Lösenord

fredag, juli 08, 2016

Park-frukost, crêpes-lös Timothée och bric-o-brac-gratäng

Igår var min lediga dag denna vecka, och jag kände mig inte alls lika fin som bilderna indikerar. I förrgår var en av de värsta dagarna på flera år, och jag hade inte kunnat somna förrän 3:30 på natten. Legat och oroat mig, vänt och vridit på mig och mått skit. Jag var fullt övertygad om att försöka vända känslan och må bra på min lediga dag.




Och vilket sätt börjar man inte då, än med en traditionell frukost-pique-nique, helt själv, i Jardin du Luxembourg? Det brukade jag alltid göra under året jag bodde här, och det ger mig ro i själen.




Parken var nästintill helt öde, förutom ett par joggare som i maklig takt kubbade förbi i bakrunden.




Jag satte mig på min absoluta favoritbänk - lite avsides med fortfarande med full möjlighet till observation av förbipasserande människor. Den perfekta platsen i parken.




Efter att jag ätit upp hade jag andra planer på gång. Diana, en tjej som också varit au pair i Paris året innan mig, hade nyligen anlänt till Paris för en sommarvistelse, och vi bestämde oss för att träffas (trots min känslomässiga instabilitet - jag varnade henne noga innan).




... Så jag tog en promenad mot henne. Hon bor i 15:e arrondissemanget, som inte alls är mer än en 30-40 minuters promenad från mig!




Här är utsidan från hennes innergård. Inte alls illa, skulle jag säga. 




Hos Diana började jag med att ventilera och spy ut alla mina känslomässiga besvär, och sedan var det hennes tur. Efter att ha fått in prat om både roligt liksom tråkigt, uppgivna suckar liksom skratt, så gav jag henne en kram och tog mig därifrån.

Men givetvis hann jag med ett par spegelselfies i hennes trapphus.




Promenaden tillbaka hem var som att vandra i ett värmeskåp. Det var 35 grader varmt, men omgivningen var inte mindre vacker för det.








I vilket fall kom jag hem till slut, och under eftermiddagen frågade min granne Timo (Timothée) om jag ville hänga lite under eftermiddagen.

Hur jag träffade Timo är faktiskt en rätt rolig historia. Det var en sen kväll efter stängning hos PAUL, och jag hade alldeles för många bakelser över. Naturligt, så knackade jag på dörrarna till mina grannar för att se om det var någon som var supen på en éclair och en citron-maräng-paj som jag själv inte orkade äta upp. När jag knackade på tredje dörren på min högersida så öppnade Timo, och sedan dess har vi småchattat, hängt sporadiskt (sett på film några kvällar när någon av oss har tråkigt) och gått på en promenad tillsammans.

I alla fall hade Timo inget för sig och jag drog med honom på crêpes. Han ville emellertid inte ha - det var alldeles för varmt för honom. Men det är aldrig för varmt för crêpes för mig!




Så jag åt min crêpes fylld med choklad och han tittade roat på. Sedan hade jag ärendet att handla lite till studion - ni vet; ägg, sallad, läsk, skinka... (och glass, det var extrapris så jag fick med mig flera burkar glass hem!).

När vi båda kom hem från att ha handlat det vi behövde från den stora matbutiken vid Montparnasse, så kunde jag konstatera dagens promenadsträcka.




Varken Timo eller jag hade planer för middag, så jag frågade om jag fick slänga ihop en gratäng med allt det vi hade i respektive kylskåp. Det fick jag. Det blev en bric-o-brac-gratäng (krimskramsgratäng).




Så här såg den ut innan jag skjutsade in den i ugnen.  I den finns bland annat lök, bacon, köttfärs, blomkål och tomatsås, toppad med ost. (Den blev helt okej-god).

Efteråt tittade vi på film, och drack läsk, och lekte rövare genom att springa över till varandras rum genom fönstrena på hustaken (vi bor båda på högsta våningen) och sedan somnade jag som en bebis vid midnatt.


Idag ska jag först ut och luncha med JP, sedan ska jag och Timo laga hemmagjorda crêpes. Dags att vända på den här trista tillvaron.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)