Lösenord

fredag, december 18, 2015

Paris: Dag 1, Grazie, mozzarellapizza och djupa kyssar

Så ska jag berätta lite mer utförligt vad som hände efter att jag åmat mig över min tumfinne och sedan dragit iväg mot universitetet. Tre timmar flög förbi och sedan pilade jag iväg lika snabbt, för att hinna flyga med ett plan. Jag var omåttligt förväntansfull på flygplatsen, måste jag medge.




På flygplanen hamnade jag bredvid en riktigt trevlig man - en medelålders herre på affärsresa, som jag började samtala med. Han var så gladlynt och trevlig, och innan jag visste ordet av erbjöd han sig att bjuda på en taxiresa med honom in till Paris, så jag slapp ta det dyra tåget! (tänk, så fina människor det finns, va..!). 

I taxin på väg in mot staden diskuterade vi allt ifrån deckarserier, flyktingsituationen, Sverigedemokraterna, psykologstudier, hans fru och barn, min nykterism, affärsresor och infrastrukturen i norra Afrika.

Och vips, innan jag visste ordet av blev jag avlämnad in i centrala Paris (jag ville inte vara så tjivig och be om skjuts hela vägen fram), och tog en kort bussträcka.




Utanför susade Paris förbi. Jag åkte från Gare du Nord, förbi Bastille och Republique...




... Och klev av lagom många steg från det här stället. Grazie! Det har jag ju skrivit om förut.
Det är pizzerian som Lorenzos kompis arbetar i som bartender, och som - hör och häpna! - Lorenzo också skaffat sig jobb på. Han har sagt tjarå till PAUL och jobbar nu heltid här istället. Och fy, vad han verkar trivas bättre.




Där, mitt i barruset, fann jag Filippo och min snygge italienare...
Jag säger då det - mina mungipor höjdes tvångsmässigt flera centimeter så fort jag fick syn på honom, och när han tittade tillbaka på mig märkte jag hur även han sken upp. Det är helt vansinne att det bara är en och en halv månad sedan vi sågs, men samtidigt känns det som det varit en halv evighet.




Lorenzo arbetade i en sådan ilfart att inte ens kameran kunde fånga honom.




Medan de arbetadeså satte jag mig i baren, varvade ned efter en långa resan och beställde in en pizza. Jag var vrålhungrig, och jag har ju suktat efter just den här pizzan i flera månader nu...




Vedungsbakad pizza med tomatsås, buffalomozzarella och stora blad basilika. Mina smaklökar sjöng italienska psalmer.

När jag ätit upp pizzan fick Lorenzo någon minut för en rökpaus, och utanför restaurangen ägnade vi oss åt djupa kyssar i gathörnet. Han sade att han verkligen saknat mig; jag berättade historien om den snälle mannen på flyget, och han gav mig nycklarna hem till honom. Han skulle nämligen jobba vidare fram till 1:30, och jag var redan helt slutkörd...




Så jag for hem till hans lilla studio i Champigny, och beundrade förortens juldekorationer på vägen. Väl hos honom utbrast jag ett litet glädjeskri när jag såg att han köpt Pepsi Max, och jag hällde genast upp en glas och belägrade mig framför bloggen.




Sedan låg jag och såg serier fram till dess att Lorenzo sms:ade och bad mig öppna porten till honom, alldeles lagom för en god natts sömn.


2 kommentarer :

  1. så filmiskt vackert att få följa er två här på bloggen...... rökpausen:')

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)