Kyleena upp i fittan

Idag är dagen. Dagen jag gått och våndats över i mer än en veckas tid nu. Oron som bidragit till min överkänslighet på senaste tiden. Oron som bara efter den enkla frågan i måndags av Fredde: "Hur mår du?" fick mig att börja grina på gymmet, sittandes vid axelmaskinen.

Sjuksköterskan hade rått mig att ta två alvedon och en ipren innan ingreppet, och senare fler smärtstillande på kvällen. Men såklart var jag så uppstressad att jag glömde det imorse. Jag fick springa över till Hemköp innan jobbet och köpa på mig flera av de sorter de hade.

Jag vill bara att det ska vara över. På ett sätt fruktar jag idag, ty jag är rädd för smärtan och att jag inte skall kunna prestera på jobbet. På ett annat sätt är jag nästan lättad, för att gå runt och vara rädd är nog mer smärtsamt än det sekunderlånga ingrepp som skall göras. Men ändå. Dags att pressa upp en liten plastgrej upp i fittan.

Uff. 13:30 idag. Önska mig lycka till. Kanske en stöttande snap? Ett hjärta? Plz?