På måndagen vaknade jag upp och kände mig alldeles ypperligt klädd i blå sommarklänning och favoritjackan.
Det var varmt ute, trots att det regnade, och jag kände mig tippe-ti-topp!
Två timmar och flera podcasts senare så var jag framme, och det var så fint att se honom igen! Så jag saknat honom under min tid i Paris, och genom enbart facebook-chatt.
Vi stack till restaurangen BarBQ för en favorit-i-repris, och Redoy var sugen på två förrätter.
Ostbollar och vitlöksbröd.
Cheese is gooooooooood.
Jag beställde planksteken som jag ätit för första gången förra gången, och fick mig en efterlängtad, rejäl köttbit.
Efter maten åkte vi mot herrens hem, och vi stod majestätiskt och väntade på bussen.
När vi kom fram skulle vi ta en promenad bort till campus för lite ärenden, och nu hade det börjat mörkna.
Det fanns en lätt dimma över hela området, det duggade lätt, lamporna lyste sitt matta, gula sken och i skogsbrynen kunde man höra flertal fåglar kvällssjunga.
Det var något makalöst vackert, och jag kunde inte hjälpa annat än att bli helt medvetet närvarande. Och jag som vanligtvis har svårt med allt sådantdär med meditation och mindfulness - nu var det oundvikligt.
... Ljudet av mina blöta skor som gnisslade en aning mot asfalten, fåglarna som sjöng i olika toner i bakgrunden, ljudet av våra andetag, några glada studenter som tjoade längre bort, ljudet av en cykel som närmade sig och bilarna som susade förbi på huvudleden i fjärran.
... Och jag kände massor av känslor. Massor av lugna, vackra, harmoniska, lyckliga känslor.
Och så kärlek - för den här grabben. För han är så vacker han med, inifrån och ut.
Givetvis hade vi förberett oss och fixat lite kvällsgott till film. Återigen en favorit-i-repris med allt det nödvändiga för en god kväll - Pepsi Max och Ben & Jerry's.
Jag tog min nuvarande glassmani Fairly Nuts, som jag slukade i ett nafs!
Nästan overkligt så god den är.
Redoy gjorde sig iordning för kvällsmys och satte igång film.
Därefter var vi uppe sent - mycket senare än vad jag vanligtvis är, såg en och en kvarts film och åt oss överflödigt mätta på socker och läsk.
Resan var alltså ett infall, men ett självförverkligande och lyckligt infall. Lite så jag önskar livet vara, och så jag börjar leva. Impulsartat och lyckobringande, läskigt men validerande för min egen vilja. Nä, jag tror jag börjar få knyck på det här med livet, alltså.
Din blogg e verkligen underbar, jag älskar alla bilder!! Du får mig glad, jag får alltid ny energi när jag läst dina inlägg. Tack C
SvaraRaderaDu och din blogg är som en fin bok, som är mysig att ta sig tid att läsa ett kapitel i lite då och då. Och jag älskar det
SvaraRaderaSå himla fint ni verkar ha det när ni är tillsammans ^^. Hihi, känns himla roligt att kika in här och känna igen gatorna på bilderna, särskilt vägen till campus och busskuren på stora torget :D
SvaraRaderaBor han i Ryd kanske? Tror minsann jag sett honom cykla förbi här i krokarna ^^
Haha, vet du vilken låt som spelas i mitt huvud då jag läser detta inlägg? Den som Timon och Pumba sjunger då Zimba blivit kär i Nala ;-)
SvaraRadera"Jag känner vibrationer
Förtrollningarnas kväll
Här finns en ljuv romantisk atmosfär
är bäddat för en skräll"
O Lkpg dessutom! Staden som efter Wien då förstås har en bra plats i mitt <3!
SV: Tack snälla! Kan knappt fatta det själv?!?! jag kommer som sagt först i 12-15 mån läras upp i ett trainee-program. Sen, beroende på vad vi kommer fram till, alltså vilken produktgrupp jag är mest lämpad för, kommer jag gå in där som trader. Trader = jag är en brygga mellan kund (säg någon som tillverkar papper) o en som säljer (ngn som tillverkar pappersmassa). De har bland annat en gren inom bioenergi som jag tycker verkar superspännande! Önskar jag kunde ge dig en mer konkret förklaring=)