Påskledigt med småkusiner

Under ett par dagar, nu när påsken erbjuder lite ledig tid, så utnyttjade jag det på allra bästa sätt - att åka iväg till farmor och farfar. Christoffer lämnades hemma, och själv återtog jag mitt rättmätiga plats framför den sprakande brasan (se nedan).

Första kvällen var jag emellertid inte där själv, utan mina två småkusiner, Wilma och Nea, var också där.  Det är rena rama kalaset när de tokarna ränner omkring - de ska fläta och borsta håret (alltså MITT), leka kurragömma, gunga, måla med vattenfärger eller varför inte....
.... ansiktsmasker?

Nea demonstrerade stolt sitt mästerverk: "Jag är ett monster". Jag höll med. 

(nä, jag skojar bara, hon är inget monster, hon kan bara bete sig som ett litet odjur ibland )

Här är köket, where the magic happens..! Eller i alla fall när farmor där står och rör om i någon gryta.

Då serveras det exempelvis sjömansbiff (mmm..!) eller mitt personliga önskemål: ugnstekt falukorv med smält ost, och farmors hemgjorda potatismos.

Och självklart blir det en blandning av både frukostar och kvällsmackor.

Första natten fick jag sällskap av småkusinerna ute i gäststugan, och där låg vi fram till midnatt och gluttade på Madicken, Lady och Lufsen samt Fem myror är fler än fyra elefanter. På VHS !!! Kan ni fatta?

När småkusinerna sedan dragit hem dagen efter, så tog jag och farfar en skogspromenad.

Vi gick ned till den lokala lilla badplatsen, för att kolla läget. Ingen av oss var riktigt sugna på att bada just än.

På kvällen tog jag även tag i att baka ett gammalt favoritrecept, på chocolate chip cookies. De är kalasgoda - jag kan äta hur många som helst av dem.

Och stoora blir dem, mycket större när de fått glida ut över plåten. Jag gjorde ett helt gäng - också för att ta hem och låta Christoffer få besmaka dem.

... Sedan bör vi kanske inte ens gå in på hur många kilo godis jag moffat...

Typ konstant lite ont i magen - det är bra för att veta att man lever! Dessutom var det så fasansfullt gott.

Nu är jag i alla fall hemma igen, och bör ta tag i pluggande och andra viktigheter. Och vara med Christoffer, åh, för man hinner sakna på bara ett par dagar, visst.

(OCH NU ÄR DET BARA EN VECKA KVAR TILL PARIS!)