På jobbet varvar jag med att stå inne vid disken och sälja bröd/bakelser, och stå ute vid glassen och sälja glass. Det sistnämnda är det tråkigaste, då jag egentligen bara står och visslar för mig själv, försöker undvika olämpliga förslag, locka till smakprover och le. Jag måste le väldigt, väldigt mycket.
Men nu har jag fått ett litet
tillskott till försäljningen! Cookies och muffins... Hur jobbigt som helst egentligen, för att det luktar gud-om-ligt och jag måste bara stå där och le och locka folk till köp. Och inte smaka. Eugh.
Dessutom var det lite halvtaskigt väder igår, så jag fick inte så mycket sålt. Istället fick jag en killes nummer, och en annan kille blev jätteupprörd för att jag inte ville gå ut med honom.
"Je suis trop beau pour ta gueule, hein ! Je suis trop beau pour ta guele !" (Jag är för fin för din käft, va! Jag är för fin för din käft!). Jag bara skrattade och vinkade honom hejdå. Vive la France!
Vid lunchtid kikade jag in i köket och hos min kollega Abdel. Jag frågade honom med rådjursögon om han inte kunde göra något
gott och chokladigt åt mig att äta under min lunchrast.
Då fick jag en
belgisk våffla med massor av nutella och då kände jag att
fyfan vad gött livet är ändå.
(Abdel fick en glass sedan, som tack!).
Det var ännu en arbetsdag, det.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack, nu gör du mig glad!
(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)