Kristi Picknicksfärd och den blodröda solen

I torsdags, Kristi Himmelsfärd, vaknade jag av alarmet som en käftsmäll. Både jag och Emil var helt utslagna, fastän vi fått åtta timmars sömn. Men upp var jag tvungen, för jag hade bokat en padelbana med Malin och två främmande padeltjejer. Jag tvingade mig på träningskläderna och traskade dit.

Det var härligt väder att gå, och matchen gick... Ja, jag var ju definitivt inte bäst i alla fall, men kunde trösta mig med att jag inte var den sämsta heller. Näst sämst, är ju i alla all topp 3? ... Äsch, jag ska väl inte vara så självkritisk...

På vägen tillbaka köpte jag med mig picknickmaterial från bageriet. Surdegsfrallor!

Alltså grejen var att jag nu var så HUNG-rig att jag började småtugga på en av dem... Och lagom till att jag var hemma så var den SLUT. 

Dvs jag var tvungen att åka tillbaka och köpa nya. Hur dumt? 😂

I alla fall! Nya frallor, bre dem med massa goda pålägg, packa picknickpåse och så fram med cyklarna. 

Där borta står en redo! Jackorna gjorde verkligen inte vädret rättvisa - vi var tvungna att ta av dem illa kvickt. 

Vi cyklade ut till vårt favorit-picknickställe: Tjuvholmsberget. 

Vattnet var klarblått, nästan helt vindstilla, molnfritt och helt fantastisk sol.

ALLTSÅ SOM VI NJÖT. Korsord, surdegsfrallor, gott&blandat och mitt bästa sällskap.

Jag var tvungen att ta av mig strumpbyxorna, och solen sved på benen. Efter 1½ timme kände vi oss klara, och gick igenom vitsippskogen tillbaka mot cyklarna.

När vi kom hem var vi HELT utslagna. Alltså tänk att 1½ timme i solen (och då hade jag ändå smörjt in mig?) och så blev vi helt handikappade. 

Alltså vi låg såhär i soffläge i 6 timmar (!!) och inte ork att göra annat. Hade en pälsklädd som var nöjd med det. Och dig, knasknäppa Emil, är jag ju så galet förtjust i just nu! 

Sedan blev vi sötsugna, och bestämde oss för att testa den nya glassen jag hittat i butik. Så den åt vi (och gillade skarpt! Recension kommer ofc)

Efter sött kommer salt kommer sött kommer salt... Det blev snacksparty!.. och sen dog vi moffdöden.

Kl. 21 vaknade vi till liv igen, såsom solstinget gick ur oss. Emil kom på att han hade ett ärende på jobbet, och jag bestämde mig för att åka med och ta en liten kvällspromenad samtidigt. På vägen tid, i bilen, skådade vi den största rödaste solnedgången vi någonsin sett. Det var helt magiskt. "Wow, kolla solnedgången!" utbrast vi båda två. 

Plötsligt, istället för att köra vänster i rondellen körde han höger, och sade "Vi åker till Kråkberget och tittar på när den går ned!". Där och då blev jag som nykär i honom. Vilken romantisk grej att göra!

Hela vägen dit sade jag "vi kommer inte hinna! solen kommer hinna gå ned!" men Emil race:ade dit. Vi parkerade och powerwalkade upp för Kråkberget, Nyköpings högsta punkt. Vi hann.

Som vanligt blir inga naturfenomen lika bra på bild som de upplevs, men det där var en helt fantastiskt vackert blodröd sol som sakta gick ned bakom trädtopparna. 

Emil stod och höll om mig och jag kramade honom tillbaka och sade "gud, vad jag är kär i dig just nu!". Romantikens mästare, så kände jag just då. 

Vi stannade kvar ett par minuter och njöt av utsikten. Och frågade varandra varför vi inte åker hit oftare. 

Det var utan tvekan dagens höjdpunkt *HEHE*. 

Har ni något romantiskt ögonblick ni kan dela med er av?

 obs! Behöver ej innehålla en partner 😉😘