14 juli: "Vilken natt!"

Igår fredag, den 14 juli, är Frankrikes nationaldag. Det kanske låter försumbart för oss svenskar som knappt lägger den 6 juni på minnet, men här i patriotismens land är nationaldagen en big deal. Förutom att det mesta är stängt och ledigt så har de även en riktig fyrverkerishow på natten, runt Eiffeltornet. Det såg vi mycket fram emot!

Och för att vara extra franska.. Så åt vi galetter och crêpes till frukost. På Saint Malo, såklart. 

Vi började dela på en galette med raclette-ost, lök, potatis och crème fraîche, och avslutade med varsin crêpe - min med karamellsås och glass, och hans med nutella och glass.  

Sedan var vi mätta i magarna och sega i kroppen, och gick hem! Eftersom Frankrike ligger lite i lä på nationaldagen bestämde vi oss för att ha en avslutande tvätt- och städdag. Emil ska ju åka hem på söndag, och redan på måndag åker han till Motala för en veckas sol-bad-grill-semester med sina vänner och sin familj. Då vill han ha lite rena kläder osv osv.

Sedan hängde vi upp kläder överallt i den lilla studion och såg på film till dess att det blitt kvällen. Vi orkade inte många knop - plus att vi skulle ju ut för att se fyrverkerishowen på nattkvisten!

Lite över 20-tiden gick vi ut och vill ha middagspique-nique vid Seine. Vi köpte med oss varsin pizza, och sedan slog vi oss ned här.

*hungrig och pizzapepp*

Varsina pizzor! Min margherita med basilika - standard! 

.. och rakt framför oss hade vi denna vackra vy. Precis innan solnedgången. 

Efter maten så bestämde vi oss för att börja gå mot Eiffeltornet, för att få en *någorlunda* bra plats till fyrverkerierna. Jag erinrar mig från ett tidigare år att det varit rätt jädra mycket folk... På vägen fastnade vi vid Louvren, där solnedgången lockade Emil alltför mycket för att inte ta kort.

Som vanligt står jag alltid nedanför den kulle eller sten Emil ställt sig på för att få till den *perfekta bilden*

*bevismaterial*

Men men men..! Sedan drog vi oss vidare, och ju närmare vi kom desto mer började folk hopa sig. Jag har aldrig sett på maken till folk på en offentlig plats, ute i det fria! Det var helt vansinne!

Till slut stod vi mitt i en mosh pit av ivriga fransoser som väntade på fyrverkerierna, och vi fick ta och klämma oss ut därifrån. Av något under fick vi en kalasbra plats, precis innan en av de centrala broarna. Så här såg det ut när vi stod och väntade på showen.

... Så plötsligt, släcktes hela tornet ned och fyrverkerierna började. 

Showen var... magisk. Så otroligt jävla tufft, med varierande fyrverkerier i olika former, explosionssätt och storlekar. Jag har aldrig sett en sådan fyrverkerishow förut, och i 30 minuter var det som att alla stod i trans (med det tillfälliga inandningar och förvånade skrik). Nedan kan ni se snuttar av mina halvtaskiga snaps.


En stund ställde jag mig bakom Emil, höll om honom medan han filmade och kysste honom i nacken. Kände att... Dessa tre veckor har varit fantastiska, och jag har varit så lycklig. Jag har fått dela mitt Paris med en person som jag älskar så högt. Jag är så tacksam.

När showen var klar, vid halv tolv, så började vi gå hemåt.

"Vilken natt!" utbrast Emil flera gånger, och han var på ett sprudlande bra humör hela vägen hem. Så fort vi kom hem lade vi oss i vår säng med nytvättade lakan, och somnade inför vår sista heldag tillsammans i Paris.