Lösenord

söndag, juni 19, 2016

Svarsstund och liten videoblogg

Blir du aldrig nyfiken på andra städer och platser än Paris? Tänker att du missar så mycket fantastiska platser när varje resa bär till samma ställe. Finns så många ställen att förälska sig i!
Det lustiga är att... nej.. Jag blir faktiskt inte det. Jag har funnit en plats där jag känner mig helt som hemma, toklycklig så det rinner ur öronen på mig och harmonisk som en trygg, sömnig bebis. Jag är stormförälskad i Paris och jag vill bara vara här, hela hela tiden. Och nog för att jag kan se att det finns massor av andra vackra platser i världen, men just nu lockar det mig inte. Kanske i framtiden? Vem vet.




Varför sista hejdå till Lorenzo?! :O :( 
Det är det som är så härligt med att få vänner över hela världen - man vet aldrig om man kommer se dem igen! Lorenzo kanske flyttar hem till Italien för gott? Eller så kommer vi bara inte stöta på varandra mer? Ingen vet hur framtiden ser ut, för någon av oss, och det är ju det som är så spännande.

Hej! Jag undrar lite, har du haft anorexi? Vad hade du för behandling och hur hjälpte den dig? Du är en sådan inspiration! 
Ja, jag fick diagnosen när jag 18 år, och gick i behandling i ett år innan jag blev friskförklarad. Behandlingen var på SCÄ i Stockholm, och där träffade jag en läkare en/varannan gång i månaden, som vägde mig och gav modifikationer till mitt matschema. Sedan åt jag enligt matschemat (men det var inte lätt, ska gudarna veta) till dess att jag slagit ned ångesten och vägde hälsosamt. Behandlingen i sig hjälpte mig inte så mycket - vi pratade aldrig terapeutiskt eller så, men det som hjälpte mig mest var nog mitt jävlar-anamma och min starka vilja att leva ett fullgott liv. (Tack, förresten!)

När smakade du din första Ben & jerrys och vilken smak var det? 
Åh, det minns jag så väl... De absolut första var när jag var 14 år gammal - min styvmor hade köpt hem en Chocolate Therapy (den finns inte längre..) som jag smygtog från i frysen. Efter det köpte jag min alldeles egna första Cookie Dough, som på studs blev en storfavorit och som jag äter regelbundet än idag (åh, kanske ska bli kvällens kvällsgott?).




Vilka är de tydligaste skillnaderna mellan livet i Stockholm och livet i Paris? Du pluggar ju i Stockholm o jobbar (inte i simhall) i Paris... men bortsett från det praktiska. Finns det några typiskt parisiska "livsstilsdrag" som du känner att du inte lever ut när du är i Stockholm? Vilka är dem, isåfall? 



Ps. Sorry för messenger-plinget!.. (Hur många av er tittade på sin mobil???)

Jag har en mycket intressant fråga! Vi får ju alltid se dina outfits i bloggen (mycket uppskattat med dina selfies) och på senare tiden har jag börjat fundera "hmm undra vad hon har för skor till den där klänningen" osv osv. Let us know vad du använder för skor så vi kan sova om nätterna! Hehe kram och tack för en fin blogg. 
HAHAHA, nä, men gud vilken söt sak! Mina skor är så tråkiga, för här i Paris exempelvis har jag enbart ett par (ett par vita sneakers, dem jag köpte precis?) och jag använder dem alltså till alla mina kläder. I Sverige byter jag lite mellan klackar (mer sällan) och platta tygskor (oftare), men jag har tänkt på att skorna inte kommer med då... Däremot är jag verkligen inget modelejon, och jag tror ingen skulle bli imponerad av att se vilka skor jag har, för jag sätter bara på mig vad jag känner för i stunden och går tyvärr inte på stil.... Ehehe...


No shoes here!

