Gymmotivation, psykologprogrammet och rodnad

Fredagen började med ett pass på gymmet. Till min glädje är det väldigt få människor på gymmet på just fredagsmornar, och det utnyttjar jag med en selfie i spegeln.

Det är väldigt sällan man är tokmotiverad klockan 09 på morgonen på en fredag, så ibland får man pressa i sig själv lite jävlar-anamma..!

"BAH NU KÖR VI FASTÄN DU HELLRE SKULLE VILJA LIGGA OCH SOVA, EMELIE  DIN YNKRYGG!"

Men efteråt, då är man allt så himlans nöjd med sig själv, va...
Jag pilade snabbt iväg till universitetet, och Psykoterapimottagningen. Det var nämligen dags för första mötet med min nya klient.

Jag får ju en del frågor om psykologprogrammet, och hur min upplevelse av det är... Jo, det är ett tufft program. Det är mycket studier, det tär mycket på krafterna, jag har varit tvungen att lägga i hela sin själ i förståelsen av litteraturen och föreläsningarna och många gånger har jag tyckt att vissa moment är helt obegripliga. Jag läser ett spektrum av kurser under fem år och får således breda kunskaper i allt från neuropsykologi till barnpsykologi till psykopatologi till statistik till organisationspsykologi.

På samma gång har jag utvecklats så mycket i mig själv. Jag utvecklar ständigt min empatiförmåga, jag finner samband i händelseförlopp, förstår mig på mitt eget och andras beteenden, ifrågasätter mina reaktioner, identifierar interaktionsmönster och kan bemöta människor på ett helt annat sätt än jag kunnat tidigare. Psykologprogrammet har format mig som människa, på många sätt och vis.

När jag fått mig ett bra underlag, efter 4 år, så fick jag börja ha egna klienter på mottagningen, parellellt med kurserna. Den problematiken hos klienterna kan också variera från ångestproblematik, fobier, relationsproblematik, paniksyndrom... Dessa sessioner spelas in och sedan diskuteras händelseförloppet med en handledare som ska stötta mig som psykologkandidat och hålla mig på rätt väg.

I fredags hade jag i alla fall möte med min klient i detta lilla mottagningsrum.

(Som ni förstår är all information konfidentiell och jag hanterar mina klienter med högsta professionalitet.)

Efter sessionen åkte jag iväg till mitt helgjobb; simskolan! Jag började plocka fram och förbereda inför första babysimsgruppen, när jag får höra att en far till en bebis är fransktalande, och vi börjar direkt diskutera simrelevant information på mitt favoritspråk.

Vi kom till och med fram till att nästa fredag ska jag försöka hålla lektionen på franska, för hans del. Så spännande!

Vid 21-tiden kom jag hem igen, helt utmattad på alla sätt och vis, och slog mig ned i soffan med två stora smörgåsar.

När jag ätit upp ringer Maxime, och jag spenderar cirka en timme i rodnad under min filt i soffan. Han är så söt att jag typ tappar andan.

... Och det var den dagen, det. Sedan somnade jag gott och inväntade ett gott uppvaknande till min numera enda lediga veckodag - lördag.