Lösenord

onsdag, september 09, 2015

Lorenzo: Dag 4, Museum, pizza- och kanelbullebak

Den sista heldagen vaknade vi upp ostört båda två, och jag hade tydligen sovit på Lorenzos axel hela natten lång. En av de bästa sömnerna på länge (trots att jag dreglade lite på honom). I vilket fall som helst så tog det lång tid innan vi kom till skott med att äta frukost - detta eftersom vi fånade oss något otroligt innan, när Lorenzo beklädde sig i mina sexigaste långkalsonger och lekte förförande charmör.




Jösses, vad jag skrattat åt den här videon. 
Hur som haver! När allt väl var framdukat blev det min vardagsfrukost - yoghurt och müsli och smörgåsar.




Efter frukosten skrev Lorenzo vykort... Även ett vi skickar till PAUL, och hälsar dem lyckönskningar.




Vi kom fram till att utforska lite av Sveriges kulturliv, och bestämde oss för att ha en museum-dag. Eftersom Lorenzo är ytterst intresserad och passionerad kring fotografi, så var Fotografiska Museét det självklara första-valet.




Där tittade vi på konst...






Den första utställningen tyckte jag mest var obehaglig och ansträngt provocerande, men den andra utställningen med Nick Brandt...






Wow. It blew me away.

Visst blir man hungrig av att vara så sofistikerad? Jorå. Vi var tvungna att ta en fikapaus i muséets café. (Lorenzo har fallit hårt för kanelbullar.)




Vi åt till den här utsikten.




När vi väl fyllt på depåerna kunde vi fortsätta, och det blev en promenad till Slussen och genom Gamla Stan.








Vi varvade promenaden med att hålla hand och ta massor av bilder på allt. Vi gick senare längs Strandvägen hela vägen in på Djurgården, och till det kända Vasamuseet.




Här tog Lorenzo cirkus tusen bilden och jag endast en. Jag beundrade istället min stiliga fotograf. Men efter 45 minuter stängde muséet, och vi satt strax därpå på bussen tillbaka hem.




... Hemma hade vi storslagna pizza-bakar-planer! Det var speciellt roligt eftersom Lorenzo aldrig gjort pizza själv förut. "Whaaaaaat...?!" tänker ni då - ja, det gjorde jag med. (och alltså jag står inte ut med vad stilig han är...)




Men med tomatsås, mozzarella, kronärtskocka och chilisalami blev de inte så pjåkiga...
Lorenzo visade sig vara en naturbegåvning på pizzabageri. Typiskt italienare.....




Lorenzo vaktade pizzorna så att de inte skulle smita ur ugnen i förtid.




.. Och när de väl kom ut såg min ut såhär.




Och alltså.. Ja, jag vet att Lorenzo har höga pizza-krav och allt sådant, men jag tyckte pizzan var estetiskt skaplig, och dessutom smakmässigt en tiopoängare. Han mumlade snarare något i stil med.. "Nä, men så dåliga blev de faktiskt inte..."...  (Typiskt italienare igen....)

Under middagen pratade vi om den tiden vi tillbringat tillsammans i Stockholm och sammanfattade vistelsen.I slutet satt vi i flera minuter, höll handen och tittade in i varandras ögon. Det slog mig då hur hårt jag fallit för honom, och hur mycket jag tycker om honom. Trots att vi är helt olika, så känns allting så enkelt, underbart och lättsamt när han är nära. Jag vill verkligen inte att han ska åka hem.

Fast sedan distraherade vi oss med pussar och kanelbulle-bak, medan vi lyssnade på 50-talsmusik. Jag menar, jag kunde omöjligtvis låta honom åka hem utan en påse nygräddade, hembakta kanelbullar. (Jag kan ju knappt låta honom åka hem alls.).




Sedan åt vi flera stycken med glass.




... Vi tog en paus för att kramas och prata, och under den tiden hade vi ännu ett ögonblick som var riktigt starkt för mig. Vi låg tysta och jag smekte ömt sidan av hans ansikte med mina fingrar, och hängav mig till den melankoliska känslan av att behöva möta den verklighet jag flytt i fyra dagar. Att han ska återvända till Paris och det kommer ta flera månader innan vi ses igen.

Jag tog modet till mig och sade den fras som jag inte kunde få ur huvudet.. "Je suis tellement amoureuse de toi". För det är jag verkligen; och det är en oresonabel och oförklarlig känsla. Det känns helt absurt men samtidigt så självklart, och jag älskar att få uppleva alla dessa känslosensationer. Jag är så lyckosam som får chansen, och så tacksam mot Lorenzo som får mig att må såhär.

I alla fall. Efter allt det där blödiga åt vi lite mer glass.

6 kommentarer :

  1. Galet hur mycket kultur ni hinner med på en dag: fotokonst, svensk mattradition och bakning på det. Och det utan att det känns som ni stressat så värst eller stigit upp i ottan för den delen heller. Du har väl inte en tidvändare eller ngt sånt till hjälp? ;-)

    SvaraRadera
  2. Känns som jag upprepar mig, men alltså vad gulliga ni är! Och så kanelbullar på det, åh! <3

    SvaraRadera
  3. Det låter ju som värsta tonårsförälskelsen, underbart!

    SvaraRadera
  4. Låter som om det varit en en fin dag och ett härligt besök! Hoppas att du nu orkar ta tag i vardagen utan alltför stor sorg... Håller tummarna!

    SvaraRadera
  5. Alltså nääää vad fint.

    SvaraRadera
  6. Nu kommer jag att stjäla killen, döör så snygg!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)