Lösenord

måndag, juli 17, 2017

Emil fick till sist sin överraskningspresent... NI KAN ALDRIG GISSA VAD SOM HÄNDE SEN...

Sista dagen, söndagen, vaknade jag upp av klockan. Vi var tvungna att fixa klart med allt innan Emils avresa på eftermiddagen, och jag ville därför komma igång så fort jag kunde! Medan Emil snoozade pilade jag ned och köpte frukost. Vår sista äkta, franska frukost tillsammans. Baguette med croissanter med sylt och nutella.


När vi ätit upp, duschat och blivit någorlunda mänskliga så gjorde vi vårt sista utvärderingsformulär. Sista veckan utvärderades, jämfördes med tidigare veckor och diskuterades. En så himla bra sak - jag är så nöjd över att vi kom igång med detta!


.. Och sen.. Sen, mina vänner.. Det var dags för överraskningen.

Den som jag planerat sedan i februari, och pratat om med Emil sedan han kom hit. Jag har schasat ut honom ur studion tre gånger för att i ensamhet kunna "fixa" med den, och nu skulle han äntligen få den. Han hade pratat flera gånger under veckan och gårdagen om att han var så förväntansfull inför den. Jag hörde till och med ord som "det känns som julafton" uttryckas (och då vet en att en lyckats med en jädra hype! #yikes #pressure)

I alla fall! Jag avslöjar lite för er innan jag berättar hur han fick reda på det: Jag ska följa med till Motala med hans familj och hans vänner, och bo i deras stuga där under veckan. Emil har pratat om hur fantastiskt Motala är sedan vi träffades, och har flertalet gånger under månaderna vi varit tillsammans sagt "Åh, jag önskar du kunde följa med till Motala!" och "Nästa år ska du följa med också" samt "Det hade varit ännu bättre om du också hade kommit..". 

Men det han inte visste, var ju att jag redan i februari tog ledigt från jobbet, bokade flygbiljetter och flygbusstransfer. Allt i hemlighet. Bara hans familj och hans vänner har vetat om det, och i dessa tre veckor har jag i smyg packat resväskan peu en peu. 

Nu i alla fall, en timme innan vi skulle åka och äta innan avresa, så satte jag honom på sängen. "Du har gömt den i resväskan, va?" sade han, och spelade mig rakt i händerna. 
"Hur visste du det?!" frågade jag snopet, och han sade "Det är ju det perfekta gömstället! Där skulle jag aldrig kollat!"... 

Ja... Det var verkligen det perfekta gömstället *hehe*


Jag tog ned resväska från hyllan. Jag placerade resväskan framför honom, och så frågade jag honom vad han gissade att det var. "Jag vet inte.. Du har ju hållt på med den, så.. Något du har gjort, är det ju. Kanske.. att du målat på en skål.. Eller något sådant."

Jag bad honom öppna yttersta facket, och där fann han mitt pass och flygbussbiljetter. Han tittade upp på mig och såg fortfarande aningen skeptisk ut. Jag fyllde i luckorna. "Jag följer med till Motala". 

"På riktigt?!" utbrast han.

Och sedan hade vi kramkalas och jag berättade hela historien - från början till slut. Hur han nästan sabbat för mig genom att ha bokat samma flyg hem (jag hade tänkt överraska honom på vägen ned till Motala, inte redan innan avresa). Hur alla hans vänner vetat om det i flera månader. Om hur jag haft så svårt att hålla masken varje gång han sagt "jag kommer sakna dig i Motala!" och jag inte kunnat svara sanningsenligt. Men åh, det var en så himla bra överraskning!


Så tog vi våra väskor och vidare mot matintag innan flygtransfer! Vi hade tänkt äta på Pizza Hut som sista måltid i Frankrike, men vi kom 10 minuter sent, så de hade eftermiddagsstängt. Då hittade vi denna lilla italienska pärla alldeles i närheten.



Vi hade lite svårt att bestämma mellan pasta eller pizza, så vi valde att ta en av varje! Och dela!





Pasta Carbonara och en pizza Regina. Båda var *mwah!* och när vi ätit upp var vi mer än mätta. 

Nu spolar vi fram cirka två timmar, och nu har vi kommit fram till flygplatsen. Vi väntade en timme i lobbyn innan vi tog oss igenom säkerhetskontrollerna. Och selfie:ade oss.


Som en gör.  


Eftersom vi åkte med Ryanair blev vi inte placerade tillsammans (kan också vara för att jag köpte mina flygbiljetter i mars och han tre månader senare), men det var bara 2 timmar och vi lyssnade på musik/podcasts/spelade på olika håll.

