Lösenord

söndag, januari 03, 2016

Nyårsdagen och icke-bakis-surdegspizza

På nyårsdagen vaknade jag lagom piggt vid 10:30, och bara halvtimmen efter hade jag dragit med mig Christoffer till det närliggande gymmet. Jag är så fasligt pepp på att börja träna igen (jag har ju inte gjort det på drygt ett halvår), och blev extatisk när jag fann ett billigt gym precis minuten ifrån där jag bor. Vrålfräscht, dessutom!




Ungefär en timme och en halv tillbringade vi, där vi testade alla olika sorts maskiner och utforskade utrymmen. Jag kände mig helt död efteråt - det är resultaten när man legat på latsidan för länge. Efteråt kände jag mig dock hur-bra-som-helst.

Därefter gick vi till ICA och handlade nödvändigheter. Basilika är en nödvändighet, exempelvis.




Idag skulle vi nämligen vara mainstream, och som resten av bakis-Sverige äta pizza. Fastän vi skulle baka den själv (eller okej, Christoffer skulle baka den...)... Och det skulle bli surdegspizza.






Ja, ni kan ju redan i det här stadiet se vem som är den mer begåvade pizzabagaren (se pizza höger) och vem som är jag (se pizza vänster).




Innan ugnen hade vi på tomatsås, svarta oliver, rödlök, tre olika sorters ostar... Och Christoffer hade även på sin rökt skinka och färsk tomat.




När de kom ut ur ugnen pimpade vi dem med lufttorkad skinka, ruccola och färsk basilika.




Min ser lite deformerad ut. Men jag tänkte att det ska inte påverka smaken. (Bara för att Christoffers ser ut som en jävla restaurangpizza.)




Med lite vetedeg vi fick över så gjorde vi ett pizzahjärta. Den kom ut ur ugnen såhär...




... och när vi rev av ena hörnet frigjorde vi ett rökmoln av värme och inuti visade sig vara alldeles mjukt, fluffigt och underbart..




Sedan slog vi oss ned i vardagsrummet denna gång, i kaoset av ett ofärdigt pussel, och tittade på film.




Pizzorna var vrålgoda..! Och hjärtebrödet var till och med ännu godare (säger jag, som dränkte det i smör..).
Därefter var jag så mätt att jag inte ens orkade efterrätt. Och det - ska jag säga er - är ovanligt.

2 kommentarer :

  1. Åh, vad jag blir sugen på att skaffa (eller göra) en surdeg när jag läser det här! Men så vet jag ju också att det inte är så enkelt som det ser ut... Din kalv verkar vara en riktig mästerbagare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är superduktig - jag är så imponerad..! Han har verkligen fått sprätt på båda sina surdegar nu.. :)

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)