Lösenord

lördag, mars 25, 2017

"Du, jag och massor av pirriga känslor"

NI VET VÄL ATT EMIL ANLÄNDE IGÅR? Ja, det vet ni, för jag har inte slutat tjata om det. I alla fall vaknade jag upp på fredagen vid åttatiden, drog upp gardinerna och låg och drog mig i morgonljuset. Sedan gick jag upp. Så här såg det ut genom mitt fönster.



Efter att ha legat i sängen och bloggat/mailat/pluggat några timmar så gick jag upp och gjorde mig iordning. Jag ville bara att tiden ska skynda sig snabbt-snabbt-snabbt, för jag visste ju att klockan 20:40 så skulle jag hämta upp Emil vid busshållplatsen. Turligt nog hade jag ett jobbpass 14-19:30, som skulle få tiden att gå aningen snabbare.


*och medan jag jobbade*


Mitt hjärta kom som planerat till busshållplatsen, och jag tänkte inte så mycket på det när jag såg honom titta ned på mig från bussen. Inte heller när han klev av och började gå mot mig så kändes det vidare annorlunda.

När han kom tillräckligt nära så drog jag honom mot mig och kysste honom, och det var då det hände. Alla känslor som jag känt legat i lä under så lång tid rusade tillbaka, och det var som att allt annat försvann. Det var som att jag äntligen insåg att han var här. Plötsligt var det bara han och jag där, busshållplatsen försvann, allt brus och tutande från trafiken försvann, alla människor runt om försvann. Allt runt om oss blev svart och det enda jag kände var hans läppar mot mina, mina armar runt hans hals och den varma känslan som spred sig i kroppen på mig. Jag tryckte honom hårdare mot mig och ville aldrig släppa taget.

Ja, jag vet att det låter klyschigt. Men precis så kändes det. Allt annat bara försvann.

Emil var hungrig, och vi hoppade direkt på métron och åkte till vår första destination. Burritos!


Och en obligatorisk selfie. 


Jag tog en burrito med pulled beef, sallad, ost, paprika och två olika sorters bönor. Emil tog en med kyckling. Varsågod för superintressant info.


Under hela kvällen hånglade vi. Hånglade i omgångar. Och höll handen. Jag älskar att hångla. Och att hålla handen.

Efter burriton var jag visserligen tvärmätt (min aptit de senaste dagarna har bidragit till att min magsäck krympt aningen) men jag var bara tvungen till efterrätt. Plus att när Emil är här så vill jag äta allt gott jag kommer över!

Han gick med på att återvända till mitt favoritcrêperie, och ta revansch! När vi kom dit blev vi genast välkomnade med bises av kockens fru (till och med Emil som gjorde bisen tillbaka lite tafatt), gratis äppeljuice och te. Vi började med att beställa in en specialgjord crêpe; en med nutella, vaniljglass och krokant.


Nu jädrar, tänkte jag, ska vi inte göra samma misstag som förra gången. Jag vet ju med mig att Emil är tokig i nutella, och jag visste att detta var en crêpe i hans smak.


Hej baby.


Och han gillade den!!!! Snacka om att jag hurrade på insidan. Kändes bra att få gottgöra lite för förra visitens platta fall.

... Efter att ha delat på nutella-crêpen så frågade han "orkar du med en till?" och då kändes svaret givet. Vi beställde in min absoluta favoritcrêpe. Crozon, som den heter.


Och nedan ser ni *stel pose* hos otålig flickvän som egentligen bara vill lyfta tallriken och låta hela crêpen glida ner i strupen på'na.


Alltså !%&"#@! så god den är. Sorry not sorry men mitt mål är att bli tvärrund innan jag dör, på precis sådana här smakupplevelser som denna.


Under middagen vi mest och höll i varandras händer över bordet, jag pussade på hans knogar och vi pratade om stunden vi båda visste att vi fallit för varandra. Det lustiga är att det råkade vara exakt samma kväll för oss båda.

När vi pratat klart och matkomat var ett faktum betalade jag för oss, kocken och hans fru gav oss två små paket schtroumpfs (franska gélégodisar, sött va?!) och vi började gå hemåt. Tack och lov är det bara fem minuter hem. Väl tillbaka kunde jag äntligen få lägga mig nära honom, tätt tätt tätt intill och bara andas. Och det, (tillsammans med en-månads-väntan-sex) gjorde kvällen helt fantastisk.

Innan vi somnade viskade vi till varandra, och jag sade "jag är så glad att du äntligen är här".
"Du, jag och massor av pirriga känslor", svarade han då.

12 kommentarer :

  1. Men det ÄR ju helt klart en av de bästa känslorna i livet, att få hålla om och bli omhållen av den man älskar allra mest <3

    SvaraRadera
  2. Alltså åh, gick förbi ett crepes-stånd, det enda jag sett här i Thailand, och tänkte på dig. Var tvungen att beställa en, och testa för första gången, och gud alltså!! En Crepe fylld med Nutella, Grädde, vaniljglass (mjukglass hade varit snäppet bättre!),banan, Brownie,chokladsås och Rostade mandelflarn.. 😍

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅH det låter som himmelriket?!?!? Och jag är så stolt över dig att du provade, jag känner mig liksom *ärad* typ. Lite som att jag är en del till att du smakade?! Fick du en bild på den, för jag är så sjukt nyfiken!

      Radera
  3. Åh, blev så berörd av detta inlägg. Gåshud. Fina ni.

    SvaraRadera
  4. Åh vad kul att han gillade det! :D Jag är inte heller någon fan av salta crepes men älskar söta! :D Vad fint att ni kan tillbringa helgen tillsammans :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det håller jag verkligen med om! Åh, tack U! Vad är din favorita söta crêpe då? :D

      Radera
    2. Nutella, mascarpone och bananer! :D

      Radera
    3. Åh den lät ju SÅ GOD! Har aldrig ätit en nutella-banan med mascarpone på :O Var hittade du den? Utomlands? Eller gjorde du den själv? :D

      Radera
    4. Jag hittade den i en liten restaurang som tyvärr stängdes i år :( Men den var jätte gott kombination, för mig är nutella för mäktig, men det blir perfekt med mascarpone :)

      Radera
    5. Attans.... Jag har svårt att se nutella som för mäktigt, men jag gillar mascarpone väldigt mycket och kan tänka mig att det blir en fantastisk kontrast till chokladsmaken.. Mm. Får se om jag får tillfälle att testa någon gång *hoppas*

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)