Lösenord

fredag, juli 14, 2017

DISNEYLAND (ja, det måste skrivas i versaler!!)

Nu, mina vänner, ska jag berätta om en storslagen, kittlande och magisk dag! Detta är nämligen den stora dagen Emil och jag valde att åka till Disneyland Paris, och officiellt återgick till att vara 10-åringar igen. Emil som snackat om att han väntat på detta "i minst 18 års tiiiid!" och blivit lovad av få komma hit, men det har aldrig blivit av. Nu, på dagen, skulle vi äntligen åka dit.


... Fast vänta, vi backar några steg! 
Klockan ringde vid 08:30, och jag slet mig direkt upp, gjorde mig i ordning, köpte baguetter och gjorde matsäck. Massor av matsäck. Biljetterna in till Disneyland kostar redan runt 700-spänn skalle, vilket gör att vi försökte minimera kostnaderna inuti parken.


Jag tror vi sade till varandra minst fem gånger under morgonen. "Vet du vad? Idag ska vi till Disneyland!". Så himla peppade! När matsäcken var avcheckad och vi var avduschade och påklädda så tog vi tåget mot Disneyland. Det tog ungefär en timme, men det kändes mycket kortare än så.

När vi kom innanför portarna möttes vi av klingande Disneymusik från var håll och kant, samt denna välkomnande vy.


Allting blir så mycket mäktigare till musik. Varje steg vi tog i takt med soundtracket till Pinocchio, Djungelboken eller Lejonkungen kändes som att vi var med i en film. Förstår ni barndomslyckan?


Till slut kom vi fram till det stora slottet - Törnrosas slott, och där var vi givetvis tvungna att ta selfies. Jag kände mig redan busig, i *äkta Disney-anda*.


Vi gick runt slottet, in i slottet och läste sagan om Törnrosa, gick ned i grottan och hälsade på draken, och sedan gick vi upp i ett av tornen och kikade ned över Disneyland.




Och vi såg hur stor parken var, och hur mycket vi hade att uppleva! Åh, vilken förväntan att få se allt!

Dessutom var den lilla Disney-staden så himla mysig. Som en liten miniatyr-dockstad. Alla detaljerna på allt, det var.. förundrande, magiskt! Alltså vilket arbete de lagt ned på den här parken. Det är beundransvärt. Och så förjävulskt bra gjort. 


Så hittade vi in till labyrinten i Alice i Underlandet (tror du vi hittade ut också?). 


Här är Emelie som är påväg in och den vita kaninen som hetsar mig. 


Och wow! Labyrinten var så mycket större än vad vi trodde. Kändes lite som att vi fick runt där hur länge som helst. Riktigt tufft gjort! Cheshirekatten lurade runt oss på olika bestyr...


... Men jag hittade honom! Tji fick Cheshire-katten!


Så irrade vi vidare i Hjärter Dams trädgård. Och hoppsan, helt plötsligt var Emil delaktig i motståndarsidan! Vilket SVEK!


Jag smög mig in i slottet och kikade också. Därifrån kunde man se utsikten över hela labyrinten.


Så jävla tufft, var det! 


... När vi slutligen hittat ut ur labyrinten gick vi vidare till Adventureland, där vi fann saker tillhörande Pirates of the Caribbean, Peter Pan och Indiana Jones. Bland annat skallön och ett sjörövarskepp!


Vi gick in i en grotta, letade efter Davy Jones' Locker och lite annat smått och gott. Vi hade en karta, men den hjälpte föga. 


Däremot var grottan otroligt maffig. Återigen - detaljrikedomen i denna nöjespark. It blew me away. 


Lagom här någon gång, så hade vi ätit upp halva matsäcken men blev otroligt sugna på glass. Vi såg ett glass-salong i Disneystaden som hade Ben & Jerry's, så dit gick vi!


Tre kulor var och en kall läsk. Åh, det smakade livet


Men det som smakade godaste, det var hans läppar. Jag är så kär, så kär, i den här killen. Disneyland är verkligen dröm-resmålet för ett förälskat par, det liksom glittrar pirr och lycka i luften på något vis.


