Orättvisa, allahelgona och lyxsalami

På vägen hem från Mariefred hade vi redan klurat ut vad vi ville äta till middag; surdegsbaguette med ost och salami. När vi kom fram till Nypan handlade kvickt och sedan åkte vi hem för att göra iordning middagen.

*instagramvänligt*

Sjukt nöjda över insikten att köpa lyxsalami direkt över charkdisken, och fick därför tunna skivor av peppar-, parmesan- och tomat/basilika-salami för en överkomlig slant!

Det var en känslig kväll för både mig och Emil. Till att börja med var detta exakt ett år sedan som jag och Emil fick ihop det och precis som varje år vill Emil gärna gå till kyrkogården och tänka på dessa som inte finns mer.

Kyrkogården var makalöst vacker. 

Jag som egentligen inte lägger någon stark vikt vid kyrkogårdar, eller att hedra mina saknade på en speciellt plats, blev oväntat nog väldigt rörd. Det slutade med att jag stod och hulkgrät i Emils famn med mitt huvud mot hans bröst, och tårarna bara rann.

Jag har inte gråtit över mamma på flera år. Och oftast, oftast... Gråter jag inte för att jag saknar henne. Jag gråter för att livet är så orättvist. Kanske låter hemskt, men... Mamma gjorde ett val, för hon orkade inte leva mer. Jag tycker inte att det var fel av henne... Men jag tycker att det är orättvist att tvingas leva resten av livet i skuggan av hennes val.

"Jag kan tyvärr inte förstå hur det känns, för jag har aldrig förlorat någon..." sade Emil.
"Jag har inte förlorat någon. Jag har blivit övergiven." svarade jag.

Barskt, kanske. Men det är så det känns. Jag älskar min mamma, men jag ångrar ingenting. Men jag gråter över att ha tvingats lära mig sorg alldeles för tidigt.

Efter ett tag gick vi hem genom den tysta men upplysta kyrkogården, och väl hemma kokade vi te och plockade fram glass.

.... Och tittade på en vrålkonstig film. Något av det sista jag frågade Emil var: "Vad har du känt för känslor idag?" och fick ett svar som gick från ledsen till glad till irriterad till lycklig till frustrerad. Precis som jag. Sedan somnade vi inte förrän efter 1, någon gång, efter detta virrvarr av känslor.