Ända sedan semestern har jag verkligen känt att vi växt oss närmare varandra, och att vi blivit som ett team. Han och jag. Det känns bara tydligare och tydligare, och det får mig att känna mig så trygg... (men samtidigt också att jag saknar honom än mer).
Vi tog en paus för att handla, spela, blogga och titta på youtube. Sedan började vi med maten tillsammans. Emil stekte blodpudding, och jag lagade en enkel hemmarätt som jag fått dille på, på senaste tiden. Broccoli/sallad, tomat, stekta champinjoner och stekt kyckling. Toppat med flingsalt.
Mmm. Otroligt gott (särskilt för att vara så nyttigt). Jag som vanligtvis tycker nyttig mat är så *trist* (om jag ska jämföra med en flottig, fettig burgare eller en raclette liksom). Men nu så, balansen infinner sig! Börjar jag bli ansvarsfull, tro?
Ps. Skjut mig om jag börjar äta kvarg. Ds.
Jag har fått en riktig disciplin-kick nu efter den moffmässigt håglösa, men kulinariskt underbara, semestern. Både jag och Emil har beslutat oss för att dra ned på sötsakerna den sista månaden utan varandra (jag har ett vad med mig själv att inte äta sötsaker på 4 veckor - en vecka avklarad!) och fruktsallad blev en superb ersättare!
Banan, kiwi och äpple - en perfekt kombo! Nästa gång ska jag nog ta honungsmelon också, för att riktigt lyxa till det..
... Okej hej, här hade vi då världens tråkigaste blogginlägg. Vem fasiken vill se stekt svamp och frukt i en blogg?
(Tur att jag är söt, alltså.)
Protest! Utmärkt blogginlägg enligt mig ;) Härligt med lite "vanlig" mat som omväxling. (Vi åt faktiskt inte en enda crêpe i Paris. Total sötkonsumtion: varsin trist raclette, 2 baba au rhum + en delad bakelse. Desto mer musslor och ostar...)
SvaraRaderaJÖSSES vad glad jag är att du inte får bestämma min kosthållning, teruko! Fy farao, jag hade ju avlidit av tristess att behöva äta PK hela tiden. Nu längtar jag nästan till att få äta sött och sliskigt igen så att du har något att störa dig på ;)
RaderaTa det lite lugnt... Alla har ju olika preferenser och jag har sannerligen inga synpunkter av vikt på dina eller någon annans så - stör mig - not! Jag tyckte bara det var kul att läsa om något som tilltalar även mig. (Är självklart inte ute efter att "äta PK"!) Och, apropå inget, så blev jag lockad av ditt foto på burratarätten, så när jag skulle köpa en vanlig mozarella idag och fick syn på en förpackning med burrata så slog jag till. Ska nu försöka servera den enligt ditt tips. Bon appétit vad du än väljer att äta;)
RaderaTack, och detsamma. Hoppas burratan smakar! :)
RaderaJag tycker att det är så fint att läsa om hur känslorna mellan dig och Emil utvecklas och djupnar. Ulf Ellervik som är forskare och författare har skrivit och pratat en del om förälskelsens och kärlekens kemi och det tycker jag är så sjukt intressant. Bland annat pratade han i Sommar i P1 för några år sedan. (Alla sommarprogram ligger ju kvar på Sveriges Radios hemsida om du skulle vilja lyssna.) I alla fall så säger han att först är man ju förälskad och den känslan domineras i hjärnan av mycket dopamin som är samma substans som frisätts när man tar uppåtdroger typ kokain, amfetamin och ecstacy. Men sedan går förälskelsen över i kärlek som istället domineras av oxytocin som är ett "lugn-och-trygghets-hormon". Visst stämmer det ganska bra? Det är härligt på ett sätt att vara nyförälskad men man känner sig inte precis lugn och trygg. Snarare speedad, svårt att koncentrera sig, svårt att sova. Hjärnan alltså, så himla cool! Med vänlig hälsning kemi- och biologinörden.
SvaraRaderaÅh, favoritkommentaren idag! Vad jag känner mig berikad av det här. Jag har ju visserligen läst om det själv (dvs: psykologprogrammet), men jag håller med om att det är VANSINNIGT intressant! Jag blir helt förundrad och engagerad och helt hänförd, blir inte du det med?!
RaderaMen aw, nu blev jag mallig här över att ha presterat dagens favoritkommentar :) Kan bara hålla med om att ämnet är sjukt fascinerande. Jag kan lätt diskutera detta en hel kväll (och gjorde faktiskt just det med en av mina bästa vänner häromdagen). En spännande grej Ulf E nämner i sitt program som jag brukar störa mig på hos mig själv när jag är förälskad är den väldigt selektiva omdömeslösheten. Man kan ju fortfarande tex köra bil och sköta sin ekonomi när man är förälskad men man KAN INTE se klart och objektivt på den man är förälskad i. Det blir så konstigt när man ser sig själv som en egentligen klok och rationell person och så plötsligt har man ett avgränsat område där man helt tappar förståndet... Tycker du att det finns negativa aspekter av förälskelse eller är det bara härligt för dig?
Radera*så viktig kommentar att jag arbetar på ett utförligt svar* *dvs: återkommer!* *ps: skriver som svar på en senare kommentar när jag svarat ordentligt på denna så slipper du gå in här hela tiden*
RaderaGulliga du! Ser fram emot svaret :)
RaderaFörälskelse för mig är... Tokläskigt. Jag är rädd för i princip allt som gör att jag inte känner mig "in control", vilket gör att jag ofta tvekar inför nya eller ovana upplevelser, aldrig någonsin har varit berusad och oftast planerar allting in i minsta detalj. Att vara förälskad är raka motsatsen, och innebär dessutom en annan av mina rädslor: att visa sig svag och underlägsen. För när man är förälskad så känner man sig alltid som den som BEHÖVER den andre. Mest. Av allt. Just nu. Precis nu.
