En odramatisk söndag på Ängstugevägen

Här kommer ett tråkigt inlägg, för er erfarna bloggrävarläsare! Nämligen en helt vanlig söndag i mitt liv, steg för steg. Jag har skapat mig fasta och bra rutiner på söndagarna, som jag faller in i och finner stor trygghet och ro i. Ni har säkert redan läst om det tre gånger om, men här kommer det igen - en helt odramatisk söndag!

En helt vanlig söndag vaknar jag upp innan Emil, och smyger upp själv för att inte väcka honom, Oftast belägrar jag mig soffhörnan, slår på youtube och bloggar ikapp lite. Äter mango, drack två koppar te, småplockade med grejer...

Antingen kommer Emil inlunkandes i vardagsrummet av sig själv, sömnsvullen och nyvaken, eller så snabbar jag på processen genom att attackpussa honom varje gång jag smyger förbi sovrummet.

Runt 12-tiden går jag i princip alltid ut på en promenad. Gårdagens kan dock (tyvärr) varit en av mina sista söndagspromenader i år, för jag kände att det var precis på gränsen till för kyligt ute.

Lyssnar på podcasts, på fåglarnas kvitter, eller pratar i telefon. Igår pratade jag med min kära farmor, och vi diskuterade barns utveckling och hur det var när jag och Nattis var små. Slutar aldrig vara intressant att prata om dessa ämnen.

Hittade dessutom en ny brunn!! En H-brunn?! Aldrig sett förut???
Ni kanske minns från 90-talet, när alla knottar undvek A-brunnar (otur), men hoppade på R- (tur), V- (vänner) och K-brunnar (kärlek)... Men vad betyder denna? Någon som vet? (Eller vill hitta på något?)

Säg nu snälla att det är något bra, för jag klev på den. Tänker mig... Hopptorn? Hämtmat? Eller bara hälsa?

I alla fall. En timme brukar promenaden vara, och sedan kommer jag in igen och möts av en game:ande Emil i hobbyrummet. Jag sätter igång och förbereder 1) bröd till kvällen (söndagstradition!), och 2) middagen till nästkommande dag (spaghetti och köttfärssås).

Vi tar en paus från självständiga sysslor och lägger oss och gosar lite i soffan, ser ett avsnitt av någon serie och vips! så är klockan 16:30. Det betyder att jag ska ta en promenad till Friskis för ett pass. Denna gång fick jag finsällskap, för Emil valde att promenera med mig dit.

Han är så himla fin, min grabb. Min bäste, finaste, mest omtänksamme, romantiske, givmilde... 

Söndagsträningarna går alltid bäst. Jag vet inte om det beror på att jag då har hunnit komma ikapp med sömnen, eller om det är för att jag har så mycket energi från allt moffande under gårdagen, eller om jag bara är mer på topp, men... Jag orkar ta i så mycket!

Sedan går jag hem till solnedgången (som kommer allt tidigare under hemvägen numera!) och eftersvettas av mig.

Väl hemma äter vi mitt nybakta bröd till middag. Denna gång experimenterade jag med ett nytt sorts bröd - ett surdegsbröd med råg, sirap, morot och kardemumma.  

Som jag åt med ost, skinka, ägg och basilika. Ägg och basilika är en sådan vinstkombination, förresten!

Jättegoda var dem, men slår fortfarande inte mina sirapsfrallor med anis och fänkål. Vi hann äta dem, dricka te och sedan gick vi och lade oss redan innan 21. Duktiga, ville vi vara!

... Visserligen somnade vi inte förrän 22:30 ändå, men äsch, låt kidsen va!