Mycket intressant att höra på! När jag skulle flytta tillsammans med Linus memorerade jag i princip IKEA-katalogen utantill, i och med flyttpeppen, så förstår verkligen hur du känner. :)
Din inställning i att gå in i jobbet med öppna ögon låter klok! Tycker också det var intressant att höra om hur psykologprogrammet har format dig. Även fast du ju av tystnadsplikt inte kommer få berätta för mycket detaljer från dina möten på jobbet och dylikt så hoppas jag ändå att du kommer utvärdera huruvida du trivs eller inte, om det är som du har föreställt dig. Heja dig! Lycka till på måndag :)
Vad spännande med ditt nya jobb. Det jag funderar över är hur du känner inför att utöva ditt yrke i en liten stad, dvs. du kommer säkert att möta dina klienter på din fritid. Jag upplever faktiskt det som lite jobbigt. Arbetar som arbetskonsulent och möter ofta deltagare "på stan". Man brukar ju säga att deltagaren själv får välja om de vill säga "hej" eller inte. Dock kan det vara svårt att inte "heja" på någon som man arbetat tillsammans med under en lång tid.. Vad det gäller städning så får jag snart 360 kvadrat att städa!! HAHA..sambon får nog anlita städhjälp. Lycka till på måndag.
Jag har faktiskt inte tänkt på det, men givetvis har du rätt i det... Däremot kommer de flesta av mina patienter vara barn/ungdomar, och för dem kanske det faller sig mer naturligt att ignorera/hälsa? Jag tänker som du att jag ska försöka besluta huruvida de vill hälsa eller inte, men det blir en utmaning hur jag hanterar det.
HAHA, VA?!?! Vilket slott!!! Hur känns det? :D Och tack!
Fasen vad coolt du är Emelie!!! Tror absolut på att gå in med öppna ögon men lita på att du har kunskapen som krävs för att kunna formas efter arbetsplatsens behov om rutiner mm. Ska bli så spännande att få följa med på ännu ett äventyr :) //Em
Fasen vad coolt du är Emelie!!! Tror absolut på att gå in med öppna ögon men lita på att du har kunskapen som krävs för att kunna formas efter arbetsplatsens behov om rutiner mm. Ska bli så spännande att få följa med på ännu ett äventyr :) //Em
Snacka om tur! Idag funderade jag på om jag ens skulle gå in på din blogg för jag var så himla trött i huvudet och visste inte om jag skulle orka läsa din text och så ser jag att du lagt upp en videoblogg, så jag bara kan luta huvudet tillbaka och lyssna! Så härligt! Det är spännande att höra om hur du ser fram emot ditt jobb. Jag tror att det kommer gå toppen och önskar dig all lycka till imorgon. Intressant fundering om du vill att din patienter ska tycka om dig och funderingen som någon ovan skrev hur det är att möta sina patienter på stan när man bor på en mindre ort. De kontakter som jag har inom sjukvården t ex min läkare på vårdcentralen försöker jag hålla till att jag är patient när jag är hos henne och sedan inget mer. Jag vill inte ha mer relation än det. Jag skulle hälsa om jag mötte henne på ICA men jag skulle inte starta en konversation. Jag är imponerad av min doktors kunskap och den hjälp hon erbjuder mig men jag känner inte att jag måste "gilla henne" personlig utan för mig är hon en himla duktig doktor.
Haha, men se där! Min blogg kan tillmötesgå alla dagsmässiga behov, ska du tro ;)
Tack Karin.. Det hjälpte att höra. Jag har svårt att bara se "professionell" kontakt med folk iom att jag alltid haft så människonära yrken, speciellt med barn, där det gäller att man ger av sin kropp och själ för att få barnens förtroende. Gissar att det kan vara lite liknande inom barnpsykiatrin, och därför inte så lätt att alltid vara "helt professionell".. Men men, det blir en utmaning, som sagt!
Jag är helt övertygad att du kommer att klara dig hur bra som helst :). Jag såg Charlottes kommentar och tänkte att du har en väldigt stor fördel i och med att du känner så få personer. Du kommer att kunna vara en ganska neutral person och inte "tjejen som gick i brorsans klass" eller "mammas kusins dotter". Sen är det intr säkert att du faktiskt kommer att möta frenvent de klienter/patienter på stan, i alla fall inte från början fast det beror också på problematiken som de har. Är det någon speciell patient/klientgrupp som du ska samarbeta med eller är det blandat?
Ja, men verkligen..! Tack och lov har jag inget rykte om mig sedan tidigare, utan kan verkligen börja som "på ny fot"... Och det gör ju att alla kommer ha en öppen uppfattning om mig från början. Men sedan vet man ju inte - om fem år kanske det ser helt annorlunda ut...
Patientgruppen kommer jag snart välja inriktning, och då får jag välja lite mellan ADHD/autism/depression/ätstörning os,v, och arbeta mer fokuserat med just en patientgrupp :)
Älskar att höra dina reflektioner och tankar kring sådana här ämnen, Emelie! Jag är övertygad om att det kommer gå finemang för dig - det svåraste är ju ofta, som du säger, att lära sig rutiner, formalia osv i början. Det blir alltid lättare efter hand dessutom! Skall bli spännande att få följa ditt nya liv som Emelie i Nyköping. ;)
Emma, vad du gör mig glad... Tack! Jag tror verkligen på det du säger också, och jag är så glad att jag har din stöttning och nyfikenhet som också ger mig lite extra driv! :')
Mycket intressant att höra på! När jag skulle flytta tillsammans med Linus memorerade jag i princip IKEA-katalogen utantill, i och med flyttpeppen, så förstår verkligen hur du känner. :)
SvaraRaderaDin inställning i att gå in i jobbet med öppna ögon låter klok! Tycker också det var intressant att höra om hur psykologprogrammet har format dig. Även fast du ju av tystnadsplikt inte kommer få berätta för mycket detaljer från dina möten på jobbet och dylikt så hoppas jag ändå att du kommer utvärdera huruvida du trivs eller inte, om det är som du har föreställt dig. Heja dig! Lycka till på måndag :)
Hahaha, men, så charmigt! Har du någon möbel ur den som fortfarande är en favorit? *önskar tips*
RaderaGivetvis! Jag kommer skriva massor om hur saker känns, hur jag upplever arbetsuppgifterna och arbetsklimatet och allt därmellan... OCH TACK!
