När vi ätit upp och segat oss tillräckligt gjorde vi oss i ordning för att gå ut. I kombination med att det var tokvarmt ute (över 30 grader) och Emil ville köpa ett ritblock, så försökte vi vara i luftkonditionerade områden så mycket som möjligt. Voilà - ett köpcentrum.
Fast vi hittade inget ritblock. Jag hittade däremot kalaha. KALAHA. Guuuuud, så jag älskade det här spelet när jag var liten. Spelade det nonstop när jag gick på fritids. Jag var tvungen att köpa det. 200 kronor billigare - check! Värt det? Absolut! .... Vem mer har spelat kalaha som liten (eller stor)???
Sedan hittade Emil in i en nördbutik. Och nördade sig lite. Jag beundrade hans fina ryggtavla.
Sedan kom vi ut i värmen och försökte leta bokhandlar. Ritblock måste ju finnas där, tänkte vi! Men det var så varmt att det enda vi sade till varandra var i princip "det är varmt", "det är vaaarmt" och "det är vaaaaarmt". Och så pussades vi såklart, så fort vi såg en mini-cooper (och det är ofta!).
Plus att vi får hjälp av Evelina med snaps på mini-coopers! *dör söthetsdöden*
Och så fick vi förbi Saint Sulpice på vägen hem. Blir lika stolt varje gång Emil kommer ihåg namnet på vissa monument vi går förbi.
... Och när vi kom in så kastade vi av oss våra svettiga kläder och jag tvingade Emil spela kalaha. "Emil, jag har aldrig spelat kalaha naken förut" sade jag. Kanske inte så otippat, egentligen.
Han vann första rundan, och jag vann andra. Sedan åt vi choklad och tittade på Supernatural. Efter det lyssnade vi på musik, jag bloggade, han tecknade medan solen långsamt gick ned och tillät oss att gå ut igen. Då tog Emil den här bilden *wow*.
Han var sugen på pasta, och jag ville också satsa mina slantar på italienskt. Vi slog oss ned på uteserveringen till Del Papa, och jag fick denna utsikt från bordet. Hur fint?!
Emil var förvisso också en rätt fin utsikt...
Hello handsome-face.
Så kom maten in! Pasta bolognese och pizza margherita.
Och jag var sockersöt, som ni ser! *kalasnöjd med bilden*
Efter maten var vi båda mätta (fastän Emil först tvivlade på huruvida han skulle bli mätt, pah!), och gick ned till Seine. Vid Pont des Arts kom vi ikapp solnedgången.
Det var så vackert att vi båda snapade om det. Emils snap blev givetvis bättre än min. (Som vanligt).
(NEJ JAG VET ATT DET INTE ÄR EN TÄVLING - Emil brukar säga det - men det är väl lätt att säga när man vinner?!).
... Fast det gör ingenting för jag snor hans bilder till bloggen sen ändå *tihi*.
Vi slog oss ned på andra sidan, och med denna vy hamnade vi i en hetsk diskussion om förhållanden, att vara brutalt ärlig kontra tröstande och stöttande (och hur dessa två inte alltid går ihop) och hur kan bör bete sig gentemot andra och vad dessa egentligen vill.
Efter en halvtimme såg himlen ut såhär. Så vansinnigt vackert.
Jag bad Emil blunda, och beskriva fem saker han hörde (vågorna, sorlet av franska, trafik, musik och båtar som brummade förbi), tre dofter han kände (svag hint av vatten, cigarettrök samt sin egen parfym), tre saker han kände (sig själv mot marken, min hud under hans hand, en svag vind) samt beskriva fem saker han såg.
Efter vår känslostarka diskussion lyfte Emil upp mig i sitt knä och kysste mig, och jag skrattade såhär fånigt - så som en gör när en är vansinnigt kär. Därefter jag var riktigt sugen på milkshake - men klockan var redan efter midnatt.
Räddaren i nöden: Burger King.
Emil hittade en kungakrona och var så söt att jag small av.
Vi satte oss i trappen framför en kyrka, mitt över vägen från Burger King, och drack milkshake, åt glass (jag köpte en liten glass och slutligen en liten milkshake och blandade dem båda i bägaren). Vi försökte kasta långt (jag misslyckades grovt) och pratade om vad vi kunde tänkas göra nästkommande dag.
Sedan gick vi hemåt, och när vi var hemma lagom till 01 så lade vi oss i sängen och jag sade "Emil.. Klockan är 1... Vi har ju sagt att vi ska försöka vända tillbaka på dygnet.".
"Ja." svarade han.
"Ska vi sova?" fortsatte jag.
"Nä." svarade han.
Sedan satte vi på en film och somnade inte förrän efter 4 i vilket fall.
Jag blir hungrig av dina inlägg ;) Önskar att jag kunde sitta nu på en uteservering i Paris och äta något gott :) Och jag har en fråga - blir ni aldrig trötta på varandra när ni spenderar så mycket tid ihop? Och i fall ja, hur gör ni då?
SvaraRaderaHaha, ja, svårt att inte bli hungrig när jag postar så mycket mat hela tiden! *mitt fel*... Du hade meeer än gärna fått vara här och hänga med oss ett tag, U, och chilla på en uteservering.
RaderaOch på tal om att bli trötta på varandra.. Mja, i och med långdistansen vi haft på sistone så kan jag inte påstå att vi blir trötta på varandra, men däremot så blir vi väldigt LÄTTIRRITERADE och lättkränkta av den andres närvaro ibland. Typ att vi tar illa upp för vad den andre än säger. Då försökte vi så gott vi kan prata om vad det är som känns EGENTLIGEN och vad vi kan göra åt det. Eller bara lugna ned oss, kanske genom att föreslå lite tid isär för en promenad eller bara sitta tysta i varandras närvaro till dess att vi blir lugnare.. :) Har du något bra tips?