Lösenord

tisdag, maj 06, 2014

Paris: Dag 3, Un rognon de veau accidentel et ma famille au pair


Som vanligt vaknade jag upp först, vid 8-tiden, och började dra i Nattis för att få henne att vakna. Efter dusch och klädsel så var vi (åtminstone jag) pigga och glada och redo att ta oss an dagen!




Så vi gick ut. Eftersom det var måndag så var marknaden stängd, och många av de små butikerna. Däremot var det stoj ändå, eftersom alla fransoser var på väg till sina ärenden/jobb nu i början av veckan. Sicket liv det var utanför!




Vi kom fram till ett litet café vi fått rekommenderat av vår hyresvärd; Café Monceau




Där beställde vi dagens frukost!
Jag le petit-déjeuner anglais (engelsk frukost) bestående av te, juice, baguette, croissant, smör, marmelad, stekt ägg och bacon. Nathalie beställde le petit-déjeuner norwegian (norsk frukost) med kaffe, juice, baguette, croissant, smör, marmelad, äggröra, rökt lax och cream cheese.




Gudars, så mätta vi blev av den stora pangfrukosten...

Som vanligt var det väldigt vackert i vårt område... Hittar alltid någon ny byggnad som jag måste beundra, och säger till Nattis att "vänta! det är så vackert här! jag måste ta kort!" och hon stannar halvt motvilligt varje gång.




På vägen upp till lägenheten (fjärde våningen, tjoho), så såg jag något spännande på vår innergård.
Det var en skål med en guldfisk, som bara stod där. Och fin var den också. Typiskt random-franskt.




..... Efter en snabb visit hemma började dagens äventyr på riktigt! Vi tog oss ut för att gå mot....




...Triumfbågen, även kallad l'Arc de Triomphe.
Lite selfies are in order, please.






Med en halvt intresserad syster (hur kan man inte vara lyrisk över dessa franska mästerverk?!) så tittade vi närmade på bågen, och därefter började vi traska längs Champs-Elysées.

Och självklart var det där - på Paris mest pråliga och dyra gata - som hungern slog in. Därav lunch, och vi hittade ett litet ställe som hette Chez André.






Vi satte oss på uteserveringen och beställde in glatt - priserna var givetvis skyhöga, men så tycktes även kvaliteten på menyn vara. Vi förberedde alltså oss på en riktig lyxig, fin fransk lunch.

Nathalie beställde agneau (lamm) och jag beställde något med veau (kalv) som jag antog var en stor stek eller köttbit av något slag. Men döm min förvåning när detta kom in på bordet.




Vad ser det ut som?
Ja? Hjärna. Kalvhjärna? Beställde jag just in kalvhjärna?!

Jag är inte den som är den, så givetvis smakade jag. Kullarna på den runda köttbiten såg verkligen spännande ut, och inuti var det rosa och uppdelat i runda partier, precis som utsidan antyder. Och vet ni vad? Det var... helt okej. Inte min grej. Men helt okej.

Lite senare fick jag reda på att det inte alls varit hjärna.... Utan njure. Men herre min je. Det här med att beställa hej-vilt på franska restauranger, vet ni... Det är risky business.

I alla fall! Vi åt upp allt bröd för att kompensera för de njurar som inte skulle ge mättnad, och därefter traskade vi vidare.




Till  Eiffeltornet! 




Här tar Nathalie en selfie med Eiffeltornet. Det blev väldigt lyckat. Som vanligt var hon inte sugen på att åka upp (vilket jag för övrigt inte heller var, phew, vilken kö!) och vi gick vidare.

Det blev dags för crêpes...



---

Sedan hade klockan blivit alldeles för mycket, och jag var tvungen att sticka vidare på ett ensam-äventyr! 
Jag skulle nämligen få träffa min kommande värdfamilj i Paris, träffa barnen, au pair-en Viktoria och äta middag tillsammans med henne och föräldrarna.




För att skynda dit var jag tvungen att ta métron, och med presenter i högsta hugg anlände jag till mötesplatsen; parken.




Där fick jag träffa de små pojkarna, Valentin 4 år och Adrien 2 år, se dem leka och bekanta mig närmare med Viktoria.

Valentin med present och skeptisk Adrien

 Valentin tar selfies på oss (en naturbegåvning!)

Vilken röjarkväll! Jag fick se och vara med om så mycket, och jag hade så kul!
Det var bad och middag för pojkarna, öppning av presenter och göra målning, sätta på pyjamas och sedan läsning och krypa till kojs. Däromkring kom även föräldrarna hem mellan 19-20, och jag fick träffa dem för första gången och ta i hand.

Vid 22-tiden var det dags för middag för oss vuxna, när barnen lagt sig. Det är så spännande hur fransoser äter så sent tycker jag, och även utan barnen. Men det blir en så lugn och ordentligt stund därtill.

Middagen var så trevlig. Jag hackade mig fram på min franska och gjorde mig trots misstag förstådd, och jag förstod i princip allt som sades till mig (ibland med lite förklaringar och upprepningar, dock!). Åh, så stolt jag är, och åh, så glad jag är över att ha fått möjligheten att hälsa på dem.

Vid 23-23:30 hade middagen förtärts, ostarna ätits och Viktoria hade bjudit på sin pangdessert (äkta, egenbakat svensk prinsesstårta - wow!) så började jag promenera hemåt i ett nattsvart Paris.


På vägen mötte jag Nathalie....




För crêpes, såklart. Nattcrêpe och nattpromenad - där har vi två saker jag uppskattar något ofantligt med Paris.

Hem och lite glass och så skjuts i säng!


4 kommentarer :

  1. Ååh, Emelie! Jag är också väldigt morgonpigg av mig o kan så sätta mig in i din situation där på morgonen... Ibland inte lätt att resa i sällskap med sjusovare ;)

    Frukost ute är ju bara så mysigt! Nästan bättre än restaurangmiddag ibland kan jag tycka =)

    Vad filosofiskt på något sätt med nattpromenad o nattcrêpe. O vilken bautastor guldfisk!

    Jag har jättehöjdskräck, så eifeltornet är inte riktigt min bästa vän om man säger så. Men från marken (o som nyckelring) är det väldigt fint att betrakta =)

    Utan kvällsglass ingen god nattsömn är min filosofi. Snacka om att det var tufft i Österrike utan frys!

    SvaraRadera
  2. SV: Just det ja, sen glömde jag min "spaning": undrar om det kan ha med platsen i syskonskaran att göra? Jag är väälidgt lik dig tror jag, planerar, energisk, morgonpigg osv. Min syster, som är lillasyster, låter som din: luuugn, väldigt icke-planerande och lite likgiltig. Vad tror den blivande psykologen om min teori? Slumpen, eller går det att urskilja ett mönster?

    SvaraRadera
  3. Ni verkar ha det tres bon! Å vilka gröna och fylliga träd det finns i Paris (är väl årstiden såklart, men allt är väl lite mer fantastiskt i Paris tänker jag...)

    SvaraRadera
  4. Men vad underbara bilder, jag brukar inte kommentera men nu bara måste jag. Alla vackra bilder blandat med korta texter gör bloggen grym!Du får aldrig sluta blogga...haha. Ser fram emot nästa blogginlägg! Ha det underbart i Paris. /S

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)