Lösenord

tisdag, juli 11, 2017

Bli blöt i Versailles trädgårdar, mata ankor och äta nattmiddag

I måndags vaknade jag av klockan vid 10-tiden, och jösses, det har aldrig varit så svårt att tvinga sig upp vid 10 på morgonen förut. Där har vi semesterlivet på en pinne. Jag smög i alla fall upp, och medan Emil låg kvar och snusade köpte jag baguetter till frukost och matsäck. Vi hade nämligen äventyr på gång idag!


Jag gjorde smörgåsar till både frukost och matsäck, och sedan låg vi i sängen ett tag och jag försökte se till att Emil inte somnade igen. Det var svårt, men det gick.


När vi väl klätt på oss och kroppen rullat igång som den skulle så tog i oss iväg på tåget, ut från Paris. Vi åkte hit - till Versailles!


Emil stod för fotandet, som ni ser. Det är därför allt är så symmetriskt och fint i alla bilder.


Eftersom det var måndag så var slottet stängt, men det gjorde inte mig mycket. Jag var mer ute efter att promenera runt i trädgårdarna i alla fall. Här är vyn från när vi står framför trädgårdarna, vars marker sträcker sig så långt våra ögon når. Snacka om att Louis XVI och Marie Antoinette var ett par bortskämda filurer.


Vi började med en destinationslös promenad, helt utan karta, och bara gick runt. 


Här har vi Emils stiliga ryggtavla när han är inställd på fotomode.


#fotarmode


När vi gått runt lite mer än en timme sade jag "Nu börjar jag bli hungrig. Bäst att vi äter nu, innan jag blir grinig". Så det gjorde vi! Vi slog oss ned i kanten av den stora tillgjorda sjön mitt i Versailles skogar, och blev genast mötta av ett gäng hungriga änder.


Inte nog med det - Måsen Mortimer kom dit. När jag försökte mata ena ankan så störtade han ned och grabbade åt sig brödsmulan innan Daisy Anka ens hunnit fram, och så ställde han sig lagom 3 meter ifrån oss och tittade lömskt på oss.

Då kom alla hans måskompanjoner fram, och fyra-fem måsar började cirkulera runt oss, över våra huvuden, och skrek. Så kom det även två korpar som flög omkring. Helt plötsligt kändes det som att vi var i en Lejonkungen-film, och snart skulle bli både attackerade och uppätna av Versailles alla ondsinta fåglar. Vi tittade oss omkring och Emil sade skarpt "Nä, mata dem inte mer nu!", varpå jag skrattade nervöst. Inte visste väl jag att Mortimer skulle kalla dit hela fågelfaunan på oss. Efter ett tag lugnade det ned sig, men Mortimer stod fortfarande några meter ifrån, och så fort vi inte tittade hoppade han fram, långsamt, steg för steg, mot oss. Jävla lömsk fågel, den där Mortimer.

Vi åt upp och avslutade pique-nique:n med att Emil kastade de sista brödsmulorna åt de hungriga ankorna (de enda vi kände sympati för) och sedan stack vi kvickt därifrån innan måsarna och korparna blivit alltför modiga.

Vi bestämde oss för att gå runt hela sjön - vilket visade sig vara en rutt mycket mycket längre än vi initialt tänkt oss.


Speciellt långt kändes det när det började spöregna, och vi gick skyddat så bra det bara gick under ett litet paraply och trädens bladkronor. Jag kan dock säga att våra skor klafsade rätt högt i slutet av promenaden trots detta.

Blöta och helt slut i benen kom vi tillbaka till trädgårdarna, och tog en liten runda i den östra delen också. 


Innan vi tog oss utanför Versailles gods fick vi syn på dessa tuffa spikar, som har blivit en liten "grej" mellan mig och Emil att uppmärksamma. Ju mer intrikata, desto bättre.