Vi landade efter 23 i Nyköping och blev direkt (lyx!) upphämtade av Emils far och styvmor. De visste att jag skulle vara med och vi fick ett varmt välkomnande tillbaka. Efter en kortare biltur var vi framme hemma hos Emil, och bland det första han gjorde....


... Var att koppla upp sin 1200-kronors-souvenir. En laserad glaskub med Musse och Eiffeltornet, på en roterande och färgskiftande ljusplatta. Den snurrar och skiftar i blått, rött, grönt, lila och vitt. Så himla tuff! Sedan åt vi franska bakverk som vi hade i matsäck vid matbordet och därefter gick vi och lade oss bums.


Idag, om exakt 35 minuter, så åker jag, Emil, hans familj och fyra av hans vänner ned till Motala och deras hyrda stugor. Jag vet inte hur mycket jag kommer blogga därifrån, både på grund av tidsbrist och för att de inte har något internet där nere. Men den som lever får se!

... Och en fråga till er, så har jag något att läsa när jag är där nere: Har ni någonsin gjort en stor överraskning till någon? Kan inte ni berätta om det? Vad var det? Hur gick det?

22 kommentarer :

  1. Vilken fantastisk souvenir Emil köpte! Så himla fin! Och vilken överraskning du planerat... :D Wow!

    Den största överraskning jag planerat var för mina systrar. Jag flyttade hemifrån direkt efter gymnasiet. Från familjen i Stockholm till Umeå. Jag hade aldrig varit hemifrån mer än en vecka tidigare, så det var stort för oss alla. Efter tre månader fick jag möjlighet att med mitt volontärjobb i Umeå åka till Stockholm på en mässa i tre dagar. Så jag berättade för mamma men överraskade mina systrar genom att dyka upp på deras skola helt oväntat efter att ha varit borta från dem i 3 månader... Jag är storasyster och de var då 14 och 11 år och de grät alltså åååh <3<3<3 Kommer aldrig glömma deras ansiktsuttryck och har aldrig känt mig så älskad och saknad som då <3 Så fint att överraska de man älskar så stort ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. HIHI *stolt*

      Men ååååh, så fint att höra!! Kan riktigt se det framför mig - jag har ju själv systrar och kan liksom förstå lyckan. Och wow. Att vara så älskad och beundrad som du är. Jag förstår att det måste värmt så enormt att se deras reaktion. Ibland är verkligen att göra andra glada den finaste komplimang man kan få <3

      Radera
  2. Åh! Så fint! Sådana överraskningar är de allra allra bästa, tycker jag. Som visar på sådan personlig omtanke.

    Jag åkte hem från mitt år i Nya Zeeland två månader tidigare än planerat, utan att någon mer än min pappas kollega visste om det. Så överraskade jag honom på jobbet, min mamma och bror hemma och sedan åkte jag på turné till mina vänner samma dag :) grymt bra grej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller verkligen med dig, Amandah! MEN ÅH. Det har du berättat om!! Så himla fin historia, jag blir helt varm om att läsa om det. Tänk, att kunna sprida sådan lycka med enbart sin egen närvaro, det är rätt magiskt :')))

      Radera
  3. Emelie vilken lysande överraskning! Och så galet imponerande att du lyckats hålla tyst om den så länge. Jag kan inte komma på att jag själv överraskat någon på det sättet men däremot har jag en gång blivit väldigt överraskad. En utbytesstudent från Bolivia som hade bott med min familj när både hon och jag gick i gymnasiet knackade plötsligt på hemma hos mig. Hon hade fått tillfälle att resa till Sverige i samband med universitetsstudier. Jag har aldrig blivit så förvånad i hela mitt liv. Jag trodde att jag hallucinerade. Sedan blev jag jätteJÄTTEglad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är otroligt stolt, för det var INTE lätt att hålla tyst, kan jag säga! Varken att begränsa mig från att skriva om det på bloggen (och GISSA om jag velat skriva om det på bloggen!!!) och inte säga det till honom varje gång han i Skype önskat och sagt att det vore så bra om jag åkte med...

