Lösenord

söndag, februari 05, 2017

Kort morgonrunda och pasta med ketchup

I fredags vaknade jag upp till denna grådisiga himmel. Detta är utsikten från trapphuset på den översta våningen, dvs: min våning. Klockan var 10:10 och jag hade exakt till 12:00 på mig att promenera, sedan var det dags för plugg. Nu tänkte jag passa på!




På några gator från min studio så fann jag ett par guldglittriga skor som någon skolös sate lämnat på gatan. De var inte riktigt min stil, men fina var de.



Jag gick förbi ett boulangerie med smörgåsar i skyltfönstret och blev mycket, mycket suktad.


Sedan fortsatte promenaden! Jag gick Rue d'Assas fram till dess att den slöt in i Boulevard Raspail. Då tog jag den här bilden.



Det tog exakt 20 minuter att nå fram till Seine. Det var lagom varmt (12 grader) och vackert väder. 


Sedan ramlade jag över denna byggnad längs Quai Voltaire och tappade andan. Wow. Så. Jävla. Fint.


*från en annan vinkel pga can't get enough*


Gick förbi Assemblée Nationale med de vackra flaggorna utanför. Då fick jag parispirr i hela magen. 



Sedan kom jag fram till dit jag helst ville! Pont Alexandre III. Jag hälsade på guldhästarna och ville njuta av utsikten från bron.




För där ser man Eiffeltornet rätt bra, minsann! Jag tog en trött men lycklig selfie.




Men sedan hade det gått så pass lång tid att jag insåg att jag var tvungen att traska hemåt! Plugget väntade till 12!
Jag kom hem exakt 12:03 och var hur glad som helst att jag timat det så väl. Man vet liksom aldrig innan man gått en promenad hur lång tid den tar. Men nedan ser ni dagens rutt!




Planen var att gå ut igen på eftermiddagen, men sedan började det regna och att sitta inomhus lockade ännu mer. Jag ombokade crêpes-dejten med Loïc och valde att stanna hemma istället och ha en enklare middag. Det blev pasta med smör och ketchup, samt en baguettestump med massor av smör.




FATTAR INTE att pasta med enbart smör kan vara så gott? Mmmm...

Resten av kvällen, när mörkret fallit på, tillbringade jag med Emil på Skype. Vi lyckades Skype:a i totalt 5 timmar, och stängde inte av kameran förrän klockan var efter midnatt. Vi hann med både ditten och datten; prata om våra dagar, prata om hur det blir när han kommer på besök om tjugo dagar, prata om allvarliga saker, ägna oss åt mer *trevliga aktiviteter* samt att bara ligga och stirra på varandra virtuellt som två psycho:n. En lagom bra fredagskväll, alltså!

12 kommentarer :

  1. Jag dör lite för den vackra arkitekturen i Paris *nördig arkitektstudent*. Lyllos dig, Emelie, som får spendera så mycket tid där!! Har bara varit där en gång och det var verkligen inte tillräckligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. JAG ÄR OCKSÅ ARKITEKTNÖRD. Finns det någon vackrare än en detaljerad, välskulpterad byggnad? Och jag håller verkligen med om att jag är en lyckans ost...
      Sarah, du måste verkligen åka hit igen!

      Radera
  2. Blir så sugen på att promenera i Paris jag med! Längtar tillbaka dit som en tok fast jag bara varit där en gång..
    kan du hitta någon motivation för plugg osv när du är där? :) är det inte svårt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jag om någon kan förstå den känslan..
      Och jo, pluggmotivationen är ju verkligen inte på topp när jag helst vill vara ute och utforska allt i hela Paris... Åh... Men jag försöker verkligen ta mig i kragen och lägga tillräckligt med tid.

      Radera
  3. Att bara ligga och titta på varandra via Skype låter faktiskt lite psycho MEN om man kan göra det och känna sig bekväm borde det tyda på en ganska trygg relation. Jag tycker själv att ögonkontakt under tystnad är obehagligt om det inte är med någon jag känner bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det är det jag tänker med! Tystnad kan så lätt bli läskigt om man inte känner sig helt bekväm med personen man är tyst tillsammans med. Utan att stämningen blir liksom tryckt och konstig...
      Hur många kan du ha ögonkontakt i tystnad med, skulle du säga?

      Radera
    2. Oj vilken svår fråga! Jag inser att de flesta gånger man är tyst tillsammans med någon har man ju inte ögonkontakt samtidigt. Men med familjen och mina närmsta vänner skulle det nog gå bra, så kanske 5-8 personer. Du då?

      Radera
    3. Jag har inte heller räknat innan, men jag gissar... typ exakt 5 stycken (farmor farfar Emil Linnéa pappa). Men däremot tror jag bara 3 av dessa skulle tycka det var okej att titta mig tillbaka utan att bryta tystnaden (de andra två skulle skruva på sig besvärat), så det är ju inte heller alltid ömsesidigt, nu när jag tänker efter... Men du tror det är det för dig? :)

      Radera
  4. Åh, verkar som en härlig promenad! Såå fina vyer.. Vackra Paris. Och 12 grader?! Längtar så tills det blir lite vårigt här också, i Örebro är det snö. -_- Är för övrigt så imponerad av din disciplin med plugg. Du verkar sköta det väldigt bra, och på ett sunt sätt. (inte plugga-dygnet-runt men ändå utan att bli underkänd). TÄNK ATT DU SNART ÄR PSYKOLOG!! Superhäftigt.
    Hoppas du har en fin söndag, själv kollar jag dokumentärer om kriminalfall (hade jag inte pluggat till förskollärare hade jag blivit kriminolog, just sayin') men borde plugga. :)))))

    kramar från Emma! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. SNÖ?! Hujedamej, det där lät riktigt ruggigt. Jag är så glad att ha lämnat vintern bakom mig nu, och kan se fram emot vårigare tider. Hallelujah!

      JAAAAA. Och du då???? Hur långt har du kvar??? Plus att kriminolog låter sjukt intressant, fast det finns väl även mysterier på förskolor? Tror du inte?
      Kram! <33

      Radera
  5. Jag blir så inspirerad och sugen på att åka till Paris när jag ser dina bilder och dina "känslobeskrivningar" av staden! Verkligen inspirerande som sagt! :) Jag tycker dessutom att det är så häftigt hur en kan upptäcka det stora och vackra i det lilla som en husvägg, balkong, port eller liknande. Vi har så mycket vackert i det lilla oxh vardagliga som vi på tok för ofta glömmer bort att se. Tack för att du uppmärksammar det eller åtminstone har du fått mig att se det storslagna i det som finns runtomkring mig nästan hela tiden men som en på något sätt tar för givet. Kram!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så himla rätt i det, Cilla... Jag tycker absolut vi stressar och gör för mycket, men ser och uppskattar för lite. Även jag - speciellt i Stockhom där jag redan är så van att vara. Paris, däremot, får mig att slappna av och TITTA mig omkring på ett helt annat sätt, och jösses vad det ger mig mer livskvalitet... TACK SJÄLV för att du uppmärksammar att detta händer (jag har inte ens tänkt så mycket på det själv??) och att vi båda blir lite mer medvetna.. Stor kram!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)