Sedan tillbaka till äventyren! Vi stod till exempel i kö i en timme för att åka berg-o-dalbana i detta berg. 


Som var astuff! (Emil filmade hela kalaset - det finns i videon lite längre ned). Sedan åkte vi en till berg-o-dalbana (som var svårare att filma) och så gick vi i Spökhuset. Återigen: Så jävla bra gjort, Disney.


Nu var klockan redan efter 19, och det sista vi ville var att fixa en souvenir till Emil. Han hittade en, men efter lite (läs: mycket) strul med lasermaskinen (efter att han redan betalat 600 kronor för sin souvenir) så fick vi välja en ny souvenir, för dubbla priset! 


Så när Emil sedan gick därifrån med en kasse värd 1200 kronor, så var vi rätt nöjda ändå. 


Jag däremot, var så trött att jag trodde att jag skulle somna på plats. När vi sade adjö till Disneyland hade molnen börjat mörkna och såg hotfulla ut mot dessa som fortfarande var kvar i parken.. Vi vinkade hejdå till hela kalaset och jösses, vilken dag..!


DISNEY-VIDEO!


Alltså alltså allstå! Snacka om att det levde upp till förväntningarna - och mer! 

Planen var sedan att vi skulle äta upp sista delen av matsäcken och krypa till kojs, men vi fick feeling och stack på restaurang istället! 


Där beställde vi in en stor köttbit med potatisgratäng (favorit-i-repris från den här middagen) och sedan testade vi Ben & Jerry's nyhet - Cookie Dough 'Wich. Vi skulle sett på en film (Disney, såklart!) men klockan hade redan blivit 01:30 när vi var klar med att kolla på alla våra fantastiska bilder under dagen, så vi lade oss direkt. Jag somnade som en stock!

Nu, mina vänner, säg mig! Har du varit i Disneyland?! Hur var det? Om inte - har du velat?


22 kommentarer :

  1. Jag har aldrig varit i Disneyland men SOM jag drömde om det ett tag där i 10-års-åldern. Tjatade hål i huvudet på mina föräldrar som istället tog med mig till Liseberg och Gröna Lund (kul men hallå inte samma saaaak!).

    SvaraRadera
    Svar
    1. VERKLIGEN INTE samma sak! Detta är så mycket mer påkostat... Men jag antar att din dröm svalnat med åren? ;)

      Radera
  2. Åh vad jag blir glad när jag ser ditt inlägg från Disneyland. Man blir som barn på nytt. Jag har inte varit i Paris men jag besökte Disneyland i Los Angeles 1987. Det var också en upplevelse. Såg bl a med 3D glasögon för första gången när jag var där. Det var en film med Michael Jackson och den var helt fantastisk. Åkte ett sådant där gammalt ångfartyg också. Kul att Emil till slut fick komma till Disneyland eftersom han länge önskat det! Kul att ni fick uppleva det tillsammans

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sannerligen! Och när jag läser om dina upplevelser i LA blir jag helt till mig. Det låter så magiskt! Visst hade du varit i San Fransisco också? Jösses, vad du upplevt, Karin!

      Emil var verkligen lyrisk. Det var så himla kul att se, och kunna vara med och göra någon så glad!

      Radera
  3. Jag hade turen att få uppleva Disneyland Paris år 1999 (sommaren innan jag fyllde 9 år i September)! :D Tyvärr minns jag inte så mycket då jag var rätt så liten MEN det största & värsta som hände var att mina föräldrar + morbror "tappade bort" mig i slottet!!! Kan du förstå the horror för en 8-åring?! Jag bröt såklart ihop men smart som jag är så stod jag kvar på samma plats tills de insåg sitt misstag & kom tillbaka vilket inte tog så lång tid men det kändes säkert som en evighet. Det hela hände pga min pappa & morbror gick först & mamma som gick bakom dem med min bror trodde att jag gick med dem, sen stannade jag & kollade på någon stor tavla minns jag & helt plötsligt var alla borta. Nu blev det som tur var inte så hemskt som det kunde ha blivit (en 8-åring vilse på Disneyland som inte kan engelska eller franska) men det är ändå något jag alltid har kommit ihåg såklart, haha. Trots att detta hände så vill jag såklart besöka Disneyland Paris igen för att uppleva det nu när jag är vuxen & kunna komma ihåg allt + att jag dessutom är ett stort Disney fan så självklart vill jag besöka parken igen & jag kan verkligen förstå Emils glädje över att äntligen få besöka parken! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha, alltså, åh!!! GUMMAN. Vad du fick mig att skratta, dock, jag läste upp allt för Emil och trots att det är en hemsk historia är det också en väldigt söt och lite rolig sådan <333 Kan förstå att en som är 8, som ser allt som SÅ VERKLIGT (speciellt eftersom det även ser verkligt ut, till och med för oss, som är vuxna!).