På vägen hem från Versailles var jag så trött att jag somnade på tåget, och Emil slumrade också nästan till där ett tag. Att bara 2,5 timmars promenad i spöregn kan göra en så himla, himla trött!

När jag kom hem så ritade jag upp vår rutt i Versailles skogar och trädgårdar - både i den moderna kartan, och den äldre kartan (notera att de inte riktigt hade koll på dimensionerna på den gamla goda tiden, så charmigt!).


Men hungrig, det var jag igen. Vi hade smaskat lite nödchoklad på tåget hem, men väl i studion skar jag även upp lite melon. Mmm, det kittlade gott i kistan!


Jag och Emil låg i sängen och halvsov, gosade och lyssnade på podcasts ett par timmar, och när solen sedan gått ned bestämde vi oss för att gå ut på nattmiddag.  Vi gick till ett ställe som Emil kollat upp och fått intresse för, Le Saint Germain. 



Såhär såg det ut när vi slog oss ned på deras uteservering. Det var alldeles lagom varmt för att sitta ute och äta klockan 23 på natten.

Jag beställde in havsabborre med potatismos, och Emil tog en fin köttbit med potatismos och bearnaisesås. Toppbetyg!


Vi bestämde oss för att dela på en dessert, och slutligen övertygade jag Emil om att profiteroles var det bästa alternativet. Choux-deg fylld med glass, grädde och chokladsås. 


Och han älskade det! Jag tror till och med jag hörde ord som "godaste desserten under resan" slängas med....  *nöjd*

Sedan gick vi hem i natten, både lyckligt mätta och lyckligt kära. För fy farao, vad kär jag varit!  Jag har inte velat sluta pussa på honom.

Så då var vi en video på det, tycker jag.


Något av detta som lockar er? I så fall vad, och varför? 

14 kommentarer :

  1. Fnissade lite åt att ni behövde ställa en väckarklocka för att komma upp kl tio, the semester-struggle is real liksom :)
    Gillar också att hur franska frukostarna än blir så står det ändå en envis bytta Lätta i kanten av fotot. Som att din kärlek till Paris och ditt svenska ursprung samlas i samma bild.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, jag vet. Det är verkligen skrattretande! När jag vaknade upp av mig själv vid 8-tiden på regelbunden basis utan alarm hade jag ALDRIG kunnat tro något sådant... Men ja, sedan har jag aldrig gått och lagt mig klockan 4 på regelbunden basis heller :P

      HAHA, och jösses! Jag hade inte ens tänkt på att Lättan stod där.. Men nu har jag bara ett (!!!) paket kvar innan det är helt slut. Då får jag börja köpa franskt, icke-optimalt margarin igen.. Suck och stön och stånk!

      Radera
  2. Var i Paris för två år sen, första resan med min kille, och Versailles var absolut bäst på hela resan (enligt mig). Vi orkade inte gå runt hela vattnet utan satte oss där och bara pratade, var så kär där och då och vi hade verkligen en toppendag! Vi besökte också slottet där men trädgården var det bästa!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh! Vad romantiskt och fint skrivet. Just det här med att vara så så kär i en så romantisk miljö. Det är verkligen magiskt - alla känslor förstärks då.
      Men jag håller med - jag har varit i slotten en gång, men i trädgården cirka 4-5 gånger. Det är alltid det som jag tycker är mest värt :'))

      Radera
  3. Versailles utan tvekan! För ca 7-8 år sedan bodde vi där, i stan alltså (mitt emot järnvägsstationen), inte på slottet ;) i en vecka innan vi åkte till Paris och det var helt underbart! Köpte veckokort till slottet och hann se det mesta. Tycker ni ska återvända i vackert väder när alla fontäner är igång, kvällstid även upplysta och med musik till. Oerhört vackert! Marie Antoinettes lilla "bondgård" är också värd ett besök, även själva slottet givetvis.
    Uppskattar också att du åt fisk ;) + att ni valde profiteroles. Så gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, gjorde ni? Det hade jag ingen aning om, så tufft! (Hade dock blivit extra imponerad om ni bott i slottet i en vecka ;).

