den varit. Men som han sett på en av mina bilder, och ville "för skojs skull" visa mig att han kände till.

Gissa om jag blev lycklig av det. Han fick sig en stor kram, och en hjulning eller två.
Därefter fortsatte vi promenaden hem, hela vägen till mig. Vi skrattade, skämtade, blandade franska och engelska hektiskt, diskuterade religion och psykologi, och smidde massvis med planer för framtiden.

Exempelvis att jag ska bjuda honom på svensk falukorv och stuvade makaroner, redan i veckan. Så kul!