Utefrukost, livets godaste bulle och att få träffa Milo

Lördag var en fullspäckad dag. Emil och jag hade planerat att åka in till mitt nya favoritställe - Fosch Artisan Pâtisserie för att äta frukost. När vi kom in genom cafédörrarna och Emil fick se bakverkssortimentet så sade han bestämt: "Emelie, här kommer jag gå loss".

Jag beställde en smörgås (den gudagoda smörgåsen från förra gången), en bulle och ett chokladägg. Emil tog tre bullar till frukost (hey no judgement), plus en chailatte.

Min smörgås och min kanel-croissant-rulle. Alltså HUR god var inte den..... Här ser ni hur jag redan smakat av båda mina frukostgrejer. 

Emil tog en kardemummabulle, en chausson pomme (äppelkrämscroissant) och en choklad-croissant-rulle. Vi smakade av allt och enades om att min kanel-croissant-rulle tog hem priset. Den var lite frasig, men ändå saftig och mjuk, fylld med kanelfyllning och toppad med knapriga kanelbulle-crumbles. 

Emil har så goda idéer. Jag nämnde att när jag fann detta ställe, så hade jag egentligen tänkt gå till Ett Bageri (som då varit stängt). Detta på grund av Ett Bageris goda rykte gällande sina bullar. Emil sade då: "Ska vi inte gå förbi där och plocka upp en bulle att dela på?". 

INTE för att vi inte var mätta (åh jo, det var vi!), men bullar... Alltså bullar. Det ringlade sig en kö utanför och det skulle stänga om 20 minuter. Tur, vi hann!

Men som vanligt när vi ska köpa "en", så blir det aldrig så. Det blev en kanelbulle och en kardemummabulle. 

Jag fick äran till första smakbiten och så fort jag satte tänderna i kanelbullen så föll dem som bara genom den mjuka degen, och det söta brödet riktigt smälte i munnen på mig. Jag spärrade upp ögonen och gav vidare bullen till Emil. Han blev lika hänförd han, och vi kunde enas i att vi än en gång hittat livets godaste bulle. Nu äger Ett Bageri förstaplatsen! Kardemummabullen, som till och med var lite varm, var om möjligt ännu godare - mjuk, saftig och smakrik. 

Vi var höga i flera minuter efter den smakupplevelsen.

Därefter var det dags för allvar. Vi gick genom stan och hade flera agendor. Prata igenom hur vi ska göra med radhuskontraktet. Vi har (ockulär) besiktning av radhuset på onsdag, och sedan vill de att vi ska skriva kontrakt på fredag.

Våra frågeställningar: 

1) Ska vi skriva på kontraktet på fredag och betala hela köpesumman, trots alla byggfel som grannarna upptäckt i sina hus, och trots att huset då inte kommer vara helt klart? (saknas ännu altan osv). 

eller

2) Ska vi slåss för att hålla inne 10%, och riskera att tiden dras ut flera veckor för att säljaren vägrar?

eller

3) Ska vi häva kontraktet helt och hållet nu när vi fortfarande har chansen, och börja om på nytt med husletande?

Alla alternativ gav mig ont i magen och hög puls. Jag vill inget av dem. Jag vill inte betala fullpris för ett hus som kanske har betydande fel i sig. Jag vill inte dra ut på det och vara hemlös x veckor till. Och jag vill inte börja om från början efter 8 månaders väntan (!), leta nytt hus som kanske inte ens uppfyller de krav som vi haft gällande detta hus (planlösning/modernitet/läge/pris).

Men någon av dem måste det bli. För att inte fastna helt i tanken om att "nu har vi väntat mer än ett år på detta hus, nu måste vi slutföra det" så bokade vi in en visning på onsdag för ett annat radhus i Nyköping. Inte för att vi nödvändigtvis vill ha det, utan bara för att luckra upp tanken och få lite mer perspektiv på vad vi egentligen vill. 

När vi kommit fram till vår go-to-plan och prioriteringen av våra alternativ, så ville vi glömma verkligheten lite och drömma vi oss bort. Vi gick till Hemtex och tittade på mörkläggningsgardiner, och sedan gick vi till Mio. 

Tittade på soffgrupper som vi helst av allt vill ska matcha min loveseat. 

Tittade på TV-möbler och soffbord... 

Och blev kära i ett runt bord och stolar.

Efter Mio kände vi hade lite tydligare tankar om inredningen i vårt nya hem. Vi passade på att slå tre flugor i en smäll, och gick till IKEA i city. De har en köksplaneringsverkstad, där en kan leka med olika kökskombinationer. 

Jag har helt fastnat för ett grått kök, gärna det ni ser på bilden. Vi ska försöka mäta och se om det går att byta ut luckorna i vårt framtida hem (vilket det nu blir... 🙄),

Vi var helt slutkörda efter alla dessa timmar på stan, diskuterande, strosande, tittande efter inredning... Vi fastnade i IKEAs vila-stolar i nästan en halvtimme.

En snabb dryck på Espresso House senare (Emil behövde kaffe), och vi satt på pendeltåget ut mot Stockholm södra förorter. Christer och Johanna hade bjudit över oss för att få träffa deras son, Milo!

Milo har hunnit bli fem dagar gammal och för två dagar sedan kom de hem från BB. Det lilla knytet ser precis ut som en liten Christer, så en riktigt smälte när en såg honom. Han sov så sött mestadels av tiden, medan vi lagade hemgjord ceasarsallad och provsmakade nya chokladbarer till efterrätt. (Jag tog inga bilder i respekt för deras privatliv).

När vi åkte hem runt 20-tiden var vi inte bara kalaströtta, utan också proppmätta. Jag hade ett konstant påslag av oro och ångest i magen hela vägen hem, för jag hade svårt att släppa det här med radhuset. Det är det svåraste med att vara social numera - att jag måste prata och påminnas så mycket om radhuset, och även höra andras (berättigat!) oroade tankar....

Okej, en vecka nu hörni innan det antingen är påskrivet och klart, eller kanske avbrutet och hävt. Fan, vilken ångest.