Bistro Bon och att hitta parkering i Stockholm (ett omöjligt uppdrag!)

I torsdags hade jag och Emil dejtkväll! Vår tradition!
Denna gång var det även en liten speciell dejtkväll, eftersom vi hux flux var tvungna att åka upp till Stockholm och ha visning på min lilla lägenhet, där min nuvarande hyresgäst ska flytta ut (han ska flytta ihop med sin nya tjej). Jag och Emil trotsade eftermiddagsköerna upp mot Stockholm och mötte upp Sigrid utanför lägenheten. Efter lite ostrukturerat kaos så var det kirrat och klart och kontraktet påskrivet. Himla fint att få det gjort, och jag hoppas verkligen Sigrid kommer trivas i min lilla pärla.

Efter kontraktskrivningen rullade jag och Emil in på Södermalm, letade parkering i vad som kändes för evigt så hittade vi tillslut en i närheten av restaurangen vi beslutat oss om. Ett franskt bistro som heter Bistro Bon!

Som är riktigt jäkla classy, om jag får säga det själv.

Bistro Bon är specialiserad på skaldjur och annat gott, men även andra franska rätter eller rätter komponerade med en fransk touch. Dessutom har de en av Stockholms godaste burgare.

Gruyère-gratinerad Waguyburgare med bacon, chilipesto och pommes. (Come to mama!)

Med en tjock, saftig köttpuck, alldeles rosa och gojsig i mitten, perfekt sälta med bacon och osten, mjukt briochebröd och syrlig tomat.

Emil, som först hade varit skeptisk till "225 kronor för en burgare?! Pfft!" var senare den som åt upp hälften av den, då han blev förtjust i min rätt och jag blev förälskad i hans. Han själv tog en dagens rätt, som var långkokt kalvstek med tryffelcrème, bordelaisesås och potatispuré.

Alltså det var så goooott.. Så gott att jag inte kunde sluta le. Det blir så ibland när en får njuta av något som är så kulinariskt fulländat. Bistro Bon är verkligen duktiga på att komponera smaker så att de sjunger i munnen. Kalvsteken bara föll isär, med en söt potatispuré, den syrliga tryffelkrämen och den avrundande såsen. Så perfekt!

Sedan satt vi ett tag och höll varandra i händerna och såg varandra i ögonen. Sådär klassiskt dejt-aktigt. Bara för att vi var så mätta och glada och lyckliga över att både han och jag älskar och prioriterar att gå ut och äta på olika restauranger.

Dessutom kände jag mig sådär härligt lyckligt kär i honom. Svårt att inte göra det när han sitter mittemot med glittrande ögon, ett diskret leende i mungiporna och håller om ens händer med sina egna mycket varmare.

Vi hittade en ljus plats att ta selfies på innan vi hoppade in i bilen och åkte timmen hem på en helt mörk och ensam motorväg. Vi var inte hemma innan klockan 23, och då hade han redan hunnit somna i bilen. Min baby.