L'Aquarium med Adrien

Dessa två veckor är det februarilov för skolbarnen i Paris, vilket innebär att en tossa som jag jobbar heltid. Skolan är nämligen stängd och många reser iväg för att hitta på roligheter, men eftersom min värdfamilj tog semester en vecka tidigare var det upp till mig att sysselsätta mina gospojkar under det riktiga skollovet.

Första veckan var dock äldste gossen Valentin fortfarande på skidäventyr i Alperna, och jag fick äran att passa lilla tre-åringen Adrien helt själv. Eftersom jag ville krydda till de vanliga parken-hemma-sova-middag-badet-middag-rutinerna, så bestämde jag mig för att ta med honom till L'Aquarium - akvariet.

Det första han gjorde var att springa upp till det gigantiska fönstret med massa fiskar.

Och slå som en liten galning på rutan för att skrämma fiskarna. "Non, Adrien, tu leur fais peur!" (Nej, Adrien, du skrämmer dem!) uppmanade jag, men det gjorde det ju bara extra roligt. Dessutom var de så vana att de knappt reagerade ändå...

Bland det roligaste var att få se krabborna. I en liten monter precis i början av utställningen stod vi sägert i tio minuter, och han frågade tusen frågor om vad krabborna gjorde. Vad jag misstänker var en parningsritual beskrev jag som ett "bråk" och att "man inte ska brottas eller slåss" och försökte förklara för en förvirrad Adrien var som nu kunnat hända som gjort dem så arga på varandra.

Men god övertalningsförmåga om hajar lyckades jag till slut dra honom ifrån krabborna.

Men längst stannade vi nog vid koi-fiskarna, där både Adrien och jag lyckades bli helt dyblöta när vi klappade dem.

Att höra lilla Adrien tjuta av skratt när den hala fisken vidrörde hans tveksamma hand fick det att värmas i hela kroppen på mig, och jag skrattade lika gott - jag med. Trots att besöket var dyrt och helt på eget behåg ångrar jag inte en cent, för att se hans min var ovärderlig.

Trots att han nog redan, dagen efter, glömt att vi ens varit där.