Ytligt sett låter det som om du nu "tänker monogamt", precis som jag och - antar jag - flera av dina andra läsare också. Känner du att det är så eller har du anpassat dig mer eller mindre motvilligt? Jag menar, följer du din känsla? (och den kan ju ibland vara kluven...) 
Min känsla är definitivt kluven. Å ena sidan älskar jag Christoffer, och jag vill vara med honom. Jag vill att han ska vara lycklig, lugn och trygg i mitt sällskap, och jag kan definitivt se en framtid med honom. Men å andra sidan är polyamorin en mer naturlig ställning, när jag går enbart på känsla. Jag tycker om den frihet att varje morgon välja sin partner, och blir det samma person i femton år framåt - ja, då blir det så. Det handlar om att man hela tiden tvingas utvärdera sin tillvaro och gå på det som gör en lyckligast just nu.

Sedan handlar inte det om att kärleken eller bandet är mindre starkt, utan jag ser det mer som att känslorna blir mer äkta när man följer dem varje dag, fastän man inte förväntas det enligt "relationskontraktet". Att kraven åsidosätts i förmån för spontaniteten och de reella kärleksrusen.

 När börjar du jobba på PAUL?
Mitt kontrakt börjar den 20:e juni, och håller i sig fram till slutet av augusti. Då kommer jag alltså jobba 30h/veckan, vilket innebär 5 dagar/veckan med åtta timmars arbetspass. LÄNGTAR LÄNGTAR LÄNGTAR, jag börjar imorgon!!!




Jobbar du regelbundna eller oregelbundna tider på Paul under sommaren? 
Jag jobbar både morgonpass (7-15) och kvällspass (13-21), och pass som förhåller sig därmellan. Det är olika varje vecka, och det är också olika vilka två dagar jag får ledigt. Vissa veckor är jag ledig mån-tis, andra fre-lör, andra ons-sön. Men jag gillar variationen och främst gillar jag att blanda mellan morgon- och kvällspass, för då får jag båda ta del av stängning (= ta med sig av allt som blir över) och morgonpass (= ha hela eftermiddagen och kvällen ledig).

Upplever du någon orolig stämning ute på stan under dina strövtåg? Nyheterna här rapporterar om massdemonstrationer mot regeringen osv. Fast det är ju en problematik som legat och grott länge och som verkar öka? Märker du av fotbolls-EM?
Jo, visst märker jag av det. Det är stora, våldsamma demonstrationer och manifestationståg som går genom Paris då och då, och dem ska man akta sig för. Bara häromdagen såg jag på facebook hur en bil blivit eldtuttad på vid République (tur att jag inte var där då).... Men som tur är har jag JP, som brukar skriva till mig på morgonen och be mig att inte gå på "den" och "den" gatan, och då undviker jag det. Annars försöker jag att inte dras med av det så där mycket, för oro sprider sig snabbt genom folkmassorna om man inte tyglar den.

EM märker jag av! Alla män går runt i sin nations lagtröja och har stora hattar och sitter på varenda uteservering med en stor stark och brölar. De finns överallt! Även en liten fotboll finns under Eiffeltornet för att symbolisera EM, och det är många poliser ute kring Champs de Mars...

[Om lägenheten...]
Sjukt fin! Kanske tanten låter dig hyra den fler somrar när hon själv är på landet.. ;) Men.. ingen toalett?! samt Men... Toalett? Finns det gemensam i huset? och Hur fick du tag på denna fina studio?:)
Det är extremt ovanligt att små studio:s här i Paris har toalett i lägenheten - och även i detta fall, precis som i min första studio, så finns det en gemensam toalett i korridoren. Jag har haft sådant tur att toaletten ligger precis till vänster om min ytterdörr, så jag kan snabbt kila dit när behovet gör sig påmint! (Och jag hoppas verkligen kunna hyra den fler gånger! Inte för att damen någonsin skulle bo här själv, men hon hyr ju ut den så ofta hon kan via AirBnB - där jag hittade den...).



Slutligen vill jag bara säga att jösses, vad jag har blogginspiration just nu!
Jag vill skriva om allt, berätta allt, dela med er av allt... Så troligtvis kommer det komma upp lite mer än ett inlägg per dag nu när jag är här - Paris ger mig sådan lust att skriva. Hoppas det är okej med er.

7 kommentarer :

  1. Du är så duktig på att svara på frågor och med så öpnna och uttömmande svar! Även om jag är en himla bekväm och ängslig människa så vill jag typ hoppa in i bilderna och haka på till Paris. Bara på sättet du skriver om det.

