Womanspread och min mysiga studio i 17ième

Klockan ringde tidigt. Alldeles för tidigt. Tacksamt nog hade jag och Emil lagt oss redan vid 22, och det var därför inte alltför djävligt att ta sig upp.

Kort därefter - efter en bilresa, en avskedskyss och en säkerhetskontroll - så satt fröken För Mycket Ögonbrynspenna (rekommenderar ej att sminka sig kl 05 - blir så lätt hej-kom-och-hjälp-mig då) och väntade på boarding.

På planet fastnade jag mellan två snubbar som hade en släng av extrem könstereotypi. Jaha, grabbar, är det nu jag skall offra halva min benyta för era manhaftiga manspreads?

Tio minuter senare, med diskreta puffar i olika riktning såg det bättre ut. #womanspread

Flygresan bestod av att lyssna på spotify, lösa korsord, samt försöka hindra att männen tog tillbaka sin manspread-makt. När jag senare kom fram till Paris drog jag en lyckans suck av igenkänning.

Som vanligt, så kändes det precis som att komma hem igen.

Det var 22 grader varmt, och mössan, halsduken och vantarna jag haft på mig (?) kändes absurda. Här var det rena sommarvärmen! Jag traskade runt i min röda kappa (som också den var umbärlig) och gick mot lägenheten jag(/vi) hyrt för två veckor framåt.

Denna gång hade jag och Emil valt en lite större studio, i och med att han kommer ned och joinar mig de sista fem dagarna av Paris-vistelsen. Jag blev helt pirrigt glad när jag klev in genom ytterdörren. Här kommer vi trivas.

Ett vardagsrum med sängalkov över soffan, och fint inrett med böcker, tidningar, tavlor och prydnader.

Ett kök med kylskåp, frysfack, mikro, matbord, fyllt skafferi och servis. Dessutom ett arbetsrum!

MED DENNA UTSIKT 

Uppe i sovalkoven är det en 160-säng med täcke, kuddar och en liten läshörna.

Och kikar man ned så ser man studion från ovan... *svärmar*

ÅH VAD STUDION ÄR FIN OCH OJ VAD GLAD JAG ÄR ATT VARA HÄR.
Så kände jag när jag tog den här bilden. Jag låg uppe i sovalkoven, andades ut och bara njöt.

Efter lite vilande så tog jag mig ut för att handla nödvändigheter till kylskåpet. Ramlade förbi lite franska fasader på vägen.

Kom hem med cola zero (på både flaska och burk), saft, mjölk, schampoo/balsam, te (som jag i min virrighet ser att jag placerat med baksidan framåt), smör och äpplen. Jag hade egentligen behövt komplettera med basilika och sylt, men jag orkade inte bära allt på en gång. Ost hade jag dessutom redan med mig från Sverige - min favorit: krämig lagrad cheddar.

Jag vet inte vad som hände, men plötsligt var jag helt slut! Kanske var det alla intryck, resandet, att gå sju trappor upp med tung packning x2 eller... så var det bara alla förväntningarna som landade i min kropp? Jag var tvungen att ligga i soffan och göra ingenting i två timmar, fastän allt min hjärna ville var ut och promenera.

Efter ett par timmar kunde hjärnan kompromissa med kroppen om att gå ut på en promenad. Jag gav mig själv uppdraget att leta upp basilika, sylt och även handla baguette till kvällens middag. Då gick kroppen med på att röra på sig.

Och så fort jag kom ut... Så var jag inte besviken. Studion låg i det kvarter jag bott i under mina första vistelser i Paris. Det kvarteret som var min första inblick i Paris: där jag först lärde mig älska Paris. Det känns så nostalgiskt att bo här igen, i 17:e arrondissemanget (på senare tid har jag mest bott i 16:e).

Jag kände livet i mig.

Gick dessutom förbi ett av mina absoluta favoritbyggnader. Åh, jag kommer ihåg första gången jag ramlade över det (var väl under min tredje resa till Paris?), och blev helt lamslagen. Stod och stirrade som en död fisk med öppen mun i flera minuter. Tog då säkert tio foton från olika vinklar. Jag förälskade mig i Paris ännu djupare den stunden.

Letade i flera butiker efter basilika, och hittade det till slut! Då började magen kurra igen och det var dags för middagsbaguetten. Har sådan tur att boulangeriet som ligger precis nedanför studion har en otrolig variation på olika bröd och bakelser, och jag fick möjligheten att återsmaka en gammal favorit - baguette pavot (med vallmofrön).

Här är jag, min baguette och min basilika. Äntligen har ögonbrynspennan börjat falna lite.

Jag gick hem, klättrade upp de sju trapporna, åt halva baguetten på stående fot i köket medan jag bredde smör på andra halvan (typiskt mig), och sedan slog jag mig ned framför youtube.

Redan vid 19:30 kände jag behov att krypa ned i sängen och ta det lugnt, men hindrade mig själv. "Skärp dig, Emelie, det är semester! Du skall vara vaken länge och du skall ta sovmorgon!!!"

Jag lyckades hålla emot till 21:00-ungefär, då jag lade mig uppe i sovalkoven och fortsatte läsa min Agatha Christie-roman.

Släckte vid 22-tiden och somnade förvånansvärt snabbt - trots att jag upplevde att jag inte hunnit med någonting alls under dagen. Hur hade jag kunnat bli så trött?

Insåg senare att mitt behov av nattkissning skulle få sig en rejäl utmaning under denna period. Att vakna mitt i natten, sömndrucken och halvt vid medvetandet, och sedan behöva klättra ned från en våningssäng för att få kissa............ Ja, det är en utmaning. Kanske är detta vistelsen jag tvingar mig av med nattkissning, för det här kommer inte bli lajbans. [to be continued].....