Lösenord

måndag, december 21, 2015

Paris: Dag 4, Nutellacrêpes, rött fruktkött och nattglass (obs! stundvis suicidal-tråkigt!)

Under dag fyra skippar vi morgontrötta bilder, för dem har ni redan fått se alldeles för mycket av. Istället visar jag en frukostbild som inte är kaotisk - en redan uppäten pain au chocolat, en kopp kaffe, en kopp te, en baguettesmörgås, två apelsiner och en grapefrukt (som sedan blev frukostjuice).




När vi ätit upp, gjort oss klara och pussats lagom mycket tog vi oss utåt. Här står Lorenzo och låser dörren med cigg i mun' i vanlig ordning. Tummen upp på det, snygging!




För tredje dagen i rad begav jag mig till Champs Elysées julmarknad - denna gång för sista gången (börjar bli trött på trängseln och den överdrivna julstämningen, huvaligen).




Medan jag kirrade det sista julmakeriet så inspekterade italienaren baguette-tröjor.




Men sedan drabbades vi båda av akut hunger, så vi stack snabbt iväg med métron till det här stället. Odéon.




Här har de nämligen ett av mina favoritcrêperie-stånd. Mmmm....  




Kassören pilade fram och gräddade oss två crêpes. En med Grand Marnier till min italienare, och en klassisk med nutella till mig.




OH CRÊP, that's good!




Alltså så jag njöt-njöt-njöt. Älskade, goda, underbara, nostalgiska crêpes.

Fast efteråt hade vi någon timme att ödsla så då smög vi in på en liten restaurang och drack en kopp te var. Jag lutade huvudet mot hans axel och så pratade vi om nästkommande dag. Min sista dag i Paris. Då är vi lediga tillsammans, och ska hitta massor av skoj.




Och när teet var uppdrucket och klockan slagen var jag tvungen att skynda vidare, för jag hade stämt träff med den nya au pair:en i min föredetta världfamilj. Efter lite om och men fick jag äntligen koll på trafiken och satt i en métro och fotade en lysande Eiffeltorn genom vagnsfönstret.




Och när jag slutligen kom fram (en halvtimme försent, fy och skam!), så ödslade jag en extra minut på en nostalgisk selfie i mitt gamla lägenhetshus stora trapphusspegel.




Väl hemma hos Julia, som hon heter, så satt vi och pratade om smått och gott; familjen, livet, Paris, relationer... Och lite lagom därefter kom även Miriam, granne tillika au pair, och joinade in.




Härlig bunt tjejer, det där ... och så sjukt jädra snygga. Efter två timmar ungefär var jag däremot tvungen att dra vidare, för jag hade ju även sagt att jag skulle hänga på mina gamla PAUL-kollegor för ett glas borta i Saint-Germain-des-Prés. Hoppsan hejsan, upp och iväg!

Så tillbaka till Odéon, blev det! Där borta var det såhär fint när natten börjat nalkas.




Där mötte jag upp fyra av mina föredetta (och framtida; till sommaren) kollegor som drack ikapp på en bar. Det åts även efterätt, pratades nya relationer, om huruvida man bör engagera sig i en relation om motparten redan har barn och lite annat krims-krams.



(alltså FÖRLÅT, slås typ av hur otäckt hattigt, intetsägande och suicidal-tråkigt det här inlägget är... alltså gud).
Men för att bygga upp lite drama för er.....

.... så ska ni veta att ...
... när jag sedan åkte hem så råkade jag stöta på ett äpple med rött fruktkött. Jag skar in i det med kniven och ba.. "Vafalls?!"...



Hur kan ett äpple ha rött fruktkött? Vad beror det på? Det skulle vara ett vanligt Royal Gala, men nu vette fasiken... Jag är förvirrad. Men äpplet var förvånansvärt gott (kan vara mitt huvud som spelar mig ett spratt också?). Hjälp, tack!

(så. nu känns inlägget inte lika tråkigt längre, phew).

Sedan hade jag tur - för Lorenzo var hemma redan vid två-tiden denna natt. Jag tassar upp i pyjamas, kände hur skorna knarrar av gruset när jag går över gårdsplan för att öppna upp den stora portdörren. När dörren glider upp med ett ihärdigt, utdraget jämmer, så tittar han fram där bakom, jag tar händerna om hans ansikte och kysser honom.

"Ca va, chouchou? (hur mår du, chouchou?)" frågar han och tittar på mig. Då är han så charmig att jag blir helt knäsvag.

Sedan plockade vi fram något han köpt åt oss dagarna innan; min favoritglass!






Mmm... Det var dessutom första gången Lorenozo fick smaka den - och den fick godkänt! (Det säger mycket, av en expert på italiensk glass..)..
Därefter somnade jag bums, medan en dokumentär rullade på datorskärmen.

4 kommentarer :

  1. Vilket mysigt inlägg men vilket knäppt äpple!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, tydligen är det ett äpple som heter "Red Love" som SKA HA rött fruktkött. Wow.

      Radera
  2. Min göteborgska humor-radar utlöste larm när jag läste den fina ordvitsen "Oh crêp, that's good!" och mitt ansikte sprack upp i det där underhållna, nöjda flinet samtidigt som jag utförde den klassiska utblåsningen av luft från näsan. Med andra ord: 5 av 5 poseidon på den ordvitsen ;)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)