Livsfarlig och illegal tripp från IKEA (ssssh!)

Som tidigare nämnt så var igår IKEA-dag. Sagt och gjort - vi åkte dit lagom till lunchtid, började strosa runt i den FULLsmockade möbelbutiken och valde ut möbel efter möbel. Vi hade en lång lista med saker vi ville köpa, och försökte bocka av så många som möjligt.

Stort matsalsbord, två stora mattor, två nattduksbord, två köksstolar, tre lampor, lite kompletterande porslin, en spegel.... I slutet frågade jag Emil: "Får vi verkligen plats med allt detta i bilen?" och han sade "jadå, det är inga problem."

Men vet ni vad? Det var problem.

När vi kom ut till bilen hade vi en last för 10.000 kronor på vagnen. Vi stod länge och försökte pussla in den ena - både för långa och för breda - varan i bilen. Det ville sig inte in. För varje försök med nedfällda säten hit och dit, förflyttning av saker och påpressingar med våld så smög paniken sig på. Det här skulle inte gå.

Vi försökte igen, på ett nytt sätt. Sedan stod Emil och funderade. Kanske såhär? Nej, det gick inte det heller. Nähä. Fy fan. Vi kommer inte få hem allt, tänkte jag. Det här kommer inte gå. 

Men helt plötsligt... Och jag vet inte vad som hände, men Emil lyckades. Killen med skyhöga IQ-poäng i den visuospatiala domänen lyckades leka tetris med alla IKEA-varorna, och till slut fick vi in allt.

Men det var då på håret, kan jag säga er. En sak till hade inte gått. 

Jag kunde inte se ett dyft på höger sida eller bakom mig. Fick knappt fatt i handbromsen och varorna tryckte mot instrumentpanelen på min högersida. "Det här är livsfarligt. Och högst olagligt." konstaterade vi.

Emil fick pressa sig in där bak, med sidan av ett matsalsbord som tryckte mot högra sidan av hans huvud och benen på att nattduksbord som pillade honom i bakhuvudet. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig när han pressade sig in i baksätet; synen att honom sitta ihopkrupen som en hopfällbar docka var något så vanskligt skrattretande.

"Inga skarpa svängar nu! Och ingen omkörning!" hojtade Emil. Jag hoppades mest att vi skulle komma hem med livet i behåll.

Men nu var vi också båda rejält vrålhungriga, och när vi ändå var i Stockholm beslutade vi oss för att äta på en av våra stammisrestauranger. Pizza Hut.

Då Emil tyckte att vi haft en sådan jävla tur med att få in allt i bilen, så beslutade vi oss för att skrapa en trisslott. (Vi vann ingenting).

... Men pizza fick vi!

Och vid det här laget var vi så skrattiga och glada över att ha lyckats med IKEA-pusslandet och över att få äta när vi varit så hungriga. Vi tog massa glada selfies.

Så åt och åt och åt vi, smaskade och mmm:ade till dess att det var slut.  

Sedan bar det en timme hemåt i lugna 80 km/h, och vi klarade oss hem... Helt fläckfritt! Och lyckades dessutom bära upp allt till lägenheten på ett nafs. Phew!

Elin och Robin kom över för en liten filmkväll, och vi tittade på en urusel skräckfilm. När de sedan gått vid 21:30 så satte jag mig och började montera ihop lite möbler. 

Jag tycker det är så otroligt kul att montera möbler. Mest för att jag ser att saker växer fram, en och en, framför mig. Emil stod och sorterade in saker i vår stora, vråltuffa garderob (med sensorbelysning!) och jag lyckades montera upp två nattduksbord och en köksstol innan klockan var halv ett på natten.

Sedan sov vi. Jag hostandes och Emil snuvig. Men ändå. Vinnare.