Jag älskar min blogg. Jag gör verkligen det - jag älskar att ta bilder, jag älskar att dokumentera, jag älskar att återge och återuppleva allt det fina i mitt liv, att skapa minnen att få tillgång till om och om igen, och att litterärt få beskriva mina dagar. Att få dela med mig till andra, och att dela med till mig själv.
Bloggen är för mig mitt hem; en plats jag alltid bär med mig och kan återvända till, där bara jag och min egen skapelse finns. Det är en plats som speglar vem jag är och vad jag står för. Där jag får uttrycka mig och skriva precis vad som faller mig in, precis vad jag känner, och vara fullständigt sann för mig själv.
Det finns alltså ingen tvekan om att jag älskar att blogga - men när jag dessutom får kommentarer som dessa....
... Då blir jag så rörd att jag knappt vet var jag ska ta vägen.
Amanda, Charlotte, vet ni hur ni gjorde min dag? Hur jag log?
På något vis blir bloggandet än mer njutningsfullt, glädjefyllt och helt enkelt roligt. Tack!
Instämmer vad dem säger. Du i din blogg är en vis, djup och livsglad kvinna. Och jag älskar varje gång du uppdaterat något nytt. Dina resor, känns nästan som om man själv är med i dina målande linjer!
SvaraRaderahaha, jag kan inte annat än att hålla med Sara angående dina resor.. Jag kände det som om det var jag som var i Paris! Tur att jag bokat in en resa dit i december.
SvaraRaderaCharlotte: Åh, vad kul! Vem ska du åka dit med, och hur länge? Lust att ses för ett hej eller en fika, tro? :)
SvaraRadera