Ny kompisdejt, tapas och oklara serier på Netflix

Nu ska jag berätta om i fredags, för att idag var den dagen jag varit modig nog att våga fråga Emils vän Elin ut på middag. Elin är en person jag träffat några få gånger genom Emils kompisgäng, men eftersom vi alltid umgås i gruppsammanhang så har jag inte fått möjlighet att lära känna henne på tu man hand. Och visst att det är trevligt att umgås i grupp - men det blir ju en helt annan interaktion när man umgås bara "en och en".

Hursomhaver. Som tur var hade Elin tackat "ja" till förslaget om kompisdejt, och vi skulle ut på tapas! Mitt livs första tapas, säg, så jag försökte göra mig lite fin.

Vi gick till Tres Tapas, som är Elins favoritrestaurang i Nypan. Där beställde vi in massor av smårätter - vissa med avsikt, andra av misstag. Oxfilétoast, chili con carne, mozzarellasticks, baby back ribs, vitlöksstekta champinjoner, vitlöksbröd och så vanligt bröd. 

Vilket var kanongott! 
Men maten åsido, så måste jag medge att det mest intressanta var att få diskutera saker med Elin. Prata lite om hur vi tänker om våra familjer, förhållanden, höra hennes åsikter om kompisrelationer och hennes upplevelse att flytta in i en småstad.

Det läskiga är att när jag väl börjar umgås med en person så blir jag alltid lite nojig. Jag är väldigt mån om att försöka vara bekväm och mig själv i högsta möjliga mån, men jag vet också att jag ibland har ett "bryskt" sätt att vara framåt... Liksom, att jag hellre tar ett steg framåt för mycket och ber personen säga stopp, än att stå och trampa på ett och samma ställe och önska att personen drar mig framåt. Och då.. Då är jag ibland lite orolig att det ska skrämma. Särskilt om det är någon som jag faktiskt finner respekt för, så som med Elin.

I vilket fall gick vi senare hem till henne, satte på en halvt oklar serie på Netflix (som trots detta gick att kritisera underhållande genom två avsnitt) och leka med deras katt, Siff. Jag hade jättetrevligt, undrar lite i hemlighet om hon hade det också, men försöker att inte tänka så eftersom det skulle förstöra min ack-så-coola image av stark självsäkerhet. (Känner ni igen er?)...

Sedan gick jag hem i mörkret, blev efterkörd och utsatt för raggningsförsök av en kille jag av misstag vinkat till (don't ask) och sprang sista biten upp till Emils lägenhet. I stora hela fick kvällen ett riktigt gott betyg!