      Hoppas du får tillfälle att besöka den igen! <3 :*

      Radera
  4. Åh, var där när jag var pytte (typ 5 år) så kommer inte ihåg så mycket mer än att jag tyckte det var MAGISKT!
    Hallå, du glömde det viktigaste, souveniren? Vad köpte han?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha åh!! Jag och Emil diskuterade det: Om det verkligen är värt att ta små barn till Disneyland - kommer de ens ihåg det? Vi kom fram till att 7-års-åldern verkar optimal (=lång nog att åka saker om man vill, kommer ihåg det, men samtidigt fortfarande barn nog att uppskatta magin)... Men 5-års-åldern kanske också funkar?? I så fall är du motbeviset!

      SOUVENIREN. Ja, det var en laserad glaskub med Musse Pigg och Eiffeltornet som hade fyrverkerier i sig. SÅ COOL. Ska se om jag hittar en bild. Typ som denna, fast med Musse som står bredvid!

      https://ae01.alicdn.com/kf/HTB1nkWRQpXXXXXoXFXXq6xXFXXXJ/Eiffel-Tower-font-b-Crystal-b-font-Cube-font-b-3D-b-font-font-b-Laser.jpg

      ... Och en roterande ljusplatta undertill. Haha!

      Radera
  5. Jag har varit på Disney world i Florida flera gånger och det är helt amazing. Snart ska jag dit med mina egna barn!! Ska bli så kul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅH, SÅ KUL! Och hur resonerar du kring det? Vad är den bästa åldern? När kan ett barn uppskatta det SOM MEST? :D

      Radera
    2. Jag var nog runt 9 år första gången jag var där och det var en bra ålder, kommer ihåg allt! men min äldsta kommer nog bara vara runt 7 då vi åker dit, och jag är säker på att hon kommer att uppskatta det när vi är där och ett tag framöver men kanske inte komma ihåg så många detaljer mer än känslan.

      Radera
    3. Jo, 9 måste nog vara riktigt bra! Men jag tror 7 kan vara minst lika bra - man har ju verkligen barnandan kvar, medan när man närmar sig tonåren blir mer och mer skeptiskt och vill "bryta sig ur" barndomen mer och mer. 7 är nog en magisk ålder för Disneyland :)

      Och känslan är ju trots allt det viktigaste!

      Radera
  6. Vi har varit där två gånger. Första gången 1991, när sonen var 11 år, och andra gången 2010, med hans familj då barnbarnen var 7 och 5 år. Båda gångerna fantastiska upplevelser och som du säger - detaljerna! Minns speciellt en varg/hund som "åt" på tvätten man såg från berg och dalbanan... Saga blev verklighet liksom. Spökhuset var också något extra... När jag stod i det där runda rummet som sänktes ner i mörker lade någon en hand på min axel och sa: It´s only me... Jag höll verkligen på att dö då!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahha, på engelska? Vilken rolig händelse!
      Ja, jag blev också lite paff när rummet helt plötsligt "sänktes ned"/"höjdes upp". Men en otroligt detaljrik och välgjord upplevelse - HELA PARKEN. Verkligen imponerad över hur långt vi kommit med effekterna, rent teknikmässigt.

      Radera
  7. Åh vad roligt ni verkar haft det! Kul att läsa. Jag var i Disneyland Paris när jag var 6 år. Rätt ovärt, minns ingenting. Eller, jag minns en plastmugg med Musse Pigg och en plastgrej som kunde lysa i mörkret. Mina souvenirer från Disneyland Paris, som jag tyvärr inte har kvar :( :( :( Men minns alltså de här grejerna i min hemmiljö och att jag håller i dem och tänker WOW de här är från när vi var i Disneyland... Minns ingenting från själva dagen där.

