Bergamo: Dag 2, Città Alta

De täta trämarkiserna till trots vaknade jag när kyrkan i området slog åtta klara slag. En halvtimme senare slog de halv nio. Då insomnandet var omöjligt med all den Italien-pepp jag hade i kroppen, så bestämde jag mig för att välkomna dagen. Och ett underbart väder!

20 grader och sol skulle det bli, men än var det enbart 15 grader ute. Jag och Emil gjorde ordning te och åt av hotellets bjudkakor på balkongen med en filt rätt virad runt kroppen. Lyssnade på staden som vaknat.

Vi segade oss länge, men till lunch bestämde vi oss för att gå ut. Emil var sugen på äkta italiensk pasta, och jag googlade snabbt upp ett ställe med topprecensioner.

På vägen dit var det mysigt att se hur staden såg ut i dagsljus.

Eftersom vi bor så centralt så ligger allt så väldigt nära. Bara minuters promenad fann vi oss utanför Taverna Valtellinese.

Bara entrén var mäktig, och hela insidan såg ut som insidan i en timmerstuga - så mysigt! Efter kort kul på menyn beställde vi båda samma sak: tryffelpastan!

Titta bara!

Så vansinnigt god att vi bara satt och stönade ikapp. Slurp, sade det, och en av mitt livs godaste pastor hade blivit bespist.

I den eufori beställde vi in dessert, och medan vi väntade pratade vi om hur jag alltid försöker prata på italienska, googlar nya ord och försöker kommunicera mig förstådd på deras språk. Emil var imponerad då han inte riktigt vågar, men jag tycker bara det är roligt att det oftast blir lite fel. Det är ju endast såhär en lär sig!

Vi beställde in honungsglass med nötkross, vilken vi delade på ömsint. Inte visste vi att till notan tillkom alltid en stor tallrik med små söta delikatesser...

Två matkoman rikare, 750 kronor fattigare (jävla LYXlunch!!!) - precis lagom till dess att vi skulle ta oss ut och utforska staden.

Dagens utflykt: Città Alta, den gamla staden.

Vi lekte hurtbullar och tänkte gå upp (och trotsa kön med turister som tänkte ta spårvagnen upp). Det fick vi flåsa rejält för som straff - men vackert var det!

För se, en sådan utsikt, sen!

Città Alta visade sig direkt vara mer pittoreskt än stadsdelarna nedanför.

Vi stannade, andades och tog några bilder.

Sedan trängdes vi med turister i de trånga gatorna och fick se den gamla stadens stolthet - Piazza Vecchia med stadshuset Campanone (låter som att jag har stenkoll såhär men sanningen är att jag fick googla i efterhand hehe)

Så fint i den gamla staden. Emil och jag gick mest runt som nedan, med nunorna riktade uppåt.

Dagens största projekt var att finna en tredimensionell kylskåpsmagnet till vår samling. Vi fann en i ett litet kapell och var så pirrigt nöjda! Vi samlar souvenirer från våra upplevelseresor!

Av en slump ramlade vi över en botanisk trädgård på en höjd. Åh, det var så vackert!

Tog däremot nästan inga bilder på blommorna (kände mig lite skamsen inför att det hade nog farmor velat se!) men var nog mest betagen av utsikten och mannen där.

Emil tog den första bilden på mig nedan och jag ba "amen vilken TÖNT :))))" så såg jag till att vara lite mer levande på nästa. Gick mycket bättre.

Min kärlek! Fy, vad jag älskar att resa med dig!

Vi slog oss slutligen ned på en bänk och lutade oss mot varandra. Vilade. Tog in allt.

... Men då blev vi sugna på glass. Gelato!!! kändes självklart. Vi var ju i Italien!

Vi besökte en liten gelateria men modet sjönk när vi insåg att vi inte hade kontanter nog för två glassar (de tog såklart inte kort). Emil erbjöd att vi skulle dela på en glass av de mynt vi hade kvar, men det fick mig att tjura till rejält. Jag vill för i helvete inte dela på en gelato?! Då blev Emil sur för att jag blev sur.

Men efter lite tjurande blev jag glad igen när jag hittade en uttagsautomat. Sedan lyckades jag pussa Emil tillbaka på glatt humör och så gick vi och köpte glass!

Varsin bägare med vanilj och romrussin samt kinder och stracciatella.

Alltså NOM. Så var ordningen återställd.

Vi gick hem för att ta en liten siesta. Låg i hotellsängen och scrollade på mobilen, läste och spelade Nintendo. Precis vad som behövdes efter all stadsklättring, värme och nya intryck. Emil blev till och med rödbränd i ansiktet!

Vid 19-tiden tog vi oss ut för middag. Jag hade span på en napolitansk restaurang i närheten. Vi blev inbjudna med en bubblig alkoholhaltiga fördrink och friterad pizzadeg. De degbollarna kan vara något av det godaste alltså!!

Vi beställde in varsin pizza, såklart. Då kunde vi checka av de tre obligatorium som hör Italien till för oss: pizza, pasta och gelato! Allt på en och samma dag! Det är just därför Italien är vårt matmekka. Smakpaletten är som gjord för oss!

Margheritan var fantastiskt god med perfekt balanserade smaker, fluffig deg och sötsalt tomatsås, men både jag och Emil enades i: Pupettas är fortfarande bättre. Denna var aaningen slabbig i mitten pga väldigt blöt mozzarella. 8/10!

Vi var väldigt mätta efteråt, men det hindrade oss inte från att smyga in i en livsmedelsbutik och leta dessert. Kastade mig om halsen på Emil vid ingången och tjöt "Jag ääälskar att gå i affärer i andra länder! Det är så spännande att se vilka annorlunda varor de har!".

Typ som att de säljer färdig foccacia i flera diskar, och det finns ett överflöd av färsk pasta i hela butiken. För att inte tala om den torkade pastan? Aldrig sett så många olika Barilla-sorter i en och samma butik.

Vi handlade med oss en halvliter stracciatella och traskade hemåt i solnedgången.

Sedan låg vi utsträckta på sängen och grävde med våra skedar. Den blev mumsigare för varje sked. Vi skrattade och pussades.

Jag älskar Italien.