Lösenord

lördag, oktober 01, 2016

Om igår och om idag

Om mornarna vaknar jag upp och åker till skolan 1½ tidigare än vad jag behöver - allt för att slippa tunnelbaneträngseln och istället kunna ta en bussresa med ett byte på vägen. Att åka buss är som terapi för mig - en rofylld och lugn stund när jag kan se platser passera utanför fönstret, utan att jag själv måste röra mig. Jag tillåts gå in i mig själv och samla mig inför dagen som nalkas, och jag känner mig utvilad och lugn när jag stiger av. (Väldigt sällan jag vill stiga av, innan min hållplats får jag alltid en liten ångestklump i magen).

När jag kommer till institutionen på fredagmorgonen lyses den upp av höstmorgonsolen - den bästa solen. Det är den solen som inte bländar, utan som aldrig blir skön att vila ansiktet i. Den som man letar efter när kyliga vindar avbryter en besvärande sommarhetta, och vi önskar oss tillbaka in i sommarkänslorna.




Jag tragglar vidare med statistiken och får små korta (korrektion: väldigt korta) stunder av insikt, innan jag tappar tråden och siffrorna återigen förvandlas till hieroglyfer. Jag pilar från institutionen mot jobbet, blir så fylld av energi att jag inte vill åka hem (aldrig aldrig, jag vill stanna i den eviga barnlyckan) men måste ändå springa för att hinna med pendeltåget.

Jag letar i butiken efter de senaste, nyaste B&J's-smakerna, men liksom i min Snickers-jakt hittar jag ingenting och tjurar inombords. Jag somnar efter ett Skype-samtal med Maxime och påminns om att jag har  9 dagars Sverigetid kvar innan en mini-semester.

Jag vaknar upp på lördagmorgonen och sätter på mig träningskläderna. Jag dricker te framför datorn och knapprar här, precis nu. Jag har bestämt mig för att underprestera på gymmet idag. Idag får jag vara hur lat och fånig jag vill. Jag har inte lust att slita ut mig - det gör jag så bra utanför gymmet allaredan.

Jag ser fram emot att se min syster och hennes flickvän idag. Jag ser fram emot att sätta på ett långkok av pulled pork som lördagsmiddag. Jag ser fram emot att äta godis på kvällen och se på film. Jag ser fram emot att tända ljus och känna efter.


7 kommentarer :

  1. Fin beskrivning. Man känner dina känslor.

    SvaraRadera
  2. Själv har jag en fruktansvärt dålig relation till bussresande :/ Blir typ åksjuk av tanken :P

    SvaraRadera
  3. Känslan: när man bestämt sig för att underprestera, åh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men eller hur??? Typ frihet och lättnad.

      Radera
  4. Haha nej den som inte gillar hotellfrukost kan inte ha alla hästar hemma! Hehe ;)
    Och Red Velvet, gaah så gott! Lät för övrigt som en riktig härlig vistelse i Götet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, precis!!
      Och du gillar också Red Velvet? Visst är den magiskt god?

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)