Lösenord

lördag, augusti 12, 2017

Eftermatte: Seriösa munchies och makaber tröghet

När jag vaknade upp på torsdagsmorgonen var min kropp fortfarande helt slö. Jag kände mig yr bara genom att ligga stilla, och att gå och kissa var som att ta tre åkturer på Liseberg. Jag vaknade av och an under morgonen, men hur mycket jag än tycktes vila, så blev jag inte ett dugg piggare. Men kropp och mitt huvud var så otroligt trögt.


Efter två timmar tvingade jag mig upp trots detta, och satte mig i det vidöppna fönstret och drack te. Tankarna snurrade och far och allt kändes ofokuserat och flummigt, precis som kvällen innan. Fastän nu var den fysiska yrseln med påtaglig och minnet var helt återställt. 

När Marieke också dragit sig upp så bestämde vi oss för att vackla, likt zombies, till affären. Varken hon eller jag sade mycket den morgonen, men det var endast för att hjärnan arbetade i hundra knop för att bara göra sig förstådd för sig själv.

Vi skulle handla middagsingredienser, men min kropp hängde inte med på tåget och istället kom jag ut med detta:


Min kropp ville ha chips. Så mycket chips. Jag öppnade påsen på vägen tillbaka, och bara tio minuter senare kvar påsen helt slut. Oops. Det var inte alls planerat. Snacka om seriösa munchies. Jag kunde bara inte stoppa mig själv! Handen gick som en robot ned i påsen och upp igen, jag har aldrig varit med om liknande.... Och jag har aldrig ätit en påse chips i en sittning. Jag som inte ens är en chips-person! Allt smakade bara liksom.. så jävla gott. (Sedan slank en chokladkaka ned parallellt - men det är bara för att de bästa chipsen, det är alltid dem en äter med choklad.)

Efteråt kände jag mig dock aningen bättre, och yrseln började lägga sig. Därefter låg vi och slötittade på rom-com efter rom-com. Jag hängde inte alls med i handlingen utan låg mest och stirrade upp i taket och tänkte. Alla tankar var så färgglada och extravaganta fortfarande, som en eftereffekt av gårdagen. Jag skulle vilja säga att jag var rätt bakbäng - min lilla kropp som aldrig varit med om liknande behövde uppenbarligen lite tid att få substansen ur kroppen.

Fortfarande i horisontellt läge började Marieke med middagen. Det blev LCHF-pizza, med en ostbotten istället för brödbotten och massor av gott uppepå.


En sida margherita till mig, och en sida med parmaskinka, ruccola och tomat för henne. 


Den var oproportionerligt god, precis som allt jag förtärit de senaste timmarna. Vilket var en redigt positiv sak med den här trippen. Yrseln, däremot, och att vara så långsam... Det hade jag fått nog av. Låg återigen och bara tänkte i soffan, och jag utbrast några gånger: "nej, nu är jag klar med det här. bort, bakbänga! jag vill bli normal igen!". 

Men inte ens när klockan närmade sig 22 och jag skulle ta (natt)bussen hem så kvicknade jag till. 


Och bra var kanske det, för med eftermatten plus tre åksjuketabletter så åkte jag bussresan helt slö och utan rastlöshet hela natten. Somnade från och till, vaknade upp av en sväng eller ett gupp, slumrade till igen. Först nu - 31 timmar senare - så känner jag mig totalt återställd.

Kan nog lätt påstå att detta var den konstigaste, men också roligaste, vistelsen jag någonsin haft med Marieke. Tacka gudarna för det och låt det inte ske igen. En gång är bra nog för mig!

8 kommentarer :

  1. En gång för länge sedan läste jag en krönika av Linda Skugge om hur hon testade någon sorts narkotika (kommer inte ihåg vilken) och sedan hade bakruset bestått av att hennes katter hade haft människoansikten i tre dagar (alltså för att hon hallucinerade). Hon var inte heller så sugen på att göra om det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. MEN FY FARAO. Jag är så glad att det inte hände mig. Då hade jag flippat totalt..... #themoreyouknow

      Radera
  2. 1.) Tycker det är starkt av dig att delge oss denna upplevelse. 2.) Är på intet sätt fördömande. Det kan kanske t o m vara en nyttig kunskap att ha i ditt framtida yrke?
    3.) Är dock nyfiken. Var detta något ni kommit överens om innan eller var det ett infall? = Hur fick ni idén? Är din kompis bekant med upplevelsen tidigare? 4.) Strunta i frågorna om de känns irriterande/för privata :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1) Tack, teruko. Jag hade inte tänkt göra det, men sedan tänkte jag.. varför inte?
      2) Jag tror alla erfarenheter är nyttiga kunskaper att ha, både till mitt yrke och till mitt liv. All ny information berikar, skulle jag vilja påstå! :)
      3) Det var något vi "skämtat" om för två år sedan men ju mer vi nämnt det desto mer "bestämt" har det blivit. Och denna gång bestämde vi oss bara för att testa. Det är ju som sagt lagligt där och den gången Marieke tidigare testat så hade det inte fungerat, och nu ville hon dessutom ha revansch. Hon hade bara rökt ett fåtal gånger tidigare, och nu ville hon testa dessa.
      4) Går så bra, så bra!

      Radera
    2. Tack för positiva kommentarer! Och visst, allt i livet ger stoff till den man fortsatt blir. Dock har jag ett oförglömligt minne från Amsterdam, när vi bodde på en campingplats där i slutet på 80-talet och satt i ett sorts "allrum" för att kolla på en sportsändning på tv, som B. givetvis var superintresserad av. Sonen var 8-9 år och jag kommer aldrig glömma den ångest jag kände när jag insåg att alla !!! - utom vi då - var drogpåverkade. Sån hemsk upptäckt med sitt barn intill sig. Snabb sorti för honom och mig kan jag lova...

      Radera
  3. Hej Emelie! Nu har jag varit sådär dålig på att kommentera igen, men jag har lusläst och,

    1) Du och Emil är #GOALZ. Oironiskt. Ni är jättefina, vill också hitta en sådan kärlek.
    2) Jag ser att du har provat den bästa substansen som finns lol, men jag håller med dig; den ska givetvis intas under helt lagliga omständigheter. ... ...
    3) Har du något bra inlägg om hjärtesorg - eller kanske ännu hellre; hur man går vidare från en hjärtesorg - ur arkivet att bjuda på? Jag och A har gjort slut, och igår flyttade jag till mitt eget place. Mina känslor är helt upp och ner och jag skulle gärna vilja läsa lite kloka ord från dig om liknande situationer, för du är så grym på att förmedla känslor via text.

    Det här blev inte en så lång kommentar, men jag hoppas att du förstår.


    massor med kramar från Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅH EMMIS. Jag skrev direkt på facebook, spammar med gamla inlägg från 2012 och hoppas att något, något hjälper <3 Jag förstår att detta måste vara en hel berg-o-dalbana för dig..

      1) <3333333
      2) Åh, har du testat själv? BERÄTTA!
      3) Puss baby. Kolla facebook!

      <333 Massor av kärlek. Du är stark, älskade vän. Du har klarat så mycket mer innan detta.

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)