      Vilken fin historia!!! Vad har ni för relation nu, du och din vän??? Och hur länge hade ni haft kontakt när denna överraskning skedde? :D

      Radera
  4. Så himla fint!! <3 Jag har typ aldrig vågat göra så stora överraskningar? Men hm, får fundera och se om jag kommer på någon överraskning jag har gjort! Står helt stilla i huvudet just nu :(:(:(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du inte vågat? Hur kommer det sig, då? Är du rädd att det ska gå i stöpet, eller att de i slutändan inte ska bli så glada - vad tror du? :)

      Radera
  5. Att överraska i person är bland de bästa överraskningarna! Har gjort det själv ett psr gånger, senast i januari tog vi flyget till England och knackade på dörren till min svärmor som fyllde 80! Hon blev så himla glad! Första gången var för över 20 år sedan då jag hade varit i Australien, åkte hem en vecka tidigare än jag sagt till mina vänner och klev in på midsommarafton mitt i sång och glädje och överraskade dem alla! Så roligt, men gissa om jag var trött som hade kommit hem på morgonen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men wow!! Du är mästaren på överraskningar, låter det som! Har verkligen fått in knycket på det också.. Men just överraskningar som handlar om att man överraskar MED SIG SJÄLV är verkligen så fint :'')

      Radera
  6. Å jag älskar överraskningar!! Så himla fint gjort! :-)
    När min sambo fyllde 30 år så överraskade jag honom med en stor fest med alla nära och kära �� Han blev helt chockad men väldigt glad ��Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken grej! Var det en sånhär *alla sitter i mörket hoppar fram i sista stund skriker SURPRISE*-grej?? VILL HÖRA MER!

      Radera
  7. Så fint av dig, och ja en vill ju inget annat än att avslöja överraskningen, men då är det ju ingen överraskning mer. ;), och känslan en får när en lyckats och ser personen i fråga reaktion är oslagbar! Hoppas ni går en fantastisk tid I Motala ihop. <3

    Den bästa överraskningen jag gjort.. Hm. Måste varit till min syster. Hon hade åkt in och ut från sjukhuset under så många månader, tillslut fick hon äntligen operation, när jag var bortrest, och hon var så orolig över att få stomipåse efter. Hon är alltid den starka av oss, men då var hon inte stark. Men det visade hon förstås inte. Jag bokade om min hemresa och överraskade henne på sjukhuset, pratade och planerade med hennes sambo som hämtade mig på flygplatsen. Vi båda grät och kramades. Vi visar aldrig känslor i vår familj, så det var fint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, reaktionen är verkligen verkligen det finaste.
      Men wow... Din överraskning är ju otroligt stark. Just för att det är en sånhär "jag ställer alltid upp för dig"-grej, som är så ovanlig. Man tänker ofta att man kan göra nästan vadsom och finnas där för en person, men när det väl gäller så är det inte alltid man inser att DETTA är stunden jag bevisar det. Men du gjorde det, och det måste ju ha betytt hela världen för henne <3333

      Radera
  8. Men åh vad fint! Jag hade aldrig klarat av att hålla tyst, haha!

    Välkommen till Östgötaslätten också. Motala är ju faktiskt en ganska mysig stad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar tackar! :D Så pass? Hur mycket/ ofta har du varit i Motala, och i vilka sammanhang?

      Radera
  9. Du är typ världens bästa flickvän :) vilken fin överraskning. Själv har jag aldrig överraskad någon, vilket kan bero på att jag själv inte är så förtjust i överraskningar ( för att när jag fick t ex julklappar när jag var yngre som var överraskningar var de ofta saker som jag inte ville eller ville för 5 år sen...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men maww, va söt du är!
      Fast jag avskyr också överraskningar faktiskt - känner lite som du i den saken och har varit med om lite samma sak. Däremot älskar jag att överraska ANDRA, och där försöker jag nog vara rätt säker på att jag faktiskt överraskar med något de vill ha, haha... ;)

      Radera
  10. Wow, vilken pangpresent! :D Eftersom du inte uppdaterat sedan dess utgår jag från att presenten är så himla fantastisk att du inte har tid. Och är vädret likadant i Motala som på västkusten för tillfället så kan ni nog inte ha det bättre

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hade det rätt jäkla underbart också!!! Och nog har du rätt alltid, min sluga vän ;)

      Radera
  11. Hej finis! Förlåt för min frånvaro. Har inte varit inne så mycket på senaste och haft riktiga skitdagar av och till. Men vilken underbar flickvän du är som ordnat en sådan fin överraskning till Emil :D inte undra på att han blev glad!

    Jag återkommer snart igen, ska bara samla lite mer kraft och ta hand om mig själv <3
    Stor kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår det, raring, men fint att du orkar skriva några ord <3 Jag saknar dig här, och ser fram emot att kunna prata mer med dig, om allt och inget!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)