En avslutande heldag med min franska bästis

Igår, onsdag, var min näst sista dag i Paris. Den hade jag vigt åt att umgås med Loïc, min bästa vän här i Paris. Dagen började dessutom bra, eftersom den började med en avisering om att jag och Loïc denna dag varit vänner i exakt två år! Vilket sammanträffande!

Vi möttes upp vid 12, och hade ett dagsschema smockat med godsaker och promenadambition. Vi började dock vid ståndet som gör de godaste take-away-crêpen i hela Paris.

Åh! Crêpen här är alltid så tjocka och gojsiga. Jag föredrar faktiskt när dem är lite tjockare snarare än lövtunna. Lövtunna crêpe tenderar att bli så torra, men dessa... Åh, de är så saftiga och bara smälter i munnen!

Så gick vi gatan fram, och jag åt som vanligt med hela ansiktet. Förstår inte hur typ Emil och Loïc äter crêpe och inte ens blir kladdiga runt munnen?? Hur är det ens möjligt?! Jag gör mitt bästa att inte kladda och ser fortfarande ut som jag badat i crêpen.... Men sen igen... Vem ser ut att ha njutit mest?

Vi fortsatte spatsera, och sedan blev Loïc kissnödig (tmi??). Vi fick vänta framför en offentlig toalett i 20 minuter innan Lolo äntligen fick tömma blåsan. Det var okej dock, för han delade sitt internet med mig och jag snapchattade järnet.

Vi började gå norrut, eftersom jag hade ett souvenir-ärende i Le Marais. Jag skulle nämligen köpa lite presenter. Vi gick upp mot République, och därefter fortsatte vi upp mot Montmartre för att möta upp Emsi. Skåda, Sacre-Cœur mellan husen!

Där hade vi planer på vårt nästa gotte; Froyo! En sak som Loïc fallit platt för, och som vi också ätit vår beskärda del av under min vistelse här.

Jag tog en bägare med saltad karamellsås, maltesers, brownies och chokladknappar. 

Emsi charmade snapchat med sitt clin d'œil. Vi slog oss ned vid ett bord, alla tre, smaskade och pratade på franska. 

Medan Emsi och Loïc diskuterade bemötande och franska titlar, så följde jag budgivningen målfokuserat genom sms med Emil.
(Ni kommer få höra mer om den när allt är över.....)

När vi ätit upp följde vi Emsi med packning till métron, som precis skulle ta sitt flyg hem till Sverige igen. Så fint att ha träffat henne dessa tre dagar, min älskade tossa! Min favoritgosa, helt klart. 

"Qu'est-ce que tu veux faire maintenant?" (Vad vill du göra nu?) frågade Loïc, och jag ville fortsätta promenera! Vi traskade söderut igen och tog oss ned, och efter en kortare paus vid PAUL stack vi hem till mig. Nu hade vi tagit ute och gått i totalt 5 timmar allaredan. 

Väl hemma slog vi oss ned ett tag och fortsatte vårt samtal, och sedan var det dags för den avslutande kramen. Kramen som tackade för dessa sju månader vi haft ihop, och för de underbara middagarna, promenaderna, samtalen och skratten vi delat. Loïc, jag kommer sakna dig. Jag kommer sakna dig så otroligt mycket, min vän!

... Men tack och lov är det inte sista gången vi ses. Nog kommer jag hälsa på, mer än en gång!

Sedan var det meningen att jag skulle ha Skype-dejt med Emil, men han hade aaalldeles för mycket att göra i sin lägenhet innan fotografering osv osv innan visning, så jag fick ta en egendejt istället. 

Gick och köpte min allra sista Paris-pizza för denna gång! Dessutom blev jag addad på facebook av servitören som alltid så är jäkla trevlig. Skaffa vänner i Paris är win. 

... Jag åt min pizza i sängen framför ett maraton av High School Musical. Den var så djävulskt god, så som bara pizza i Paris kan vara. Mycket nöjd.

Slutligen hann jag tissla lite med Emil om *budgivningen* (dvs: strategisnack!) innan läggdags (han hann bli helt klar med sitt lägenhetsfix!) och så somnade jag. Och idag är det min allra sista dag i Paris. Wow.