Vad spännande med ditt nya jobb. Det jag funderar över är hur du känner inför att utöva ditt yrke i en liten stad, dvs. du kommer säkert att möta dina klienter på din fritid. Jag upplever faktiskt det som lite jobbigt. Arbetar som arbetskonsulent och möter ofta deltagare "på stan". Man brukar ju säga att deltagaren själv får välja om de vill säga "hej" eller inte. Dock kan det vara svårt att inte "heja" på någon som man arbetat tillsammans med under en lång tid.. Vad det gäller städning så får jag snart 360 kvadrat att städa!! HAHA..sambon får nog anlita städhjälp. Lycka till på måndag.
SvaraRaderaJag har faktiskt inte tänkt på det, men givetvis har du rätt i det... Däremot kommer de flesta av mina patienter vara barn/ungdomar, och för dem kanske det faller sig mer naturligt att ignorera/hälsa? Jag tänker som du att jag ska försöka besluta huruvida de vill hälsa eller inte, men det blir en utmaning hur jag hanterar det.
RaderaHAHA, VA?!?! Vilket slott!!! Hur känns det? :D Och tack!
Fasen vad coolt du är Emelie!!!
SvaraRaderaTror absolut på att gå in med öppna ögon men lita på att du har kunskapen som krävs för att kunna formas efter arbetsplatsens behov om rutiner mm. Ska bli så spännande att få följa med på ännu ett äventyr :)
//Em
Åh, tack, Em! Precis det jag fick sådan pepp att höra!
RaderaFasen vad coolt du är Emelie!!!
SvaraRaderaTror absolut på att gå in med öppna ögon men lita på att du har kunskapen som krävs för att kunna formas efter arbetsplatsens behov om rutiner mm. Ska bli så spännande att få följa med på ännu ett äventyr :)
//Em
Snacka om tur! Idag funderade jag på om jag ens skulle gå in på din blogg för jag var så himla trött i huvudet och visste inte om jag skulle orka läsa din text och så ser jag att du lagt upp en videoblogg, så jag bara kan luta huvudet tillbaka och lyssna! Så härligt! Det är spännande att höra om hur du ser fram emot ditt jobb. Jag tror att det kommer gå toppen och önskar dig all lycka till imorgon. Intressant fundering om du vill att din patienter ska tycka om dig och funderingen som någon ovan skrev hur det är att möta sina patienter på stan när man bor på en mindre ort. De kontakter som jag har inom sjukvården t ex min läkare på vårdcentralen försöker jag hålla till att jag är patient när jag är hos henne och sedan inget mer. Jag vill inte ha mer relation än det. Jag skulle hälsa om jag mötte henne på ICA men jag skulle inte starta en konversation. Jag är imponerad av min doktors kunskap och den hjälp hon erbjuder mig men jag känner inte att jag måste "gilla henne" personlig utan för mig är hon en himla duktig doktor.
SvaraRaderaHaha, men se där! Min blogg kan tillmötesgå alla dagsmässiga behov, ska du tro ;)
RaderaTack Karin.. Det hjälpte att höra. Jag har svårt att bara se "professionell" kontakt med folk iom att jag alltid haft så människonära yrken, speciellt med barn, där det gäller att man ger av sin kropp och själ för att få barnens förtroende. Gissar att det kan vara lite liknande inom barnpsykiatrin, och därför inte så lätt att alltid vara "helt professionell".. Men men, det blir en utmaning, som sagt!
Jag är helt övertygad att du kommer att klara dig hur bra som helst :). Jag såg Charlottes kommentar och tänkte att du har en väldigt stor fördel i och med att du känner så få personer. Du kommer att kunna vara en ganska neutral person och inte "tjejen som gick i brorsans klass" eller "mammas kusins dotter". Sen är det intr säkert att du faktiskt kommer att möta frenvent de klienter/patienter på stan, i alla fall inte från början fast det beror också på problematiken som de har. Är det någon speciell patient/klientgrupp som du ska samarbeta med eller är det blandat?
SvaraRaderaJa, men verkligen..! Tack och lov har jag inget rykte om mig sedan tidigare, utan kan verkligen börja som "på ny fot"... Och det gör ju att alla kommer ha en öppen uppfattning om mig från början. Men sedan vet man ju inte - om fem år kanske det ser helt annorlunda ut...
RaderaPatientgruppen kommer jag snart välja inriktning, och då får jag välja lite mellan ADHD/autism/depression/ätstörning os,v, och arbeta mer fokuserat med just en patientgrupp :)
Älskar att höra dina reflektioner och tankar kring sådana här ämnen, Emelie! Jag är övertygad om att det kommer gå finemang för dig - det svåraste är ju ofta, som du säger, att lära sig rutiner, formalia osv i början. Det blir alltid lättare efter hand dessutom! Skall bli spännande att få följa ditt nya liv som Emelie i Nyköping. ;)
SvaraRaderaEmma, vad du gör mig glad... Tack! Jag tror verkligen på det du säger också, och jag är så glad att jag har din stöttning och nyfikenhet som också ger mig lite extra driv! :')
Radera