Farfar kommer på besök

Jag ber om ursäkt för att uppdateringarna blir väldigt sporadiska och korta numera - det är så mycket som vi fixar och donar med, och jag har lite tid för att bara reflektera. All lugn tid går år att scrolla på mobilen och råka klicka hem saker som jag får för mig att vi behöver. Sakta börjar fler saker komma på plats, sakta börjar vi få ett hem.

I måndags, dagen vi egentligen skulle sitta på planet mot London, så satt jag istället på tåget mot Mariefred. Farfar skulle hämta upp mig på stationen och så skulle vi åka tillsammans till radhuset - jag som vägledare.

Jag fick köra farfars nya automatbil hela vägen till Nyköping, där farfar fick se vårt nya hem (ja, och vilken väntan det varit!), och inspektera alla eluttag, vattenledningar och mjukstängande kökslådor. 

Till lunch beställde vi pizza. Jag tog en med chèvre och honung. 

Han fick en blaskig alkoholfri öl och sedan spelade vi kort. Jag doMiNeRaDe.

När farfar varit hos oss i ett par timmar sade vi adjö till varandra. Emil och jag åkte och fixade lite mer ärenden (jag tror vi varit på Mio varje dag i typ åtta dagar i sträck) och köpte mer saker. 

Just det - angående foten. Den blir sakta bättre och bättre. Den svullnade upp ett tag och blev blåfläckig av blåmärken, jag och hoppade runt på kryckor. Numera kan jag gå, om än ostabilt, och försöker mitt bästa för att inte halta. Efter cirka 2000 steg säger foten emot direkt och det börjar göra ont, och då försöker jag ta det lugnt. Jag kan röra mig mer och mer varje dag. Svullnaden blir lite mindre varje dag. Sakta men säkert - precis som vårt hem.