RaderaAllt blir så akut och extremt och jag känner ofta att det är skrämmande. För jag vill inte behöva en person eller att denne har kontroll över mitt mående. Jag vill vara en stark, självständig kvinna! (Hear yee!).
MEN.. Däremot älskar jag känslan för att den just ger en så ovillkorliga extrema lyckokickar. Pirret. Jag älskar pirret. Och nervositeten, och väntan, förväntan, hoppet, förhoppningen.. Att det bubblar så att det känns som att bubblet inte mer för plats i kroppen.
Så.. Det är ju klyvet, men visst känner jag av båda aspekterna.
... Hur tänker du? Och vilka områden är det du känner att du tappar förståndet? Får jag höra ett exempel (om det inte blir för personligt?) :D
Åh tack för svaret! Fan vad bra du beskriver det, den där otäcka känslan av att någon annan plötsligt har så mycket makt över en.
RaderaHur min omdömeslöshet kan se ut är tex att jag märker att den person jag är förälskad i har sidor och egenskaper som jag inte gillar (hen kanske uttalar sig dömande om andra på ett sätt jag inte tycker att man ska eller så kanske hen bara pratar om sig själv hela tiden utan att någonsin ställa frågor tillbaka till mig) men jag bara urskuldrar och förlåter och kan liksom inte se personens dåliga sidor.
Åh.. Det har du rätt i, det är fasiken läskigt. Precis som du beskriver: att den personen beter sig på ett sätt jag egentligen inte skulle accepterat (häver ur sig en oartig kommentar eller liknande) men bara sväljer det istället för att säga ifrån. Du vet. Sådant kan jag verkligen skämmas efter i efterhand - att jag pga förälskelse inte stod upp för mina grundläggande värderingar och åsikter. Så var det bland annat med Maxime, märker jag nu, att han sagt saker som jag i efterhand bara "WTF?! Varför skällde jag inte ut honom för?!" men då bara nickade och log överseende. Uff.
RaderaVad skönt att du känner igen dig! Då är jag inte ensam om att fungera så <3
RaderaÄr det inte väldigt dumt att påbörja en sådan deal sista veckorna i Paris? Med så mycket smarriga bakverk och crepes och allt som finns ;) Jag hade velat passa på att äta för allt vad livet var värt :P
SvaraRaderaNej, det tycker jag inte är väldigt dumt.
RaderaEfter de här fyra veckorna har jag dessutom en halv vecka kvar i Paris, så då får jag nog ta mig en crêpe eller två som avslut om jag har lust :)
Då är jag lugn. Tänkte om du redan ätit din sista crepe! :O
RaderaSer supergott ut! har också som målsättning att laga mer mat hemma framöver men mest pga ekonomin haha! (lägger kanske lite väl många kronor på pizza/glass/äta ute hehehe). Och oftast när en lagar hemma blir det ju i alla fall lite nyttigare än köpemat!
SvaraRaderaJa, det är ju vanskligt dyrt (men såklart också godare) att äta ute ständigt. Känner att jag blivit riktigt bortskämd under semestern med utemat... Känns faktiskt rätt bra i samvetet att laga mer mat hemma nu.. Vad är din favoriträtt att laga hemma? :D
RaderaIbland godare att äta hemma dock! Men beror ju på om man är duktig/gillar den mat man lagar hehe! Åh kan knappast välja en, men oftast (om jag äter själv och till vardags) blir det ris med stekta grönsaker (zuccini, broccoli, blomkål e favoriter) + sojakött/tofu/ägg eller pasta med grönsaker/sojakött och ngn slags sås!
RaderaHahaha, vi har verkligen olika matstilar. Men det är väl det som gör människor spännande, bland annat :D
RaderaIdag åt jag dock kokt broccoli, stekta champinjoner (blev så sugen av dina inlägg haha) och blodpudding! känns nästan som något du skulle kunna äta haha!! Äter dock inte inte min blodpudding med händerna ;)
RaderaÅh, det lät ju jättegott! Aldrig tänkt på att ha andra tillbehör till blodpudding än sylt (och någon gång bacon).. Men blodpudding kommer för mig alltid vara godast med händerna, hehe... :'3
RaderaDet är minst lika intressant att läsa och se betraktelserna och iaktagelserna du gör i det vardagliga! Det behöver inte alltid vara något stort för att en ska sitta med ett smile och läsa. :) Jag älskar att läsa om era Skype-dejter, så himla smart och så himla fint! Är det Aftonbladets kryss som du löser? I sådana fall, bra smak! *löser det krysset i skrivande stund* ;)
SvaraRaderaAw, vad fint! Vet du? Det där känns som vänskap! Vad en vän än gör, så blir det intressant för den som bryr sig, liksom. Så fint :'))
RaderaOch ja! Det är Aftonbladets Kryssbilaga.. DEN BÄSTA! Och favoritkrysset? Tvetydigt! Vilket är ditt?
Håller med om att inlägget ger bloggen en bredd bara och det är alltid intressant att läsa! Sen kan jag inte låta bli att skriva om kvargen.. förstår inte människor som kan äta det bara. Så himla tjock konsistens, inte nice enligt mig och finns så många bättre alternativ :)
SvaraRadera//Em
Tack, Em! Haha, då är vi på samma sida angående kvargen. Också för mig helt oförståeligt. *high five*
Radera