Surdegsfrallz, jympa och lite bråk

Här skall ni få några glimtar av min söndag. Redan dagen innan hade jag kämpat med delar av veckans middagar; satt på två långkok och förberett surdegen. Det innebar att jag på söndagsmorgonen kunde grädda dessa *perfekt* uppfluffade rågsirapsfrallor.

Alldeles varma, söta och fluffiga på insidan. Nästan så att jag vill resa en staty i min egen ära när jag lyckas sådär. Emil och jag delade på en bara för att få smaka. Jag tror det är fysiologiskt omöjligt för mig att inte smaka på nybakt bröd när jag bakat det, oavsett hur mätt jag är sedan innan.

Emil och jag återgick till sängen och låg och tittade på realityserier med laptopen i knäet.

Ett par timmar senare och jag lyckades dra ut Emil på en promenad. Ja, det händer inte ofta, skall jag säga! Jag vet även att han inte heller var helt sugen på att gå ut och gå, men ansträngde sig lite extra för min skull då han lovat följa med i flera dagar. Plus att jag uppskattar att vi gör saker för varann ibland, fastän vi kanske själva inte alltid vill det som mest.

Promenaden varade i lite mer än en timme i lugnt tempo och det var så mysigt! Sensommarvarmt, fortfarande lummigt, kvalitetssamtal med Emil. Att kunna prata, liksom.

När vi kom hem satte sig Emil i hobbyrummet med sina intressen, och jag blev så trött-så trött-så trött. Jag var tvungen att ligga och vila i sängen ett tag, innan dess att klockan blev 16:30 och jag skulle iväg på min söndagsjympa. Det är faktiskt tradition numera.

Himlen var inte lika tilltalande som under tidigare promenad, men jag valde att föreviga det ändå.

Att komma fram till Friskis är alltid lite hat-kärlek. För jag avskyr ju att träna, och tycker det är så vanskligt jobbigt. Men samtidigt älskar jag att ha tränat, och den tillfredsställelse i kroppen efteråt. Ni vet vad jag menar.

 [KLIPP TILL] Efteråt.

Mycket bättre känsla i kroppen i den här bilden än innan. Plus att eftersom jag moffat så mycket socker i Mariefred dagarna innan, så hade jag världens energi. Alltså: En armhävning på tårna kändes LÄTT?! Alltså vem är jag?

Skyndade mig hem i samma halvtaskiga väder, och messade Emil att sätta på ugn och spis (där jag redan förberett middagen). Det betydde att så fort vi kom hem så kunde vi slå oss ned i soffan (söndagstradition även här!) och äta min kyckling/gorgonzolagryta med varma surdegsfrallor.

Vi började titta på den dålig film (SPF-18, se ej) som vi stängde av för att den hade sjukt oklar röd tråd och var rakt igenom tråkig (trots snygga skådespelare). Sedan satte vi på mer reality istället och förfärades över mänsklighetens ytterligheter.

Sen bråkade vi lite à la dumma dig-stilen och somnade osams. Eller, inte egentligen med flit, men jag somnade ifrån innan vi hunnit snacka ut. Känns alltid så konstigt att vakna då på morgonen och göra sig i ordning - känna att saker inte är avklarade, och det inte heller kommer hinnas iom duscha-åka-till-jobbet.

.... Fast vi pussades faktiskt hejdå imorse. Och jag fick nyss ett spontant glittrande hjärta i chatten , dvs: så osams kan vi nog inte vara. (Dessutom tror jag att det är jag som borde be om ursäkt egentligen).