Guldkant på pluggandet

I all denna frånvaro har jag ändå hunnit med en del nöje...
(Förutom det obligatoriska pluggandet + jobbandet, som även det varit givande... stundvis).

Exempelvis har jag hållit fast vid min mani frukostfika, som jag försöker göra upp mot en gång i veckan/varannan vecka. Detta för att sätta en guldkant på pluggandet, och känna mig lite lyxigare.

Plus: Jag arbetar ju faktiskt dubbelt så effektivt då.

Jag var på nya favoriten Bulleboden bara häromveckan, och testade ännu en ny av deras nybakta brödsorter. Aldrig blir jag trött på att slå upp en Eiffeltornsprydd skärm, röra omkring i ett yoghurtglas med klassisk musik i lurarna.

Numera är frukostfika-stunderna något av veckans höjdpunkt. Det är en tid att slappna av och må bra, samtidigt som jag känner mig duktig och produktiv och får mycket av veckans slit gjort.


Ja... Det fram till dess att lunchruschen kommer, åtminstone, och praktiskt taget knuffar ut mig och mitt klumpigare material ur dörren med sina irriterande blickar.



En annan rolig liten instickare är att jag bara för två månader sedan inte ens kunde tänka tanken på att åka och fika ensam. Något tradigare och mer tragiskt kunde jag inte ens föreställa mig.
Men nu. Nu.

Det är ju bannemig det bästa som finns! Nu kan jag knappt vänta till dess att jag får sätta mig ned i lugn och ro, i ensamhetens harmoni och bara existera i stunden och i mina egna fikatimmar. Tänka sig, vad det lönar sig att testa på nya saker, ändå.