Ängslig, ynklig oro i den ruggiga, ruskiga hösten

Uff. Den murriga, mysiga hösten har lämnat oss för den ruggiga, ruskiga hösten. När temperaturen droppade från 15 till 5 grader *BOOM* och helt plötsligt känns det varken trevligt eller nyttigt att gå till jobbet om mornarna.

Imorse regnade det dessutom. Jag önskade gå men orkade bara inte i regn och blåst. De senaste två nätterna har jag vaknat upp vid kl 3 på natten, med en orolig mage och en stress i hela kroppen. Förhöjd puls och svårt att slappna av. Tankarna har yrat omkring och jag har inte kunnat stoppa dem. Igår natt var det så pass svårt att komma till ro att jag efter en timmes vridande och vändande i sängen gick och lade mig på soffan istället. Lite miljöombyte, för att kanske skringra tankarna. Efter en timme lyckades jag falla tillbaka i sömnen, precis en halvtimme innan klockan ringde för uppstigning.

Jag tror det beror på min lägenhet i Stockholm. Snart går kontraktet för nuvarande andrahandshyresgäst ut, och jag står och väger på hälarna om vem som skall få hyra den nästa gång. Eller om jag bara ska säga upp den. Jag vet inte vad som är rätt val. Jag är rädd och stressad för den omständliga tillvaro det är att eventuellt flyttstäda, slänga massor av gammal skit (i.e. minnen.....), alternativt att öppna upp min lägenhet för någon ny, lite på att denne kan ta hand om den och... Jag får ökad puls bara av att tänka på det.

Samtidigt förstår jag inte varför min kropp reagerar så starkt. Rent logiskt vet jag ju att det inte är så farligt. Jobbigt - ja, men farligt? nej. Det går bara inte att övertala kroppen om det när jag vaknar upp mitt i natten och sömnbristen gör att alla sensationer förstärks x5 och det känns som att jag står inför en omöjlig utmaning. Men det vet jag ju att jag inte gör.

Insåg under mitt ängsliga, ynkliga grubblande under natten att jag inte ventilerat någon av dessa känslor eller tankar med Emil. Att jag borde bjuda in honom i mitt inre, så att vi tillsammans kanske kan reda ut trasslet som orsaker oron på insidan. Lite perspektiv. Jag skall göra det.

Jag inser även att jag varit lite för ambitiös på jobbet den här veckan också. Skrev upp mig på sex nybesök denna vecka, och tre nästa vecka. (Varför vill jag vara en sådan achiever?)...  Precis två veckor innan min tvåveckorssemester till Paris. Inser hur dåligt planerat det är och att jag inte kommer kunna avsluta någonting innan jag åker. Alla kommer behöva komma på återbesök så fort jag kommer hem. Det kommer bli stressigt. Varför bokade jag in allt så? Ugh.

Åh. Jag vill bara bli klar med den här dagen, bli upphämtad av Emil (det här skitvädret gör att jag blir deprimerad av att promenera... vet inte hur jag skall ta mig igenom vintern), och bara åka hem och mysa. Äta pannbiff med potatis, lingon och gräddsås och kanske choklad till efterrätt. Ja. Precis så.