Lösenord

söndag, juli 10, 2016

Burgardejt #34 i tokvärme och hemmagjorda nutellacrêpes

Den andra lediga dagen hade jag redan två kompisdejter bokade - med JP, och med Timo. Jag klädde upp mig så lätt och svalt jag bara kunde i vitt och spets, för jag såg på väderleksrapporten att det skulle bli svettigt....




Grabbade åt mig solglasögonen i sista stund och kände mig som en kung i trapphuset. 




JP och jag gick direkt till burgarstället vi kikat in för mer än en månad sedan, och eftersom vi kom dit precis vid lunchöppning var vi dem enda där.




Hur bra som helst, tyckte vi, då jag fick välja vilken plats jag ville i hela restaurangen!




Vi beställde varsin blodig burgare med cheddarost och bacon, och fick varsin stor portion med kurviga pommes på sidan om (mina fick jag gratis!). 




När vi ätit (mmm, mycket gott!) hamnade jag i ett sådant oförståndigt matkoma.. Jag halvsomnade på JPs axel medan han hjälpte mig komma på franska synonymer, och jag hjälpte honom med sin engelska. När jag väl vaknat till igen gick vi på en promenad kring kvartetet, och efter en dryg timme gick jag upp till mig. Stekvarm och utmattad efter bara en kort sträcka....
(Alltså jag och JP har fått en så sjukt bra kontakt efter att jag flyttat hit? Galet att det kan bli så bra med ett ex..).

Jag har fått värsta fräkneutslaget över ansiktet, som varje år. Se nedan.




Efter lite vila tog jag mig ut på en promenad igen. Att ligga inne och tänka gjorde för ont. Istället bestämde jag mig för att gå ett varv kring kvarteret, och kanske köpa biljett till en teaterpjäs. Det var ju ett tag sedan nu, och det står ju tydligt på min bucket list.




Jag gick söderut denna gång, och fastnade vid den härliga marknadsgatan Rue Daguerre. En av mina favoriter i Paris.






Med podcasts i öronen kom helt plötsligt en stark låt, och i den starka låten kände jag mig växa. Jag började gå med större självsäkerhet, och jag fann mig själv tänka tankar som att "jag är så jävla bra. Jag är kapabel till allt. Jag klarar allt. Jag kommer uppnå mina drömmer. Jag kommer klara av även detta. Jag klarar allt."




Det kändes så förjävla bra att tänka dem tankarna, och att tro på dem. 
Dessutom blev min lilla sträcka likt nedan.




Dessutom hann jag med att gå till en teater, och beställa biljett för ett spektakel nästa vecka. Jag ska se en fars som heter Mon Pote (min polare) - jag ser så fram emot det!




Direkt när jag kom hem knackade jag på Timos dörr - vi hade planer på att göra hemmagjorda crêpes, i och med att jag älskar dem så. Efter stora problem med smetblandning utan visp så lyckades vi till slut, och vi skulle ha en tävling: den som kunde göra den bästa crêpen.

Timo började.


Sedan jag.



Jag höll på att förgås av skratt när jag jämförde de två crêpen vi gjort, och frågade honom "är du säker på att vi ens behöver smaka för att utnämna en vinnare?".




Vi tillbringade lite tid med att prata och skratta, lyssna på musik och äta crêpen med (för mig) mängder med nutella. Sedan berättade jag för honom om min syn på relationer, om polyamorin och om allt därkring. Det är riktigt spännande att diskutera konceptet, för fransmän har ofta aldrig hört talas om det....




Sedan åkte Timo iväg för att hänga med sina vänner, och jag stannade hemma med te, serier, korsord och en pain au chocolat aux amandes.


3 kommentarer :

  1. Vilken fin dag. Heja dig Emelie, du klarar bestiga vilket berg du än väljer att bestiga! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vet jag..! Ibland tar det bara lite tid.

      Radera
  2. Tänker på dig hjärtat… <3 :(
    Btw, känns som jag inspirerat dig lite med glajjorna! ;D Typ "Ohjusste jag har också mina liggandes någonstans" hihi. Visst känner man sig tuff i pilotbrillor :D

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)