Sommarhet dejt på ät.

Tjolahopp, så kom en torsdag - lönetorsdag, dessutom! - och det belönade sommaren oss med 31°C och sol. Jag satte på mig mina lättaste (men samtidigt professionellt adekvata!) kläder (koftan är det propra, sånivet) och hade tre besök, varav två föräldrastöd och en testning.

Jag försökte sitta ute på balkongen på lunchen men efter bara fem minuter hade jag blivit röd om bröstet och svettades. Jösses Amalia, är det verkligen Sverige?! Jag älskar det!

Gick från jobbet lagom vid 15:30 och skulle möta upp Emil. Det var ju torsdag = dejt! Jag promenerade genom att sommar-Nypan 2.0. Helt sjukligt hur varmt det var, jag hade ju svettrand mellan boobsen efter bara ett par minuter - i tunt linne?!

Plockade upp min grabb (som tyvärr inte var på det bästa humöret - han hade sovit dåligt och haft en riktigt kass eftermiddag. Tillbringade hela vägen upp till ät. med att stöttande lyssna när han fick kräkas ur sig sitt missnöje …. vad har man en psykolog-flickvän till om man inte kan nyttja det?) och gick till ät's uteservering.

Innan vi ens satte oss vid bordet kom kyparen fram. "Ni behöver inga menyer, va? Du ska ha en... [peka på mig] oxfilépizza... och du? [peka på Emil]".

*Två stammisar på ät ba'!*

Medan vi satt och sörplade på vår kalla läsk tittade jag på klockan... "Emil... Vi har nu umgåtts i en timme, och du har inte frågat mig en enda fråga om mig/hur jag mår/hur min dag har varit."

Han stannade upp, tog tag i min hand och lutade sig över bordet. "Åh, förlåt! Jag mår själv bara så kasst så jag tänker bara på mig själv. Förlåt. Hur mår du?"  ←Reasons why I love him.

Kort därefter fick vi in maten - Emils tryffelburgare med sötpotatispommes och min fantastiska oxfilépizza. Emil tittade över på den och sade "wow, vad bra den ser ut idag!".

Och det gjorde den verkligen! Stor, maffig, FULLsmockad med ost och alldeles mjuk i kanterna. Jag var helt lyrisk - denna gång var den verkligen på topp! Även smaken var klockren (säkert pga all ost: en kan alltid tacka osten!).

Berömde pizzan när kyparen kom, och berättade att det nog var den godaste oxfilépizzan (av många!) som de serverat mig. Han tackade så mycket och sade att det faktiskt var "kökets nya tillskott" som tillagat den. "Cred till hen!" utropade jag. "Det skall jag ge!" svarade kyparen.

Då det fortfarande var tokvarmt och härligt ute, så beslutade vi oss för att gå till Vallarna och chilla lite. Jag hade tagit med mig picknickfilten, så voilà: den sedvanliga Emil-placerar-ut-filten-bilden!

Vi hann sitta typ... tio minuter? Sedan hade jag fått sju myggbett (FYI: två på höger arm, en på vänster, en på tån, en på ryggen, en på höften och en i ansiktet) och vi båda hade fått nog.

Så vi promenerade hem istället. Hem i vackra, vackra Nyköping! 

När vi kom hem pustade vi ut i vår svala lägenhet (som trots solsida och utan AC lyckas hålla sig jätteskön??? magi!) och började pyssla med våra respektive saker.

Jag somnade runt 22.30 och såg fram emot fredag och en helg att längta efter. Farmor och farfar, Nattis, Christer.... Så många favoritpersoner att få träffa!