Dagen jag fick både e-tjänstekort och medalj

Igår, måndag, hade jag egentligen sovmorgon till klockan 9. Det var nämligen konferens och planeringsdag på - hör och häpna: även denna gång - hotell.

Däremot började min käre bo klockan 7 som vanligt, så jag gick laglydigt upp vid 6 för att skjutsa honom till jobbet. 

Kände mig som en superflickvän och sade skämtsamt i bilen på vägen ned till hans jobb "Visst får jag väl ett pris för detta?", men svaret blev ett skämtsamt nekande. "Jaha, så jag får inget pris? Inte ens en liten medalj?!"

Blev så upprörd att jag var tvungen att ranta om det till Jocke och tigga om en av hans enduro-medaljer.

På vägen mellan att ha lämnat av Emil och min egen konferens så tog jag en sväng förbi centrum för att hämta ut mitt e-tjänstekort. Tänk, nu har det kommit! Nu har jag mitt passerkort som går överallt, tillgång till alla landstingets journaler och förmåner. 

Jösses, så vuxen jag kände mig. Och LYCKAD. Jag menar, kolla, vilket snyggt kort! Som är till mig! För att jag är landstingsanställd psykolog! TJOHO!

Efter en dryg timme till susade jag vidare till hotell Blommenhof, där vi skulle ha dagens konferens.

Jag stötte på en pratglad man utanför som prompt ville att jag skulle knäppa en bild på honom. När jag väl gjorde det så skrattade han hjärtligt. 

Hur som haver. Till konferensen! När vi kom dit bjöds det på frukost - frallor, te/kaffe och frukt. Sedan slog vi oss ned.

Dagen bröts för lunch där vi serverades fetaostbiffar med tzatziki och varma rotfrukter, tillsammans med bland det godaste restaurangbröd jag ätit (obs! I Sverige!). Sedan fortsatte dagen med än fler spännande diskussioner och föreläsningar.

Och fika. Vi får inte glömma fika. Det fanns småkakor, fruktsallad, vispgrädde, kladdkaka och små smågodis i form av praliner och haribonappar. (Det är farligt att gå på konferens).

När klockan slog 16 var dagen slut, och jag åkte för att hämta upp Emil på jobbet. Förutom en återföreningskyss så tog han dessutom upp ur fickan.....

En medalj?!?! TILL MIG?!

Så jag fick min medalj, trots allt!

Fram- och baksida. Nog för att "bästa chaufför" var att ta i från tårna, men "bästa flickvän" kan jag nog skriva under på *hoho*. Så glad och tacksam jag blev, för det hade jag verkligen inte förväntat mig! Så himla fint av honom... Tänk, att ibland är de verkligen de små sakerna - som dessa! - som räknas.

När vi kom hem tog vi itu med veckans tvättning, och sedan lagade Emil middag. Fettuccini Carbonara! 

... Som var så god att jag åt en extra portion för mycket. Men så värt. Mmmm...!

Fortsatt tvätthelvete (jag avskyr att tvätta!) och förträngning av diskning ledde slutligen till en kvällspromenad och inhandlande av kvällsmål. Vi köpte yoghurt, banan och frysta hallon.

Så gjorde jag mig en spexig vardagsdessert. Man kan ju inte äta nattglass varje dag, då skulle jag blir ruinerad.

Medan vi åt kvällsmålet satt vi i Excel och planerade in vår handlingsplan inför flytten (som är om 55 dagar!). Vad vi ska göra i vilken ordning, vad vi ska inhandla, försäkringar att teckna, flyttändringsanmälan, hur vi planerar första veckan med tapetsering/flytt av möbler... Och det bara kittlar i mig, så roligt det är att planera!