En garde! - vi fäktas med sugrör

Igår var sista heldagen för mig och Emil, och när vi vaknat upp och sträckt på oss (lagom till 12 på dagen sådär.... #ingakommentarer) så bestämde vi oss för att gå ut och ha en frukost-pique-nique i Jardin du Luxembourg. Så vi gick och handlade baguette och lite sött, gjorde smörgåsar och packade ned både filt och pingisracket. Sedan gick vi och satte oss i gräset.

Just där var det ingen annan som satt och pique-nique:ade - bara vi. Vi skålade med våra smörgåsar, han satt i skräddarställning och jag satt tätt bredvid med mina ben över hans.

När vi ätit var vi båda rätt dåsiga, så vi lade oss ned, jag med huvudet på hans bröst, och bara vilade. Det kändes så... tryggt, enkelt, lättsamt, lyckligt... Helt bekymmersfritt.

Sedan blev vi lekfulla. Det började med att Emil försökte pricka våra smörgåspapper i sopkorgen några meter bort, till att vi började kasta boll över gräset med den. Och sedan övergick vi till pingis. När vi kör pingis (då är det inte som kalaha - man får gärna ha kläder på sig), så försöker vi spela snällt. Träffa bollen 50 gånger på raken, det var vårt mål! (Vi lyckades!)

Efter några timmar var vi varma och trötta i solen, gick hem och vilade och sedan kom milkshake-suget igång! Vi satte fart mot ett ställe som tidigare mött våra förväntningar: Steak'N'Shake. Denna gång beställde vi en stor milkshake var. Och snacka om att de var stora!

Soooo big. (Vi älskar det!)

 Sedan fäktades vi lite med sugrören i varsin käft, och sedan stack vi iväg för att leta i leksaksbutiker (en present till Emils lillebror). Vi hittade ingenting, men spanade på kalastuffa, gigantiska lego-monument!

 Nog om det. Vi fortsatte traska vidare, och sedan gick vi till en liten park och vilade. Jag lade mig i Emil knä och vi satt och pratade, fånade oss och improviserade om människors öden. Jag var lika lycklig som bilden nedan antyder.

Klockan 20 hade vi reservation på en av våra favoritrestauranger. Côté de boeuf och aligot (ostmos), ja tack!

Vi åt oss både mätta och glada, tackade och dricksade så fint innan vi valde att gå hemåt. Vi båda var rätt trötta efter allt traskande, dessa tre veckor. Och glassugna.

Så blir det semesterns sista videoblogg, då...

Idag är det sista dagen. Idag, vid 17-tiden, kommer Emil åka hem till Sverige för att imorgon åka till Motala i en vecka. Innan dess ska han däremot få sin överraskningspresent, som jag har planerat sedan i februari. FEBRUARI. Jag hoppas han gillar den.

Ni får givetvis veta, så fort jag får chansen att berätta det för er. Jag hoppas det blir en storslagen överraskning!