      Jag har inte varit där när det är musik och fontänerna är igång, för jag har alltid tänkt att trädgården är så vacker som den är (och det kostar ju så mycket mer annars).. Men det är nog absolut värt ett besök - speciellt om kvällarna! Maries lilla bondgård är något jag också verkligen vill se.. !

      Hur kommer det sig att du blev så glad när jag åt fisk? :)

      Radera
    2. Ja, det är ju jättekonstigt, inte sant... (Dock, kanske min ålder och "mognad" ;) framkallar någon sorts präktiga dubier när jag annars läser om dessa ton av sötsaker som annars fyller era dagar. Att läsa om fisk kändes fantastiskt, liksom!)

      Radera
    3. Hahaha, ja, väldigt udda. Men fint att jag kan glädja dig genom att leka nyttig :D Vi båda vet ju att så verkligen inte är fallet (tyvärr???).

      Radera
  4. Jag missade trippen till Versailles när jag var i Paris, minns ej varför... Är ett måste nästa gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Det tycker jag, då har du något att verkligen se fram emot :D Och bara 20 minuter med tåg från Paris, dessutom!

      Radera
  5. Shit vad vackert! Versailles ser mycket sevärdigt ut! Och fantastiska bilder som Emil fångat! Är det bara mobil han använder eller använder han "vanlig" kamera också? Och vad gosigt rent ut sagt med "nattligt" middag utomhus. Det är något som jag gillar med den franska kulturen - sena middagar. Inte för att jag upplevt det själv men känns mysigt att sitta på en utomhusseevering sent på kvällen och äta något gott tillsammans! :) Här i Sverige (iallafall i staden jag bor) stänger oftast köken så pass tidigt att en inte kan äta middag så sent :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det verkligen, Cilla! Emil använder bara mobil, men han har två som han tar bilder med: antingen sin iPhone 6S och Samsung Galaxy S7 Edge. Han säger att deras olika kameror är bra på olika sätt och beroende på motiv använder han en viss mobilkamera. Väldigt intressant - rena hokus-pokus för mig, men jag är glad som får använda bilderna och visa er :D

      Sena middagar är alltid så mysiga! Egentligen - allt är ju bättre sent på natten. Samtal mitt i natten, mat mitt i natten, äventyr mitt i natten... Håller du inte med? Och ja, det är synd att vi svenskar äter middag så tidigt.. :/

      Radera
  6. Aha, samma hokus-pokus för mig då men dock intressant! Skulle absolut kunna tänka mig att sätta in mig i "fotograferandet" då det är något som är väldigt tillfredsställande med att få "den där bilden"!

    Absolut, kan inte hålla med dig mer! Det är som att saker som är helt otänkbara på dagstid kryper fram på kvälls- och nattetid. Har så många nostalgiska minnen från när en var liten och smet ut på kvällarna/nätterna i det daggvåta och kalla gräset för att se hur "älvorna" flöt fram på ängarna (hade fantastisk tur att ha en stuga inne i de norrländska skogarna när jag var barn). Det är som att det överlag framträder något pirrande i kroppen så fort solen börjar gå ner! :O :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om att bra fotografering är en konstart, och det var så tufft att bemästra det själv! Däremot har jag insett att det är ALLDELES för mycket information för mig att ta in, och jag tror inte jag är redo att sätta mig in i det, så jag låter det nog vara åt dem som redan kan/är på väg att lära sig... Hehe. Jag får hålla mig till mitt. Och äta glass, för det är jag bra på.

      Men wow, vad vackert beskrivet, Cilla! Jag blir ju helt pirrig av att läsa det. Det är verkligen någon magiskt med nätterna, för tillvaron betraktas på ett HELT annat sätt. Det är som att vi lever i en helt annan värld? Nä, tänka sig att livet kan vara så magiskt, på helt naturliga vägar. :'))))

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)