    Angående den bästa åldern att besöka Disneyland så tror jag att det måste vara från ca 25 år och uppåt. När man är tonåring är allt pinsamt och barnsligt, men sen är man mer säker på sig själv och vågar tycka att barnsliga saker är roliga igen. Och chansen är större att man kommer ihåg upplevelsen :) Jag är 30 år och skulle ÄLSKA att vara på Disneyland idag (förutsatt att parken är stängd för övriga besökare då jag har svårt för platser med mycket folk haha) :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Det var så jag och Emil resonerade också - att man lätt kan vara för ung och då är det ås dumt att man inte minns något av vad som kan vara en MAGISK upplevelse, och som man verkligen vill minnas..!!

      Och du får mig att fnissa.. Det du säger låter dock väldigt vettigt! (Emil flikar in med "22 var också en jättebra ålder!!!") Haha! Och jo, det var rätt jobbigt med folkmassor, men det var ändå inte så mycket folk som vi TROTT skulle vara där! Vet inte om tur eller bara att folkmassan minskat?

      Radera
  8. Åhh blir så pepp på att dra dit också!! Man känner sig som ett förväntansfullt barn igen haha 😀 Detta åker direkt upp på min bucketlist 😍😍

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA!! Bör det definitivt, definitivt vara! :D

      Radera
  9. När jag pluggade franska i Tours 2009 åkte jag och två kompisar dit ... i december. Det var i och för sig väldigt mysigt med juldekorationerna, julgranen osv. men SÅ KALLT. Bland det första som hände var att jag trampade i en vattenpöl och blev blöt om fötterna (hade smart nog också sneakers på mig) och sen var fötterna som isbitar resten av dagen. Kunde inte riktigt uppskatta upplevelsen till fullo eftersom jag frös hela tiden. Rekommenderar alltså ej nöjespark i december ... På kvällen väntade vi in paraden, som visade sig vara helt värdelös, och när vi efter det skulle åka in till Paris var det dessutom strejk på RER-linjerna därifrån, så vi blev i stället bussade ut till någon tågstation. Det var mitt i natten, kolmörkt ute och vi hade ingen aning om var vi var någonstans, och inget av våra kort fungerade för att köpa biljett till tåget som gick in till Paris. Det slutade med att vi snabbt fick planka in på tåget. (Som tur var blev vi inte upptäckta!) Och när vi sen kom in till Paris upptäckte vi att min kompis inte fått med sig adressen till vandrarhemmet där vi skulle bo, så vi fick gå runt och leta ett tag (hittade det till slut, tack och lov). Haha. Så Disneyland för mig blev absolut en upplevelse, men kanske inte riktigt den upplevelse jag hade förväntat mig! ;-) Men ni ser ju ut att ha haft en helt underbar dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, men fy farao! Vilken jädra cirkus! Förstår att med dem omständigheterna blev Disneyland rätt bristfälligt i nöjestermer - jag hade hatat det! Jag kan INTE njuta om jag fryser, så jag förstår dig totalt... Men tack och lov fann ni slutligen vandrarhemmet, haha..För alltså, när man tänker efter, så i efterhand är din historia rätt komiskt ändå, hahaha!

      Radera
    2. Hahaha, ja, absolut; just då var det inte alltid superkul, men i efterhand väldigt komiskt! Till historien hör också att när vi skulle ta tåget från Tours på morgonen så försov sig min ena kompis och kom ungefär en minut innan tåget skulle gå (hon hann inte heller få med sig typ något alls, därav bristen på adress till vandrarhemmet eftersom det var hon som hade bokat). Jag och min andra kompis hann bli ganska nervösa innan hon kom, haha. Men det blev verkligen en minnesvärd resa! Och vi hade väldigt roligt trots (eller på grund av?) alla missöden, även om jag inte kunde njuta så mycket av Disneyland. ;-)

      Radera
    3. Hahah, men åh. Jag hade fått panikslag så det bara skriker om det x')

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)