Mitt första hem är i 17e

Här ska ni få se! Här i förrgår hade jag en toppendag, ska jag berätta för er! Jag vaknade upp, alldeles lagom i tiden (runt 9-10, känns både lyxigt men inte slösaktigt!) och satte på mig tyg på kroppen. Det var 21 grader, sol med lagom moln och vindstilla.

Jag ville ta mig en långrunda denna dag, och styrde stegen norrut. 

När jag tog den här bilden slog det mig: Från och med idag, så är Paris mitt i 9 dagar till. Enbart ynka 9 dagar, av totalt 205 dagar. Jösses, Paris, vad du givit mig mycket under denna tid. 

Dessutom tog jag givetvis bilder och snaps på utvalda fordon som fick mitt hjärta att klappa lite hårdare.

Jag kom snart över floden och upp i 8e.... 

... och senare upp i mitt absoluta favoritarrondissemang, 17e! Det var här jag först upptäckte Paris när jag var 20 år gammal, och här jag bodde under mina första tre resor. 17e kommer alltid kännas som där Paris först var hemma.

Fick nostalgi när jag gick i gamla kvarter, och bland annat förbi den hyrda lägenheten där min syster och jag bott under vår första utlandsresa ihop...

Så traskade jag bara på. I den riktning jag önskade och ville just den minuten.

Fastnade i denna lilla återvändsgränd. 

Slutligen började jag gå tillbaka söderut, för nu började benen bli lite ömma och jag började bli hungrig. 

Men på vägen var jag tvungen att stanna och handla. Lite av sådant som kroppen behövde, helt enkelt. Saft, glass och ost. 

När jag skissat ut allt så blev det mycket längre än vad jag trott, på lite mer än 4 timmar. Jag måste gått rätt snabbt, i och med att det känns som att längden på detta är 5 timmar. Hm. Mysterium.

Sedan åt jag bröd (åh, franskt bröd!) till middag med goda pålägg, svärmade med Emil på sociala medier, tittade på en riktigt härligt kvinnohöjande rom-com och drömde om framtiden.

Jag drömde så starkt om framtiden och att eventuellt flytta ihop med Emil, och visningen på söndag, att jag blev lyckligare och lyckligare, ivrigare och ivrigare och det fick pulsen att stiga så att jag hade svårt att somna. Jag låg och vred mig mellan 23-05, och somnade otroligt sent. Tänk, vad lite framtidsiver kan göra.

Så jag är trött, men glad ändå, för ikväll ska jag ut och äta med Loïc!