    Jag minns min första Ben & Jerry's. Den hette ONE cheesecake brownie och finns inte längre, men jag lovar att det var den godaste jag ätit.

    Angående mina tapas så råkar jag faktiskt vara kingen på vitlöksbröd. Trots att jag är sämst på att baka vad som helst annat med jäst i sig. Men vitlöksbröd är jag grym på!

    Och ost... gaaaah, be mig inte svara! Favoritost är ju omöjligt... jag gillar alldeles för mycket ost!!!! Spontant säger jag Iberico Curado, men det är lite av en "tilltuggsost" medan jag kan äta färskost och hyvlingsbara hårdostar till förbannelse hela dagen varje dag... Och mozzarellabollar... och fetaost. GAAAAH! Det här är jobbigt...

    SvaraRadera
  2. Tack för svaren! Det låter härligt att jobba olika tider och få den lediga tiden blandad mellan kvällar, förmiddagar, vardagar och helgdagar! :)
    Jag kan också känna igen mig i att bli lite av en annan person utomlands. Det är något som händer med mig - jag blir mer öppen och mindre ängslig på något vis. En himla härlig känsla, tycker jag. :)
    Sen har jag en fråga till: känner du dig någonsin otrygg i Paris? T.ex. när du promenerar ensam eller tar metron eller när det börjar bli mörkt och du är på väg hem? Eller p.g.a. den oroliga stämningen ute på stan just nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Gillar när det är lite flexibelt så att jag får uppleva allt.. :) Och att få vara anonym och ny i en stad gör ju att man vågar vara mer utåt, det är bara så.

      På tal om din fråga: Den framkommer lite bland svaren i detta inlägg, men också i inläggen runt om som jag har skrivit om när jag promenerar :) Jag har redan skrivit om det rätt mycket!

      Radera
    2. Hmm, ja, det har du kanske rätt i. Det var nog egentligen utifrån det du skrev i det här inlägget och de runt om som jag började fundera på om du någonsin känner dig otrygg - eftersom du verkar väldigt lugn. Men det kanske helt enkelt är så att du känner dig lugn just för att du undviker situationer och ställen som kan få dig att känna dig otrygg? :)

      Radera
    3. Jo, så är det nog. Oftast är jag inte ute efter 21... Det har hänt, visst, men då har jag ändå känt mig trygg. Jag är en rätt orädd person när det gäller Paris, kanske lite för orädd, för jag har hört historier.... Men mjo, jag har varningarna i åtanke men egentligen utgör mina promenader ingen risk, eftersom de oftast är på dagtid. :)

      Radera
  3. Tack för dina fina svar! Det är i n t e svårt att identifiera sig med hur du känner ;-) Vill dock säga att om man underhåller relationen är inte en långvarig relation detsamma som risk för "tristess", man kan känna passion efter många gemensamma år plus ytterligare känslor som definitivt inte är sämre. Nämligen kärlek. Om jag utvärderar min tillvaro idag så ångrar jag inte en sekund av mina senaste fyrtio år. Men jag förstår dina tankar!
    Liksom du känner även jag mig friare på något vis utomlands. Man hittar komponenter hos sig själv då som annars är dolda. Tror att det bland annat beror på att men har liksom "fritt från vardagen". Livet blir mer ansvarsbefriat, inga vardagliga bekymmer om försörjning, måsten osv. Det gäller kanske att på sikt hitta ett "svenskt lagom" kanske? Vardagen lär infinna sig så småningom i vilket land man än bor. Men, njut av nuet och jag är så tacksam att du delar med dig av det - och din ungdom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att en långvarig relation innebär tristess. Men jag tror passionen kommer lättare TILL MIG om jag har friheten att känna efter och välja varje dag. Men det är bara min uppfattning... Jag betvivlar inte alls ditt livsval - jag ser väldigt ljust på hur du har format ditt liv, teruko! :)
      Givetvis. Men till dess att vardagen dragit över Paris så ska jag njuta av varje sekund nu, och varje sekund då! Jag älskar vardagen med, nämligen.

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)